Korsångare, solosångare eller försångare för växel- och psalmsången i en kyrka; kantor. Kyrksångaren kallades också notarie under 1500-talet.
kirkkolaulaja, kanttori
kirkossa laulanut kuoro- tai soololaulaja; kutsuttiin 1500-luvulla myös notaariksi.
Ekman, Fredrick (utarbetad af) , Systematisk samling af utdrag utur gällande författningar rörande ecclesiastik- och skolestaterne uti Storfurstendömet Finland med särskildt hänseende till Åbo Erke-stift I–II, III, IV–V , Åbo: Frenckellska boktryckeriet 1860–1864 , III (1860): IV: § 141–142: 369 .
Kyrko-Lagen af 1686 och Kongl. Förordningen, huru med Rättegång i Dom-Kapitlen förhållas skall, af den 11 Februari 1687, samt Författningar, som dem upplysa, förklara, ändra eller tillöka; så ock i särskilda mål utfärdade Kongl. Bref, Resolutioner eller Utslag, som tjena till upplysning om rätta förståndet af Kyrko-Lagen och förordningen om Rättegång i Dom-Kapitlen; På Konungens befallning utgifna , Upsala: Tryckt hos Heffler och Rebell 1845 , kap. XIII: § 1.
Länsräkenskaperna, Gamla Finland i Riksarkivet (enskild volym: FRA + nr) , 9968.
Otavan iso tietosanakirja. Encyclopaedia Fennica 1–10 , Helsinki: Otava 1962–1968 , IV (1962): 432.
Svenska Akademiens ordbok, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/