Svenska tiden
Autonoma tiden
Självständighetstiden
medeltiden
1500-tal
1600-tal
1700-tal
1800-tal
1900-tal
På socialministeriets
initiativ grundades hösten 1939 Vapaan Huollon Keskustoimikunta för att koordinera det frivlliga hjälparbetet.
Fyra i varje socken, precis som fjärdingsmännen.
A
Ord- eller bokstavsförkortning (till exempel ds=deus, scs=sanctus).
Skogsmark som inte kan användas för andra ändamål.
Beslut att på ett internationellt
forum avstå från att använda sin röst för eller emot ett resolutionsförslag.
Benämning på Lunds universitet.
Benämning på universitetet i Dorpat när det år 1699 flyttades till Pernau. Den var verksam till år 1710.
Anteckning i folkbokföring eller kyrkböcker som innebar att en person hade kommit eller inflyttat till en gård eller församling.
Tullnär, statlig
tjänsteman som uppbar tullen vid stadsporten. Han kontrollerade också de lager som fanns hos
hantverkare och köpmän vars varor var belagda med accis.
Lön på accord, lön för en viss arbetsprestation i sin helhet.
Av staten ägd häst som var avsedd för militärt
bruk under övningsperioder.
Förslag på försäljning av
tjänst till viss person eller på skulduppgörelse vid en konkurs.
Förfarande varvid den avsändande statens sändebud accepteras som diplomatisk representant för den avsändande staten. Ett sändebud är ackrediterat när han eller hon överlämnat sitt
kreditivbrev till den mottagande statens statsöverhuvud.
Protokoll över överenskommelse, avtal, om anslutning.
På personlig basis. Då personliga egenskaper lyfts fram i en argumentation vilka inte har relevans för det diskuterade ämnet.
Tillägg, komplettering: vanligen till (av) akt, protokoll, artikel, traktat.
Tillerkännande genom dom, särskilt i samband med en delningsprocess (skifte, arv) eller under en
exekution (till exempel tvångsförsäljning på auktion).
Ordinarie
lärare vid fem- och treklassiga högre läroverk, motsvarande
kollega i trivialskolor och pedagogier. Enligt skolstaterna fanns 1729 tre kolleger vid
Åbo katedralskola.
Förordnande av en person att tills vidare eller för viss tid vara
ledamot av ett kollegialt ämbetsverk, en
kommitté och dylikt eller att verka som
hjälppräst åt
ordinarie präst (kyrkoherde eller kaplan).
Efter uppdrag, på befallning.
Tjänare, tjänarinna, biträde.
Juridiska tvister som enligt gällande lagar och författningar avgörs av den förvaltande myndigheten, ämbetsverket.
Civilt, militärt eller kyrkligt offentligt styresorgan som i huvudsak idkar (lokal eller central)förvaltning.
Geografiskt område för den civila förvaltningen som inte utgjorde ett härad. Området kunde vara detsamma som länsmanssocknen och den fiskaliska socknen (jordebokssocknen).
Tillträde, audiens, antagande, i det kyrkliga språkbruket speciellt att ge någon tillåtelse att delta i nattvarden.
Lämna tillträde åt, låta undergå en examen, låta begå Herrans nattvard.
”Han framsläpps”: examensbetyg.
Påminnelse, förmaning, varning, tillrättavisning.
Fråga som inte förut är behandlad. I fall då en
diplomat accepterat ett
beslut eller slutit en informell överenskommelse utan uttryckliga instruktioner och att denna ståndpunkt sålunda är beroende av utrikesministeriets godkännande.
Byrå vid polisinrättningarna i de största städerna vilken ansvarade för adressregister, passutgivning och allmän upplysningsverksamhet rörande polisväsendet. Byrån förestods av en föreståndare med poliskommissariekompetens.
Ämbetsman i Kammarkollegiet och
Kammarrätten som förde kronans
talan inför
domstol och övervakade kronans arrendatorer och bokhållare. Advokatfiskaler med motsvarande uppgifter fanns också i andra verk.
Under autonoma tiden,
tjänsteman vid större
poliskammare som i egenskap av polisens bulvan (polisagent) agiterade bland brottslingar och uppviglade dem till brottslighet som han sedan polisanmälde.
