Vanligtvis den högsta krigsledaren till lands, i luften och till sjöss. Det högsta befälet utövas av statsöverhuvudet (ursprungligen monarken, senare presidenten). Under 1600–1700-talen användes benämningen även om kungens befallningshavande i län, landskap eller distrikt.
ylin johto, ylipäällikkyys
tavallisesti ylin maa-, meri- ja ilmasotatoimien johtajuus, joka kuuluu valtion päämiehelle, aiemmin monarkille, sittemmin presidentille.
Karlsson, Göran , Iso ruotsalais-suomalainen sanakirja , 358 , Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura 1982–1984 .
Nordisk familjebok. Konversationslexikon och realencyklopedi 1–38 , Stockholm: Nordisk familjeboks förlags aktiebolag 1904–1926 , 12: 235. http://runeberg.org/nf/
Svenska Akademiens ordbok, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/