Sedan 1593 benämning på i förväg till synod, senare synodalmöte, uppställda teser om aktuella teologiska frågor, författade av biskopen eller en eller flera äldre erfarna präster. Synoden diskuterade sedan avhandlingen. Synodalavhandlingarna var oftast sammanställda utifrån Augsburgska bekännelsen eller Hafenreffers dogmatik. Synodalavhandlingar stadgades också i kyrkolagen 1869, men ändrade karaktär i och med att synodalmötena började lyfta fram reformförslag till kyrkomötet. Synodalavhandlingen utgjorde fram till självständigheten en viktig del av sockenprästernas fortsatta teologiska utbildning.
synodissa käsiteltävien asioiden tiivistelmä*
Vuodesta 1593 käytetty nimitys synodia, sittemmin pappeinkokousta varten laaditusta kokoelmasta teologisia kysymyksiä käsitteleviä teesejä, joita kokouksessa tultiin käsittelemään.
Laasonen, Pentti , Finlands kyrkohistoria. Åren 1593–1808 2 , Skellefteå: Artos 2000 , 32.
Lindroth, Sten , Svensk lärdomshistoria IV. Gustavianska tiden , Stockholm: Nordstedt 1997 , b: 81.
Murtorinne, Eino , Finlands kyrkohistoria. Autonomins tidevarv 1809–1899 3 , Skellefteå: Artos 2000 , 170–171.