Person som driver aktie- och penninghandel.
Samtycke, auktorisation. Det förfarande med vilket en avsändande
stat i förväg inhämtar den mottagande statens godkännande av kandidaten till posten.
Skriftlig
redogörelse i form av sammanfattning för en regerings ståndpunkt. Överlämnas av en diplomatisk representant till en
tjänsteman vid värdlandets utrikesministerium.
Att avbryta tillfälligt och flytta behandlingen av ett ärende framåt till en annan tidpunkt.
Ett universitets högsta styresman.
Till akademistaten hörande
tjänsteman som ansvarade för universitetets drätsel. Tjänsten inrättades på 1600-talet. Med den följde självskrivet medlemskap i universitetets drätselnämnd och säte i såväl det större som det mindre konsistoriet i ekonomiska frågor.
Chefen för kansliet vid universiteten i Uppsala och Lund samt Kungliga akademien i Åbo. Akademisekreteraren tillsattes av Kgl. Maj:t.
Den fjärdedelstimme som enligt hävdvunnet
bruk vid universiteten får förflyta utöver utsatt klockslag, innan till exempel en föreläsning inleds.
Ställande under
tilltal för tjänstefel.
Underhåll, underhållsavgift.
Uttryck som användes i underskrift till skrifter med vilka undersåtar i Sverige, Ryssland och även i
Gamla Finland vände sig till den manliga regenten. I Sverige lydde underskriften ”allerunderdånigste tropligtigste tjenare och undersåte”, i skrifter med överskriften Stormäktigste,
Allernådigste Konung. ”Tjänare” användes endast av tjänstemän med kunglig fullmakt, i annat fall och i skrifter med överskriften
Stormäktigste, Allernådigste Drottningen ”undersåte”.
Vattenområde som ligger utanför fastighetsindelningen.
Allmän benämning på väg som av vederbörande myndigheter prövats vara nyttig och nödvändig för den allmänna samfärdseln.
Allmän väg underhölls av ett härad, senare av ett väghållningsdistrikt.
Ärftligt skattefritt släktgods, till skillnad från förlänat
gods som återgick till kronan.
Kontor i
Kammarkollegium som under ledning av en kamrerare ansvarade för utredningarna gällande allodialdonationer.
Den handling varigenom ett
län förvandlades till fri egendom, allod.
Egendom med full ägande- och arvsrätt.
”Den hulda modern”, benämning på universitet.
Medlem av de lägre kleresiet, som utförde kulthandlingarna på domkyrkans sidoaltaren och ofta också hade skyldigheter i huvudkoret. Altarvikarierna var inte fullberättigade kapitelsledamöter.
Undervisningssystem som innebar att samme
lärare genom skolans alla avdelningar lämnade
undervisning i samma ämne.
Den kvantitet ammunition som tilldelas ett örlogsfartyg.
Benådning av en viss kollektiv grupp genom regeringsbeslut.
Amnesti förutsätter ingen åtgärd från dem som amnestin berör.
Avlägsna, avsätta från ett ämbete.
I räkenskaper: till kredit av.
Den tid eller de år en person varit i tjänst. Kunde påverka vid tillsättning av tjänster.
Parallell benämning på
andlig styrelse inom ortodoxa kyrkan. Se andlig styrelse.
Samlande benämning på muntligt eller skriftligt anförande, uttalande,
föredragning m.m.
Civilperson som informerar myndigheter om verkliga eller påstådda brott.
Inom tullväsendet: Då ett fartyg inkommit med
gods skulle ägaren avlämna
angivningsinlaga inom åtta dagar från den dag då märkrullan ingavs till tullkammaren på lossningsorten eller, om godset ankommit från annan
tullplats genom omedelbar transitförsändning, från ankomstdagen. Därefter skedde undersökning och tullbehandling av godset och om det var fråga om tullpliktiga varor, uträkning och
debitering av tullavgifterna.
Bonde som arrenderar ett annexhemman.
Bihang. En detaljerad bilaga till ett fördrag.
Året (det och det) efter världens skapelse.
Året (det och det) efter världens återlösning, efter Kristi födelse.
Under det förflutna året.
Året (det och det) efter Kristi födelse.
Under det förflutna året.
I den återvunna salighetens tid (det vill säga efter Kristi födelse).
