Centralbank för Finland vilken ersatte Växel-, låne- och depositionskontoret i samband med myntrealisationen 1840. I myntrealisationen blev metalliska mynt det enda lagliga betalningsmedlet. Finlands Bank fick rätt att ge ut sedlar, mot skyldighet att på uppmaning lösa in dem med metalliskt mynt. Finlands Bank hade också skyldighet att ta emot den ryska centralbankens sedlar. År 1865 förklarades silvermynt för det enda lagliga betalningsmedlet. Landet fick en egen myntenhet, den finska marken (indelad i 100 penni). Guldmyntfoten antogs 1877. År 1886 erhöll Finlands Bank monopol på sedelutgivningen. Finlands Bank ansvarade för övervakningen av bankverksamheten och upprätthållandet av stadga och säkerhet i Finlands penningväsen samt penningomsättningen i landet. Finlands Bank lydde till en början under Senatens ekonomiedepartement, från 1867 under lantdagen. Under självständighetstiden lydde Finlands Bank under riksdagen, men fram till 1929 även under Finansministeriet. Banken leddes av direktionen för Finlands Bank och verksamheten övervakades av ett bankfullmäktige. Bankens huvudkontor fanns i Helsingfors, medan avdelningskontor förekom på olika håll i landet.
Suomen Pankki
Vuoden 1840 rahauudistuksen yhteydessä perustettu Suomen keskuspankki, joka toimi aluksi Senaatin talousosaston, sittemmin vuosina 1867–1906 säätyjen pankkireviisoreiden ja Suomen Pankin johtokunnana alaisena ja lopulta, vuodesta 1907, yksikamarisen ja pankin korkeimman johdon nimityksistä vastaavan eduskunnan valvonnassa .
Finlands statskalender 1811-1950 1811–1950 , 1897.
Kuusterä, Antti & Juha Tarkka , Suomen Pankki 200 vuotta , Helsinki: Otava 2014 .
Nordisk familjebok. Konversationslexikon och realencyklopedi 1–38 , Stockholm: Nordisk familjeboks förlags aktiebolag 1904–1926 , 8: 289–293. http://runeberg.org/nf/