Sedan medeltiden om formbunden utsaga som ett vittne ger inför domstol och där vittnet vid Gud försäkrar att han talar sanning. Eden ger vittnesutsagan ett bevisvärde, varför eden inte kan sväras av jävig, minderårig, mentalsjuk eller därmed jämförbar person. Den svenska rätten gav 1734 det edsvurna vittnesmålet en lagbestämd bevisverkan. Vittneseden fick därför inte avges av person som befarades vara opålitlig (såsom jävig, vanhedrad, menedare eller brottsling).
todistajanvala
Keskiajalta lähtien käytössä ollut vakiomuotoinen lupaus, jonka todistaja antaa oikeudessa ja vakuuttaa puhuvansa totta.
Nikkarinen, Lasse (toim.) , Lakitieto 4 , Helsinki: Otava 1983 , 2212.
Nordisk familjebok. Konversationslexikon och realencyklopedi 1–38 , Stockholm: Nordisk familjeboks förlags aktiebolag 1904–1926 , 6: 1324–1325. http://runeberg.org/nf/
Sadeniemi, Matti , Nykysuomen sanakirja 1–6. Valtion toimeksiannosta teettänyt Suomalaisen Kirjallisuuden Seura , Helsinki: WSOY 1951–1961 .
Sonck, J. G. (Johan Gideon) , Ruotsalais-suomalainen laki- ja virkakielen sanasto, Svensk-finsk lag- och kurialterminologi , 103 1903 .
Svenska Akademiens ordbok, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/
Tuomioistuinsanasto, Domstolsordlista, Glossary of Court terms, Glossar der Gerichtsterminologie, Vocabulaire de la justice. Toim. Kaisa Kuhmonen , Helsinki: Oikeusministeriö, valtioneuvoston kanslia ja Edita 2001 , 163.