Under regeringsåret (det och det).
Tillintetgöra, utplåna, upphäva, förklara ogiltig.
Arbetare vid ett anrikningsverk inom till exempel metallindustrin.
Benämning på att döma enligt gällande lag.
Benämning på förordnad tid för ett offentligt tillkännagivande.
Penningmedel för extra utgifter.
Innebär att aktieägarna vid bolagsstämman i till exempel ett aktiebolag godkänner styrelsens och verkställande direktörens skötsel av företaget under det gångna året. Genom att bevilja
ansvarsfrihet avstår aktieägarna från möjligheten att begära
skadestånd av styrelsen och verkställande direktören. I vissa fall kan
ansvar ändå utkrävas om nya uppgifter kommer fram efter bolagsstämman.
Den period inom vilken en ansökan ska lämnas till en myndighet.
Göra en skriftlig anmärkning.
Mindre medicinförråd på landsbygden som upprättades av
apotekare i början på 1800-talet.
Under 1800-talet och fram till början av 1900-talet benämning på formellt godkännande, särskilt behörighet; om till exempel militärer eller sjukvårdspersonal att personen i fråga hade de personliga egenskaper och kunskaper som krävdes för tjänsten. Sedermera autorisation.
De indisk-arabiska siffrorna började spridas i Europa i mitten av 1200-talet. I Sverige börjar de förekomma i början av 1300-talet. Enligt en sen uppgift stod årtalet 1291 skrivet med
arabiska siffror vid nordportalen till Uppsala domkyrka. Det första säkra belägget är från en handling som berör Uppsala
domkyrka samma år. Den blivande ärkebiskopen Nils Alleson skrev ”4or”, det vill säga fyra.
Specialsjukhus i Helsingfors för patienter som var intagna på stadens arbets- och fattighus. Sjukhuset underlydde Medicinalstyrelsen. År 1897 fanns på sjukhuset en underläkartjänst.
Beroende av godtycke, gottfinnande, förfaringssätt inom förvaltningen, särskilt hos dömande myndigheter under 1600-talet och i början av 1700-talet.
Urkundsamling i byggnad eller rum, där urkunder och handlingar förvaras. Begreppet används även om
ämbetsverk som vårdar dylika handlingar.
Försäljare av kemiska och medicinska produkter.
Kontor vid
Kammarkollegium som hade att göra med de utarrenderade kronogodsen och lägenheterna, under ledning av en kamrerare.
Straffkategori inom försvarsmakten.
Arvsrätt till frälsejord.
Benämning på betalning för utfört arbete eller visst slag av avlöning av tjänsteman, särskilt åt
vikarie (den som förrättar annans tjänst) och person som under
vakans sköter en tjänst.
Skatt på övergång av egendom eller förmögenhet till följd av dödsfall.
Försäkringsgivare, särskilt om sjöförsäkringar.
Den person som förrättar auktion, i
äldre tider också
titel på
tjänsteman som förrättade arrendeauktion.
Äldre benämning på upphovs(manna)rätt.
Borgen för betalning med
växel eller check.
Under 1800-talet benämning på meddelande, tillkännagivande.
Slutföra en process eller ett mål.
Mark som införlivats med annan enhet (till exempel en stad, annat hemman); också skatteteknisk term.
Underrättelse, meddelande, upplysning.
Sedan autonoma tiden en
växel som ska betalas vid uppvisandet.
Rättigheten att från en fastighet uppbära en regelbundet återkommande
avgift (
avkomst), övergående i betydelsen rätten till avkastning av fastighet. Under svenska tiden användes termen om rätten till
frälseränta och tomtöre, sedermera om undantag vid jordöverlåtelse varmed den tidigare jordägaren medgavs
rätt till fastighetens avkastning eller andra förmåner.
Stryka, efterskänka eller förminska (till exempel skuld, avgifter och skatter).
Förklara för avslutad (till exempel en lag).
Benämning på den
militär som ansvarar för vaktavlösningen av soldater.
Avgå, särskilt om militärer och sjömän.
Ta till vapen mot det egna riket.
Tjänsteman upptagen på Bergskollegiums vågstat för att föra anteckningar över malmauktioner och
register över invägningen vid kopparvågen, under våginspektörens översyn.
