Tvångsmedel som används i syfte att säkerställa förhör eller utreda någons identitet, sedan svenska medeltidslagarna om att var och en får gripa en gärningsman som anträffas på bar gärning eller på flyende fot, sedermera också person som genom efterlysning har förklarats anhållen och häktad, ursprungligen av domstol, sedan självständighetstiden av polismyndighet.
kiinniottaminen, kiinniotto
Jo keskiaikaisissa ruotsalaisissa laeissa ollut pakkokeino, jolla varmistettiin, että oikeudenistunto voitiin pitää tai jonkun henkilöllisyys selvittää.
Sonck, J. G. (Johan Gideon) , Ruotsalais-suomalainen laki- ja virkakielen sanasto, Svensk-finsk lag- och kurialterminologi , 103 1903 , 140 (gripa).
Tuomioistuinsanasto, Domstolsordlista, Glossary of Court terms, Glossar der Gerichtsterminologie, Vocabulaire de la justice. Toim. Kaisa Kuhmonen , Helsinki: Oikeusministeriö, valtioneuvoston kanslia ja Edita 2001 , 183–184.