Från och med medeltiden fram till 1629 en stadstjänsteman av svensk börd, jämställd med rådman, men utan rösträtt i rådet. Stadsskrivaren hade i uppgift att föra rådets protokollbok, att som lagläsare biträda vid handläggningen av rättsmål och andra ärenden i rådstugan och rådsrätten, föra bok över stadens tomter och ägare samt utfärda burbrev. Efter 1533 kallades han vanligen (stads)syndikus. Stadsskrivaren hade högt socialt anseende och valdes ibland in i rådet.
kaupunginkirjuri
Keskiajalta vuoteen 1629 ruotsalainen kaupungin virkamies, joka oli asemaltaan raatimiesten veroine, mutta jolla ei ollut äänetysoikeutta. Kaupunginkirjurin tehtävänä oli pitää pöytäkijraa raadin istunnoista, lukea lakia oikeuskäsittelyssä, pitää kirjaa kaupungin tonteista ja niiden omistajista sekä laatia porvarinkirjoja. Vuoden 1533 jälkeen hänestä käytettiin myös nimitystä ”syndikus”.
Andersson, Kent & Henrik (red.) Anderö , Ordbok för släktforskare , 5 uppl. , Västerås: Ica 2006 , 233.
Gardberg, C.J. & Päiviö Tommila , Stadsväsendet under nya medeltiden och i början av nya tiden. Stadsväsendets historia i Finland , Helsingfors: Finlands stadsförbund 1987 .
Holmberg, Håkon , Suomen tuomiokunnat ja kihlakunnantuomarit (Domsagor och häradshövdingar i Finland), jämte finsk-svensk ordförteckning över i biografierna nämnda tjänster och myndigheter , Suomen kihlakunnantuomarien yhdistys 1959 , 253.
Kerkkonen, Gunvor (red.) , Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid I–XXII , [København]: Rosenkilde og Bagger 1956–1978 , XVII: 4.
Sadeniemi, Matti , Nykysuomen sanakirja 1–6. Valtion toimeksiannosta teettänyt Suomalaisen Kirjallisuuden Seura , Helsinki: WSOY 1951–1961 .
Sonck, J. G. (Johan Gideon) , Ruotsalais-suomalainen laki- ja virkakielen sanasto, Svensk-finsk lag- och kurialterminologi , 103 1903 , 330.
Svenska Akademiens ordbok, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/