Utmärka ett område så att det avskiljs från en tidigare helhet.
Av arbetsgivare utfärdat
intyg över en tjänstemans avsked från tjänsten.
Nekande
beslut på en anhållan.
Avslå, inte förorda (till exempel en ansökan).
Negativt utlåtande,
utlåtande som avslår till exempel en ansökan.
Äldre benämning på försäljningsskatt.
Ansökan om att avträda ett arrende.
Från och med storskiftet om avskiljande av sådan mark som ett
hemman innehade utöver sitt hemmantals behov, vanligen skog.
Enligt skogsordningen 1683 och storskiftet i Finland efter 1775,
överloppsjord som
kronan frivilligt överlåtit till enskild eller bysamfällighet, särskilt skogsmark. Avvittringar förekom framför allt i Österbotten.
B
Sjösoldat som hade
tillsyn och vård om bogsprötet, dess tackling, segel m.m.
Redovisningar av tillgångar och skulder som ingår i början och slutet av huvudräkenskaper och huvudböcker.
Skriftlig och bevittnad
fullmakt som ger befogenhet att utföra banktransaktioner för annans räkning, särskilt uttag på bankkonto, borgensförbindelse, pantförskrivning och liknande. Banken behåller alltid originalfullmakten.
Tjänsteman vid Rikets ständers banks lånekontor.
Barnsköterska, till exempel på barnhus.
Underofficer som tjänstgör vid infanteribataljonens expedition, med regementsadjutanten som närmaste överordnad chef.
Förflyttning från lägre
tjänst till högre tjänst.
Särskild klass av rättsligen ordnade förvaltningsärenden, där inte enbart det formella förfaringssättet är bestämt, utan även de materiella omständigheter, på vilka myndigheternas
beslut ska grunda sig och som därför kallas befordringsgrunder.
Dels rättighet och makt att befalla över någon eller något, dels gemensam benämning på den personal som har i uppdrag att leda krigsfolket.
Skattefrihet som beviljats för godtyckligt bestämd tid. Den kunde också upphävas godtyckligt av kronan.
Flagga för fartyg registrerat i en
stat till vilken rederiet inte har annan anknytning än att avgifter och förpliktelser är lindrigare än i andra stater.
Skola för mindrebemedlade barn vilken arbetade enligt Bell-Lancesterpedagogiken:
äldre elever hjälpte de yngre. Skolan grundades 1820 i Åbo.
Läraren arbetade på
konstitutorial av domkapitlet.
Tidigare omtalad eller nämnd, vanlig formulering i myndighetshandlingar under svenska tiden.
Ämbetsman vilken som biinkomst eller lön hade fått nyttjanderätt till ett beneficiehemman.
Pension till civil eller
militär tjänsteman som avgick från tjänsten före uppnådd pensionsålder och som således saknade pensionsrätt.
Det fullmäktige i Bergslagen som vid behov sammanträdde för att behandla områdets gemensamma ekonomiska ärenden. De
deputerade bestod till hälften av bergsmän och till andra hälften av representanter för andra näringsgrenar och tjänstemän i Sala och Falun.
Att anbringa ett
sigill på eller under ett
dokument för att i stället för underskrift bekräfta eller ge rättslig giltighet åt detsamma.
De
mynt som under 1500–1800-talen präglades i de svenska besittningarna i Baltikum och Tyskland. Under trettioåriga kriget präglades också mynt i flera tyska städer som tillfälligt hade erövrats av svenskarna, till exempel Augsburg och Mainz.
Sköta en
tjänst (i allmänhet betyder bestrida ”förneka”).
Utse en person att inneha en tjänst.
Förhållandet mellan alla slag av betalningar från ett land till resten av världen och de betalningar landet tar emot av alla andra länder.
Kopia på skrift, protokoll,
reversal och dylikt, försedd med underskrift av en person som kontrollerat kopians riktighet.
Beslut, avtal eller
kontrakt som är beroende av ett annat beslut, avtal eller kontrakt.
Uppdelning av samfälligheter enligt principen att den som särskilt har utnyttjat en viss del av en
samfällighet bör vid ett
skifte få behålla marken. De andra bygrannarna ska få jämngoda delar som kompensation.
Skillnaden mellan debet och kredit.
