Den i Norden viktigaste typen av urkund. Under medeltiden kunde var och en skaffa sig sigill men det förekom ändå en uppfattning om att vissa sigill var autentiska. Det innebar att de ägde allmän beviskraft också i ärenden som inte direkt berörde sigillanten. I vissa fall jämställdes underskriften med sigillet. I synnerhet kungliga och furstliga personer, världsliga ämbetsmän, biskopar, domkapitel, kloster och städer uppträdde som sigillanter i för dem helt främmande sammanhang.
sinettiasiakirja
tärkein asiakirjatyyppi Pohjoismaiden alueella; Keskiajalla pystyi jokainen hankkimaan sinetin, jolla asiakirjan lainvoimaisuus varmistettiin. Korkea-arvoisempien henkilöiden tai instituutioiden sinettiä käytettiin myös yleisenä vahvistavana sinettinä kaikenlaisissa asiakirjoissa.