Förvaltningshistorisk ordbok

Beskrivning

Domstolsförfarande vid överlåtelse av fast egendom, känt sedan medeltiden som det sätt på vilket man ursprungligen säkerställde bördsrättsinnehavarnas inlösningsrätt, sedermera granskar förvärvets laglighet och giltighet. Lagfart fastställs genom inskrivning i jordregistret, ursprungligen i domboken och efter 1736 i domstolens särskilda lagfartsprotokoll. Förfarandet avslutas med utfärdandet av lagfartsbevis, ursprungligen kallat fastebrev. Juridiskt innebär lagfart att ägaren får ett visst skydd mot andras anspråk på fastigheten och rätt att inteckna den. Efter att lagfart sökts kan egendomen inte längre utmätas för den förre ägarens skuld. Beviljad lagfart meddelas genom lagfartsbevis. Krav för lagfart är att den tidigare innehavaren varit lagfaren ägare.

Finsk beskrivning

lainhuuto

Keskiajalta lähtien käytössä ollut kiinteää omaisuutta luovutettaessa sovellettava tuomioistuinmenettely, jonka tarkoituksena oli alun perin turvata perijöiden lunastusoikeus, sittemmin tutkituttaa hankinnan laillisuus ja pätevyys. Lainhuuto vahvistetaan kirjaamalla se maarekisteriin, alun perin tuomiokirjaan, ja vuodesta 1736 lähtien tuomioistuimen erityiseen lainhuutopöytäkirjaan. Toimituksen päättää virallisen lainhuutotodistuksen laatiminen (lagfartsbevis”, vanhempi nimitys ”fastebrev”).

Källor

Karlsson, Göran , Iso ruotsalais-suomalainen sanakirja , 358 , Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura 1982–1984 .

Lundberg Ehnström, Gunilla , Hur hittar jag mitt torp i arkiven? Anteckningar om fastighetsforskning , 2 2003 , 18.

Nordisk familjebok. Konversationslexikon och realencyklopedi 1–38 , Stockholm: Nordisk familjeboks förlags aktiebolag 1904–1926 , 12: 752. http://runeberg.org/nf/

Nordisk familjebok. Konversationslexikon och realencyklopedi 1–38 , Stockholm: Nordisk familjeboks förlags aktiebolag 1904–1926 , 15: 863–864. http://runeberg.org/nf/

Sonck, J. G. (Johan Gideon) , Ruotsalais-suomalainen laki- ja virkakielen sanasto, Svensk-finsk lag- och kurialterminologi , 103 1903 .

Tietosanakirja I-XI , Helsinki: Tietosanakirja-osakeyhtiö 1909–1922 , V: 433–434 . http://runeberg.org/tieto/

Wollstén, Ambrosius (red.) , Suuri lakikielen sanakirja. Suomi-ruotsi-suomi , Espoo: Plataani 2003 .