Hospital i Rom som utgjorde centrum för de svenska pilgrimerna under medeltiden. Byggnaden skänktes till Birgitta 1353 och efter hennes död 1373 tillföll den Vadstena kloster. Verksamheten leddes av en föreståndare (
procurator). Efter reformationen avstannade verksamheten.
Adjungerad (tillfällig) medlem.
Tjänsteman som deltog i ordningsrättens arbete. Antalet
bisittare i ordningsrätten skulle vara två. År 1897 omnämns
bisittare i ordningsrätten endast i Mariehamn och Kemi.
Befattning som sköttes vid sidan av annan tjänst.
Tjänsteman som bland annat fanns vid Järnvägsstyrelsens administrativa avdelning.
Läkare som förutom provinsialläkaren var anställd inom ett provinsialläkardistrikt. Anställningen av
biträdande provinsialläkare föreslogs i Finland 1811. De skulle ha samma kompetens som provinsialläkarna och i sin yrkesutövning följa den
instruktion som var fastställd för provinsialläkarna.
Tjänsteman som biträdde stadsfiskalen och som räknades till magistratens och rådstugurättens gemensamma tjänstemän. Under autonoma tiden fanns en dylik endast i Helsingfors.
Ansvarande officer inom
bivack som omfattade mer än ett regemente.
Utbildningsanstalt för diakonissor som grundades 1941.
Tåg som i lika mån befordrar personer som
gods och vars hastighet därför är mindre än persontågets.
Med heraldisk terminologi gjord beskrivning av ett vapens innehåll.
Fyr som är en blänkfyr, vars blink varar kortare tid än 2 sekunder.
Tionde av slaktad boskap.
Fyr med en
fyrkaraktär som visar regelbundet återkommande blinksignaler, vilka skiljs åt genom släckta perioder som är längre än blinkningarna.
Räkenskapsförande
tjänsteman vid bod i vilken malm förvarades och försåldes, fanns upptagen på bergslagens
stat 1729.
Chef för malmkrossningens stampanläggning.
Avgift som fartyg skulle erlägga i Björneborg.
Odlat område av en viss storlek och visst värde som utgjorde grund för skatteberäkning.
Statare som var anställd på ett familjejordbruk.
Pagebeställning vid hovet för uppvaktning vid monarkens bord, under hovjunkare.
Ersättning för förlorade boställsinkomster, förekom särskilt under stora ofreden. Präster, häradshövdingar och andra tjänstemän med boställen som hade flytt till Sverige och gått miste om boställets inkomster fick dem i stället assignerade från ett visst svenskt härads restmedel.
En av de två hälfter i vilka Vemo
socken var delat på 1500-talet.
Gruvdräng som stod beredd att passa bergstunnorna och fylla dem med berg vid särskilt Sala silvergruva.
Benämning på de köpmän från Stockholm,
Åbo och andra inhemska städer, som sommartid gjorde handelsfärder till hamn- och marknadsplatserna vid Bottenviken. Säkra uppgifter om deras handel finns från 1300-talet. I Ulfsbys
privilegiebrev nämndes att stadens innevånare hade
rätt att i Österbotten byta ut handelsvaror mot livsmedel. Verksamheten reglerades 1420. Handelsfärderna sköttes ofta av handelsbolag där den rikare handelsmannen investerade kapital medan den fattigare gjorde den egentliga resan.
Den skriftliga handling som upprättas vid en bouppteckning.
Ledare för en brandrote, valdes vanligen för en treårsperiod.
Uppföljningsregister över korrespondens mellan olika myndigheter.
Avgift som betalades av inkommande och utgående fartyg i Helsingfors, Uleåborg, Brahestad, Nykarleby, Kaskö, Kristinestad och Viborg.
Syn som granskar att jorden är rättvist fördelad mellan byns alla delägare.
Patronell
församling som bestod av bruksägaren med familj samt personalen och deras familjer.
Person som förestår brännvinsbränneri. Indelades i förste och andre etc. brännmästare.
I vidsträckt betydelse varje sammanslutning av kristna med ändamål att verka till Guds ära genom gudstjänst samt för ömsesidigt andligt och materiellt stöd i den kristna broderskärlekens anda. Verkliga sammanslutningar uppkom på basis av de så kallade gillena.
