Förvaltningshistorisk ordbok

Beskrivning

Intyg som från 1500-talet gav en till arbete oförmögen person laglig rätt att få tigga (bettla) till sig sitt uppehälle inom ett obegränsat område, efter 1698 endast inom det distrikt där passets utfärdare hade att utöva myndighet, vanligen ecklesiastisk. Tiggeri med tiggarpass ersattes efter 1817 med rotehållning av fattiga. Tiggeri utan giltigt pass, så kallat olovligt bettlande, betraktades som lösdriveri.

Finsk beskrivning

kerjuupassi, kerjuulupa

Todistus, joka 1500-luvulta lähtien antoi työhön kykenemättömälle henkilölle laillisen luvan kerjätä elatuksekseen. Lupa oli alun perin yleinen, mutta rajattiin vuonna 1698 koskemaan passin myöntäneen viranomaisen (tavallisesti kirkollisen) hallintoaluetta. Kerjuulupa korvattiin 1817 vaivaisruoduilla, jotka vastasivat köyhien ylläpidosta. Luvaton kerjääminen tulkittiin irtolaisuudeksi.

Källor

Nordisk familjebok. Konversationslexikon och realencyklopedi 1–38 , Stockholm: Nordisk familjeboks förlags aktiebolag 1904–1926 , 7: 1442–1443. http://runeberg.org/nf/

Ståhlberg, K. J. , Suomen hallinto-oikeus. Sisäasiain hallinto , Helsinki: Otava 1915 , 286.

Willgren, Karl , Den historiska utvecklingen av Finlands förvaltningsrätt. Till trehundraårs minnet av Sverige-Finlands första regeringsform dat. den 29 juni 1634 , Helsingfors: Söderström & C:o 1934 , 172–173.

Andra språk

Dåtida finska kerjuupassi