I Ryssland från 1721 medlem av magistrat och rådstuga med administrativa och dömande uppgifter, enligt svenska och andra utländska förebilder. Rådmännen valdes för tre år av stadsbefolkningen. Från 1775 hade rådmännen endast domaruppgifter. I Gamla Finland baserade sig 1721–1784 och 1797–1811 rådmännens ställning och uppgifter på svenska författningar. Utifrån deras uppgift hade de särskilda epitet, såsom byggherre, inkvarteringsherre, kassaherre, byggnadsrådman, kassa- och inkvarteringsrådman, kvartersrådman, politirådman, justitierådman, brandrådman och ämbetsrådman. De tillhörde rangklass 12–13, senare rangklass 9. Under ståthållarskapsperioden 1784–1797 var rådmanstjänsterna i Gamla Finland av rysk typ enligt 1775 års stadganden. Däremot förekom under samma tid rådmän med polisiära uppgifter vid stadsfogdeämbetena. Dessa rådmän som valdes för tre år hade på annat håll i Ryssland börjat förekomma 1782, och de var medlemmar i stadsfogdeämbetets kollegium och i stadens muntliga rätt.
raatimies, raatiherra
Gosudarstvennost´ Rossii, Slovar´- Spravočnik 1-5 , Moskva: Nauka 1996–2005 , 5.2: 279–281.
Hannikainen, K.O.G. , Vanhan Suomen eli Viipurin läänin oloista 18:lla vuosisadalla. (Diss.) , Helsingfors: Frenckell 1888 , 115.
Lagus, Robert , Det Gamla Finlands rättsliga förhållanden vid reunionen 1811. Juridiskt Album, Andra serien I 1862 , 95–96.
Lagus, Robert , Det Gamla Finlands rättsliga förhållanden vid reunionen 1811. Juridiskt Album, Första serien III 1862 , 150, 153.
Nordenstreng, Sigurd , Den ryska införlivningens tid. Fredrikshamns stads historia II , Fredrikshamn: Fredrikshamns stad 1909 , 307.
Pushkarev, Sergei G. , Dictionary of Russian Historical Terms from the Eleventh Century to 1917 1970 , 112.
Ruuth, J.W. , Viborgs stads historia II 1906 , 563, 567, 574–575, 581–582, 660.
Sadeniemi, Matti , Nykysuomen sanakirja 1–6. Valtion toimeksiannosta teettänyt Suomalaisen Kirjallisuuden Seura , Helsinki: WSOY 1951–1961 .
Svenska Akademiens ordbok, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/