Förvaltningshistorisk ordbok

Beskrivning

Osjälvständig jordlägenhet, vars nyttjanderätt enligt avtal upplåtits åt en brukare, mot att han gjorde dagsverken eller betalade avrad åt markägaren. Torpen anlades i början av 1600-talet på säterier och efter början av 1700-talet också på bondgårdar. Från 1757 fick torp anläggas oberoende av hemmanets jordnatur. Torpen inlöstes efter 1918 av brukarna. Under 1600-talet var många torp jämförbara med mindre hemman och skattlades som självständiga fastigheter till 1/2, 1/4 eller 1/8 mantal. Torpet var en vanlig avlöningsform för arbetskraft på gods och större hemman. En torpare skattades vanligen till 1/4 mantal. År 1892 fick torparna i Finland en lagstadgad uppsägningstid.

Finsk beskrivning

torppa, vuokratila

Källor

Bonsdorff, Johan Gabriel , von , Stor-Furstendömet Finlands kameral-lagfarenhet. Första delen , Helsingfors: G.O. Wasenius 1833 , 19.

Frohnert, Pär , Administration i Sverige under Frihetstiden. Administrasjon i Norden på 1700-tallet. Det Nordiska forskningsprojektet centralmakt och lokalsamhälle – beslutsprocess på 1700-talet, publikation 4., s. 185-273 , Oslo: Universitetsförlaget 1985 , 247.

Huhtamies, Mikko , Maan mitta. Maanmittauksen historia Suomessa 1633–2008 , Helsinki: Maanmittauslaitos, Edita 2008 , 327.

Jutikkala, Eino , Bonden i Finland genom tiderna , Helsingfors: LT 1963 , 405–418, 461.

Jutikkala, Eino & Gabriel Nikander , Säterier och storgårdar i Finland I–II 1939 , I: 48–49.

Otavan iso tietosanakirja. Encyclopaedia Fennica 1–10 , Helsinki: Otava 1962–1968 , VIII (1968): 1538.

Svenska Akademiens ordbok, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/

Tietosanakirja I-XI , Helsinki: Tietosanakirja-osakeyhtiö 1909–1922 , IX (1917): 1718–1719 . http://runeberg.org/tieto/