För domkyrkas reparation och underhåll anslagen del av kronospannmålstionden, tillföll efter 1723 också biskopsgårdar. Andelen var ursprungligen två tunnor per kyrkohärbärge, sedan 1700-talet ett fastslaget tunnantal från varje län. Domkyrkotunnorna ersattes under autonoma tiden med penningar. De forslades efter 1668 av allmogen till kyrkohärbärget eller något annat av landshövdingen utsett magasin.
tuomiokirkontynnyri*, tuomiokirkon osuus kruunukymmenyksistä
Tuomiokirkkojen kunnostukseen ja ylläpitoon määrätty osa kruununkymmenyksistä, alun perin kaksi tynnyriä kirkon viljavarastoa kohden, 1700-luvulta lähtien kiinteä tynnyrimäärä jokaista lääniä kohden. Maksettiin autonomisella ajalla rahassa.
Bonsdorff, Johan Gabriel , von , Stor-Furstendömet Finlands kameral-lagfarenhet. Tredje delen , Helsingfors: G.O. Wasenius 1833 , 983–984.
Ekman, Fredrick (utarbetad af) , Systematisk samling af utdrag utur gällande författningar rörande ecclesiastik- och skolestaterne uti Storfurstendömet Finland med särskildt hänseende till Åbo Erke-stift I–II, III, IV–V , Åbo: Frenckellska boktryckeriet 1860–1864 , IV (1864): I: § 95: 152.
Frohnert, Pär , Administration i Sverige under Frihetstiden. Administrasjon i Norden på 1700-tallet. Det Nordiska forskningsprojektet centralmakt och lokalsamhälle – beslutsprocess på 1700-talet, publikation 4., s. 185-273 , Oslo: Universitetsförlaget 1985 , 228.
Svenska Akademiens ordbok, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/
Svenska riksdagsakter jämte andra handlingar som höra till statsförfattningens historia under tidehvarfvet 1521–1718. 1 ff. , Stockholm: Norstedt 1887 , III: 206.