Ministerium som 1918 ersatte Senatens finansexpedition, och blev en del av det nybildade statsrådet. Till ministeriets ansvarsområde hörde regeringens ekonomiska politik, finanspolitik och statsbudget samt skattepolitik och statens arbetsgivar- och personalpolitik och den offentliga förvaltningen. Finansministern ledde ministeriet, medan en kanslichef var högsta föredragande tjänsteman. De bistods av referendarieråd (i början referendariesekreterare, senare regeringsråd), regeringssekreterare och registratorer. År 1931 delades ministeriet in i avdelningar: allmänna avdelningen, avdelningen för statsförslaget, avdelningen för tull- och skatteärenden och revisionsavdelningen. År 1942 tillkom ekonomiska avdelningen, 1945 avdelningen för ersättningsärenden och 1947 organisationsavdelningen. Från 1943 övertog länsstyrelsen skatteuppbörden från statsbeskattningen och man tillsatte skatteinspektörer i länen, vilka var direkt anslutna till ministeriet. Under Finansministeriet lydde fram till 1929 Finlands Bank, därtill Tullstyrelsen, Statskontoret, Finlands stämpelkontor, Myntverket, Revisionsverket, Krigstidshushållningsrevisionen, Bankinspektionen, Sparbanksinpektionen och inspektören för pantlåneanstalterna. Finansministeriet hade också tillsyn över Sparbankernas utredningsbyrå och Sparbankernas säkerhetsfond.
valtiovarainministeriö
Ministeriö, joka vuonna 1918 perustettiin senaatin taloustoimituskunnan seuraajaksi osaksi uutta valtioneuvostoa.
Heikkinen, Sakari (et al.) , Valtiovarainministeriön historia I-III , Helsinki: Edita 2009–2010 .
Storfurstendömet Finlands författningssamling. Finlands författningssamling (1917 ff). , Helsingfors: 1860–1916 , 1922: nr 80: § 11: 374–375 .
Storfurstendömet Finlands författningssamling. Finlands författningssamling (1917 ff). , Helsingfors: 1860–1916 , reg 1920–1930: 164 .