Förvaltningshistorisk ordbok

Beskrivning

Sedan medeltiden titel för medlem av ett domkapitel, till 1604 dess ordförande och prästerskapets uppsyningsman, efter 1687 med uppgift att vårda kapitlets handlingar, utfärda skrivelser i konsistoriets namn och att biträda notarien vid protokollföringen. Uppgiften innehades vanligen i tur och ordning av domkapitlets ledamöter, vanligen för ett år i sänder, förutom ordföranden (biskopen).

Finsk beskrivning

konsistoridekaani*

Keskiajalta lähtien tuomiokapitulin jäsenestä käytetty nimitys.

Källor

Kyrko-Lagen af 1686 och Kongl. Förordningen, huru med Rättegång i Dom-Kapitlen förhållas skall, af den 11 Februari 1687, samt Författningar, som dem upplysa, förklara, ändra eller tillöka; så ock i särskilda mål utfärdade Kongl. Bref, Resolutioner eller Utslag, som tjena till upplysning om rätta förståndet af Kyrko-Lagen och förordningen om Rättegång i Dom-Kapitlen; På Konungens befallning utgifna , Upsala: Tryckt hos Heffler och Rebell 1845 , (1845): Förordning om rättegång i domkapitel 11.2.1687 § 10:702.

Nordisk familjebok. Konversationslexikon och realencyklopedi 1–38 , Stockholm: Nordisk familjeboks förlags aktiebolag 1904–1926 , 6: 34 (dekan). http://runeberg.org/nf/

Svenska Akademiens ordbok, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/

Andra språk

Latin decanus consistorii
Dåtida finska konsistoriodekaani