En tredjedel av det tiondespannmål som uppbars av kronan. Tertialtiondet gick till kyrkoherdarnas avlöning eller gavs som verksamhetsbidrag till välgörenhetskorporationer. Det utgick på samma sätt också efter att Gustav Vasa hade indragit två tredjedelar av kyrkotiondet till kronan 1526–1527. Tertialtiondet ersattes under autonoma tiden 1886 med en helhetslön som i praktiken utgick i spannmål ända till 1922. Tertialtiondet beräknades enligt årsväxten, ursprungligen ”i skaftet”. Det fixerades till ett bestämt belopp under 1700-talet, förutom på Åland och i Österbotten. Befriade var gamla klockar- och kaplansboställen, nybyggen så länge deras frihetsår varade och vissa bruk, hammarverk, fabriker och skattlagda kvarnar. En del av de sistnämnda erlade tertialtionden per härd, masugn eller hammare, eller efter produktionsvärdet eller den skatt som förut utgick till kronan i natura i järn, spannmål, smör eller penningar. Tertialtionde utgick inte i Kexholms län, och inte heller någon annan form av tionde. En del av kyrkoherdarna fick där sin utkomst endast av de prästgårdar som kronan hade försett dem med. De övriga, och också det grekisk-ortodoxa prästerskapet, uppbar i stället så kallat deputatspannmål, som beräknades delvis i havre och till olika belopp i olika socknar.
kolmanneskymmenykset, kolmannesosa kymmenyksistä
Kolmasosa kruunun kantamista viljakymmenyksistä. Kolmanneskymmenykset käytettiin kirkkoherran palkan maksuun tai annettiin avustuksena hyväntekeväisyysorganisaatioille. Käytäntö jatkui samana myös sen jälkeen, kun Kustaa Vaasa oli peruuttanut 2/3 kirkon kymmenyksistä kruunulle 1526–1527. Autonomian aikana menettely korjattiin kokoaikaisella palkkauksella, joka kuitenkin käytännössä maksettiin viljassa vuoteen 1922 asti. Summa laskettiin vuosittaisen sadon mukaisesti.
Bonsdorff, Johan Gabriel , von , Stor-Furstendömet Finlands kameral-lagfarenhet. Första delen , Helsingfors: G.O. Wasenius 1833 , 15 (prästerskapstionde).
Bonsdorff, Johan Gabriel , von , Stor-Furstendömet Finlands kameral-lagfarenhet. Andra delen , Helsingfors: G.O. Wasenius 1833 , 793, 845.
Ignatius, K. E. F. , Statistisk Handbok för Finland. Under författarens inseende delvis omarbetad av A. G. Fontell , 2 uppl. , Helsingfors: G. W. Edlund 1890 , 242.
Iso tietosanakirja I-XV , Helsinki: Kustannusosakeyhtiö Otava 1931–1939 .
Laasonen, Pentti , Finlands kyrkohistoria. Åren 1593–1808 2 , Skellefteå: Artos 2000 , 29.
Lähteenoja, Aina , Lots- och Fyrväsendets i Finland historia. Tiden intill år 1808 , Helsingfors: Sjöfartsstyrelsen 1948 .
Ståhlberg, K.J. , Suomen hallinto-oikeus : sisäasiain hallinto , 2 painos , Helsinki: Otava 1931 , 524–525, 532–533.
Svenska Akademiens ordbok, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/
Willgren, Karl , Den historiska utvecklingen av Finlands förvaltningsrätt. Till trehundraårs minnet av Sverige-Finlands första regeringsform dat. den 29 juni 1634 , Helsingfors: Söderström & C:o 1934 , 161–163.