Manlig väljare av svenska ståndsriksdagen som ansågs ha rätt att ställa den invalda representanten till svars för vad han hade föredragit vid riksdagen. Termen hade sitt ursprung i den så kallade principalatstriden på 1743 års riksdag, som var en strid om förhållandet mellan väljarna och de till riksdagen valda. Principalatstriden utmynnade på riksdagen 1747 i ett fördömande av principalat vid riksdagsval.
prinsipaalioikeutettu äänestäjä
Miespuolinen äänestäjä, jolla oli oikeus vaatia säätyvaltiopäivien edustaja vastuuseen toimistaan.
Frohnert, Pär , Administration i Sverige under Frihetstiden. Administrasjon i Norden på 1700-tallet. Det Nordiska forskningsprojektet centralmakt och lokalsamhälle – beslutsprocess på 1700-talet, publikation 4., s. 185-273 , Oslo: Universitetsförlaget 1985 , 195.
Herlitz, Nils , Grunddragen av det svenska statsskickets historia , Stockholm: Norstedt 1928 , 151.
Svenska Akademiens ordbok, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/
Vuorensola, Hannu , Det imperativa mandatet vid riksdagarna 1719–1747. I: Administrasjon i Norden på 1700-tallet, s. 339– 343 , 4 , Oslo: Universitetsförlaget 1985 , 342–343.