Förvaltningshistorisk ordbok

Beskrivning

Den form av jurisdiktion som utövades i kraft av en fullmakt ad hoc. Den upphörde då fullmakten utgick eller återkallades, men inte nödvändigtvis ifall innehavaren av fullmakten avled. Jurisdictio delegatio innehades vanligen av nuntier eller legater som utsänts av påven. De hade rätt att vid behov delegera sina befogenheter till subdelegater. Detta gjordes ofta av kollektorer och avlatskommissarier för att dessa lättare skulle kunna fullgöra sin uppbörd.

Finsk beskrivning

delegoitu tuomiovalta*, valtakirjan nojalla saatu tuomiovalta

Källor

Inga källor

Andra språk

Latin jurisdictio delegata

Synonymer

iurisdictio delegata

Se vidare