Fånge förordnad av domstol till insättning i fängelse på obestämd tid, tills han eller hon erkände sitt brott. Förfarandet användes i samband med grova brott där den legala bevisföringens viktigaste bevis, bekännelsen, inte kunde fås av den åtalade och fången betraktades som en fara för allmänheten ifall han eller hon gick fri på grund av svårigheter att bevisa brottet. Tillvägagångssättet stadgades i 1734 års lag och avskaffades 1873. I praktiken släpptes de sista bekännelsefångarna ur häktet först 1880.
tunnustusvanki
Vanki, jota pidettiin vangittuna niin kauan, kunnes hän tunnusti.
Arkistolaitos: Arkivverket, http://www.arkisto.fi/
Hannula, Ilari , Vankeinhoitoon liittyvän lainsäädännön historia 1881–1975. Teoksessa Suomen vankeinhoidon historiaa. Katsauksia vankeinhoidon kehitykseen. Toim. Elina Suominen, s. 85–178 1 , Helsinki: Oikeusministeriön vankeinhoito-osasto 1981 , 93.