Stadgad avgift då man sökte ändring i en allmän underrätts domslut i ett tvistemål. Den ändringssökande betalade vadepenningen till underrätten genast efter att utslaget hade avkunnats eller inom utsatt vadetid till underrättens ordförande eller domstolens kanslitjänsteman. Som intyg på betalad avgift fick den ändringssökande ett vadebevis som skulle ingå i vadeinlagan till den överrätt han eller hon sökte ändring hos. Vadepenningen kallades under autonomin och i början av självständigheten också vadeskillning. I Gamla Finland tillkom utöver vadepenningen även appellationsposchlinen.
vetoraha
Ekman, Fredrick (utarbetad af) , Systematisk samling af utdrag utur gällande författningar rörande ecclesiastik- och skolestaterne uti Storfurstendömet Finland med särskildt hänseende till Åbo Erke-stift I–II, III, IV–V , Åbo: Frenckellska boktryckeriet 1860–1864 , III (1860): IV: § 1400: 851 .
Hernberg, Alarik , Rättshandbok , Helsingfors: Schildts 1922 , 508.
Karlsson, Göran , Iso ruotsalais-suomalainen sanakirja , 358 , Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura 1982–1984 , III: 764.
Lagus, Robert , Det Gamla Finlands rättsliga förhållanden vid reunionen 1811. Juridiskt Album, Första serien III 1862 , 171–172.
Nordisk familjebok. Konversationslexikon och realencyklopedi 1–38 , Stockholm: Nordisk familjeboks förlags aktiebolag 1904–1926 , 31: 239–240. http://runeberg.org/nf/
Sonck, J. G. (Johan Gideon) , Ruotsalais-suomalainen laki- ja virkakielen sanasto, Svensk-finsk lag- och kurialterminologi , 103 1903 , 392.
Svenska Akademiens ordbok, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/
Svenska Akademiens ordbok, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/
Sweriges rikes lag : gillad och antagen på riksdagen åhr 1734 , Stockholm: Historiographi regni tryckerij 1736 , RB 25: § 19.