Kammarkollegiums
kansli skapades i början av 1600-talet. Det var ett administrativt serviceorgan för hela kollegiet, men speciellt för riksskattmästare/president och kammarråd. Kammarordningen 1618 lämnade föreskrifter om kansliarbetet och nämnde en
sekreterare och två referendarier. Kansliets uppgift var då att föredra och
expediera de regeringsärenden avseende
kronans inkomster som
kammaren skulle sköta. Verksamheten inleddes förmodligen redan 1612 men
protokoll finns från 1635, då föregångaren, Räknekammaren, definitivt blivit ett kollegium. Antalet lägre befattningshavare i kansliet växte efterhand: kopister, kansliskrivare (kanslister), rättegångsskrivare, notarier,
aktuarie (från 1652/53),
registrator (från 1661). Det ledde också till att kansliet fick underavdelningar: referendarie-, aktuarie- och registratorskontoren. Under den tid (1681–1711) som
Kommerskollegium var sammanslaget med
Kammarkollegium fungerade Kansliet för kommersärenden skilt från Kammarkansliet. Kammarkollegiums arbetsområde minskade när självständiga
verk och kommissioner tillsattes för utförande av
förmyndarräfsten och reduktionen. Vissa av Kammarkollegiums
kontor fungerade då som utredande organ. När reduktionen inskränktes övertog Kammarkollegium de resterande uppgifterna, och för dessa bibehölls det i
reduktionsdeputationen fungerande kansliet som
kansli för reduktions-, likvidations- och bytesärenden (1717–1826). Detta var 1724–1747 underställt den då fungerande riksens ständers
kommission för reduktions- och likvidationsverket. Kansliets verksamhet upphörde i Sverige 1879.
