Häfte i vilket en bondes skattskyldighet årligen upptecknades av häradsskrivaren på uppbördsstämman och i vilket kronofogden verifierade de skatter som blivit betalade. Kvittensböcker infördes 1668. De fick ett fast formulär 1684 och trycktes efter 1729. I början av 1800-talet ersattes kvittensböckerna med debetsedlar. I kvittensboken skulle på ena sidan antecknas vad bonden skulle utgöra och på den andra sidan skulle fogden kvittera och ange på vilket sätt skatten hade betalts. Uppbördsboken skulle stämma överens med de enskilda böndernas kvittensböcker. Kvittensboken skulle förvaras i tre år, och därefter fick eventuella obetalda skatter inte mera indrivas. År 1756 fastslogs att häradsskrivarna vid första uppbördsstämman för året och utan arvode skulle anteckna skattefordringen i bondens kvittensbok samt beräkna markegången på varje räntepersedel.
kuittikirja
Vihko, johon kihlakunnankirjuri kirjasi vuosittain talonpojan verovelvollisuuden ja johon kruunuvouti kirjoitti vahvistuksen maksetuista veroista. Ensimmäiset kuittikirjat ovat peräisin vuodelta 1668. Ne korvattiin 1800-luvulla verolipuilla.
Arkistolaitos: Arkivverket: Uudenmaan lääninhallituksen konttorin arkisto, http://www.narc.fi:8080/VakkaWWW/Selaus.action;jsessionid=3EE82DD5E0637C5A8352DC2371137C02?kuvailuTaso=SARJA&avain=501.KA
Bonsdorff, Johan Gabriel , von , Stor-Furstendömet Finlands kameral-lagfarenhet. Tredje delen , Helsingfors: G.O. Wasenius 1833 , 867–868, 874–875, 877.
Svenska Akademiens ordbok, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/