Den del av vattnet i ett rinnande vattendrag som ägaren utan ersättning måste avstå från för allmänna ändamål (till exempel farled och flottled) sedan medeltiden, formellt från 1643 års riksdag. Vanligen utgjorde ådrorna en tredjedel av en älv, ström, å eller ett sund och gick där vattnet var som djupast. Bredden beräknades vid lågt vattenstånd. Efter 1683 granskades ådrorna vid behov, efter 1771 av underrätterna. Bro fick anläggas endast med Kgl. Maj:ts tillstånd. Ådrorna fick inte stängas av genom kvarnbygge eller fiskeanordning, utan måste hela året hållas öppna för allmän samfärdsel, flottning och fiskens gång.
valtaväylä, pääväylä
Se osa juoksevaa vesialuetta, jonka omistaja joutui luovuttamaan yleisiin tarkoituksiin ilman korvausta (esimerkiksi ajoväylä ja laivastoväylä) jo keskiajalta lähtien, virallisesti vuoden 1643 valtiopäiviltä lähtien. Tavallisesti kyseessä oli kolmasosa joesta koskesta tai lahdesta ja väylä kulki sen syvintä kohtaa pitkin. Leveys laskettiin matalan veden aikana. Väylän yli ei saanut rakentaa siltaa ilman hallitsijan lupaa eikä sitä saanut sulkea myllyn rakentamisen tai kalastuksen vuoksi, vaan sen tuli pitää aina auki läpikulkua varten.
Bonsdorff, Johan Gabriel , von , Stor-Furstendömet Finlands kameral-lagfarenhet. Första delen , Helsingfors: G.O. Wasenius 1833 , 238–240.
Eklund, Stephanie & Annika Rembe , Juridiska ord och begrepp , Stockholm: Karnov Group Sweden AB 2011 .
Juhlin-Dannfelt, Hermann (red.) , Lantmannens uppslagsbok under medverkan av talrika fackmän , Stockholm: Norstedt 1923 , 674. http://runeberg.org/lantuppsl/
Karlsson, Göran , Iso ruotsalais-suomalainen sanakirja , 358 , Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura 1982–1984 .
Sonck, J. G. (Johan Gideon) , Ruotsalais-suomalainen laki- ja virkakielen sanasto, Svensk-finsk lag- och kurialterminologi , 103 1903 .