Borgmästare var från och med tidig medeltid enligt tyskt mönster benämning på ordförandena för rådet i stad med stadsprivilegier. Stadganden om dem ingick i Magnus Erikssons stadslag från mitten av 1300-talet. Från att ha varit borgerskapets företrädare förvandlades borgmästarna från och med ca 1620 till kronans företrädare genom att statsmakten började utnämna kungliga borgmästare. I städer med två borgmästare presiderade den ena i rådstugurätten och hade från och med senare hälften av 1600-talet benämningen justitieborgmästare. Den andra ansvarade vanligen med benämningen politi(e)borgmästare för de övriga ärendena i magistraten. Sedan rådstuvurätten och magistraten på 1800-talet skilts organisatoriskt från varandra presiderade justitieborgmästaren i rådstuvurätten och politieborgmästaren i magistraten. Denna ordning hade bestånd ända in på andra hälften av 1900-talet.
pormestari
Dahlgren, F.A. , Glossarium öfver föråldrade eller ovanliga ord och talesätt i svenska språket från och med 1500-talets andra årtionde , Lund: Gleerups 1914–1916 . http://runeberg.org/ovanliga/
Gardberg, C.J. & Päiviö Tommila , Stadsväsendets historia i Finland , Helsingfors: Finlands stadsförbund 1987 .
Gosudarstvennost´ Rossii, Slovar´- Spravočnik 1-5 , Moskva: Nauka 1996–2005 , 5.1: 64–66.
Nordenstreng, Sigurd , Den ryska införlivningens tid. Fredrikshamns stads historia II , Fredrikshamn: Fredrikshamns stad 1909 , 296–298, 307–308.
Nordisk familjebok. Konversationslexikon och realencyklopedi 1–38 , Stockholm: Nordisk familjeboks förlags aktiebolag 1904–1926 , 3: 1189. http://runeberg.org/nf/
Otečestvennaja istorija. Istorija Rosii s drevnejšich vremen do 1917 goda. Enciklopedia 1-3 1995–2000 , 3: 214.
Ruuth, J.W. , Viborgs stads historia II 1906 , 562, 563, 575, 581–582, 1097.
Suomenmaan virkojen ja virastojen nimiä suomeksi. Ehdotellut Aug. Ahlqvist II , Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura 1865 , 222.