Förvaltningshistorisk ordbok

Beskrivning

Apotek som grundats av en apotekare på en ort som saknar förutsättningar för ett självständigt stamapotek. Grundandet av ett filialapoteket förutsatte tillstånd av Medicinalstyrelsen. Apotekaren utsåg en föreståndare som skulle vara utbildad provisor (bestämdes 1902) eller farmaceut. Apotekaren skulle årligen granska filialapoteket och föra protokoll över inspektionen. Filialapotek grundades redan på 1700-talet, och exempelvis apotekaren J. Julin i Uleåborg grundade sådana i Kajana år 1785 och i Torneå år 1787. På landsbygden infördes filialsystemet i praktiken efter förbättringarna i den kommunala sjukvården 1869. Då ålades kommunerna själva att bestrida alla kostnader för de vid deras enskilda sjukvård nödvändiga läkemedlen och övriga anordningarna. Medicinalstyrelsen uppmanades då att efter särskild ansökan eller om det fanns andra skäl bevilja en innehavare av privilegierade apotek tillstånd att inrätta och tills vidare hålla apotekslådor inom sådana församlingar där fullständiga apoteksinrättningar saknades. Apotekareföreningen bestämde på ett allmänt möte 1913 att nya filialapotek inte vidare borde inrättas. Filialinstitutionen indrogs slutgiltigt 1928.

Finsk beskrivning

haara-apteekki, sivuapteekki

Apteekkarin perustama apteekki, jolla ei sijaintinsa puolesta ole edellytyksiä toimia kanta-apteekkina. Perustamiseen tarvittiin Lääkintöhallituksen lupa ja esimiehen tuli olla koulutettu proviisori tai farmaseutti.

Källor

Karlsson, Göran , Iso ruotsalais-suomalainen sanakirja , 358 , Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura 1982–1984 , I: 533.

Karsten, Walter , Farmacins historia i Finland , Helsingfors: Farmaceutiska föreningen 1933 .

Andra språk

Dåtida finska sivuapteekki

Synonymer

biapotek

Se vidare