I en lagmansdom i Södra Österbotten 1574 benämning på gårdstomt och huvudåkrar, i motsats till utjordar. Bestämde proportionen mellan varje hemmans andel i inägor och utjordar, som skulle vara lika, emedan hemmanen i Södra Österbotten inte hade konstanta skattetal; örestal.
Åker som räknades som bröstmark.
Tjänsteman inom bergsstaten som verkade som chef för byggnadsarbetena i en gruva.
Den förvaltningsenhet i en
stad vilken skötte byggnadsverksamhet och stadsplanering. I Helsingfors leddes verksamheten 1897 av stadsingenjören biträdd av en arbetschef, en geodet, en
stadsträdgårdsmästare och en materialbokhållare.
Chef för den avdelning av magistraten (i större städer) som ansvarade för stadens byggnader.
Titel på vissa tjänstemän inom Medicinalstyrelsen.
Beräkningsgrund för huvudskatten i Västerbotten på 1500-talet.
C
Myndighet under regeringen som tillsammans med länsstyrelserna har i uppgift att genomföra
beslut som fattats av regeringen och riksdagen.
Benämning på
ämbetsverk där besluten inom förvaltningsområdet alltid tas av den högsta chefen ensam. Övriga ämbetsmän medverkar dock i beslutsfattandet genom att de ger utlåtanden, fungerar som handläggare eller kontrasignerar besluten. Motsats: kollegialt ämbetsverk.
Begrepp som används i kartor och betyder ungefär omkrets.
Yrkesinriktad
examen som infördes vid sidan av magisterexamen 1749–1750. Civilexamina var avsedda för inträde i ämbetsverken och var av flera olika slag: det fanns en examen för inträde i rättegångsverken, en för Krigskollegium, en för
Kanslikollegium och en för bergsväsendet.
Tjänsteman vid rådstugurätten.
En persons familjerättsliga ställning (ogift, gift, änka eller änkling eller frånskild).
Diarium för suppliker som
rör civila ärenden, motsats: kriminalsupplikdiarium.
Ledamot av akademi eller
lärare och studerande vid universitet.
Den högsta teologiska klassen som infördes 1604 i latinskolan.
Samling klassiska handskrifter som
drottning Kristina donerade till Vatikanbiblioteket.
Med kvittande av rättegångskostnaderna.
Tilläggstitel för
kaplan i en domkyrka.
Den mellersta tredjedelen av en på slaglinje ordnad flotta.
Huvudbyggnad, manbyggnad vid fästning eller befästa verk.
Ursprungligen materiella bevis eller synliga tecken på ett begånget
brott (vid mord ett lik, vid
myntförfalskning det förfalskade myntet eller de verktyg som hade använts vid förfalskningen), sedermera sammanfattningen av de objektiva och subjektiva förutsättningarna för ett brott.
Lagsamling. Den indelas sedan medeltiden i
corpus juris civilis, närmast en samling av romerska rättens samlingar från Justinianus tid (527–656) och corpus juris canonici, en samling med olika kyrkomötens och påvliga
beslut som bildade kyrkorätten.
”Skuld”, oaktsamhet, vårdslöshet, utan uppsåt. Om en
tjänsteman vållade
kronan skada genom oaktsamhet eller vårdslöshet skulle han ersätta skadan. Om skadan däremot hade uppkommit av våda, det vill säga varit en olyckshändelse, var han inte skadeståndsskyldig.
Ombudsmän som övervakade ordensskattmästarens arbete.
Förteckning över levnadslopp, levnadsteckning.
”Sedeväktare”, ordningsman.
Titel för person vid läroanstalt som hade i uppgift att upprätthålla ordningen bland kamraterna när ingen
lärare var närvarande, förkortas vanligen custos.
D
Ordensprovins till vilken de svenska, danska och norska dominikanerna hörde. Den nordiska provinsen styrdes av en gardian. En gång om året samlades varje konvents
prior till gemensamt
kapitel under provinsialpriorns ledning. Där avgjordes frågor om förflyttningar, studier, nygrundadningar med mera. Årligen (efter 1372 vartannat år) hölls också ett
generalkapitel för ordens samtliga provinser.
Avgift som erlades i smör.
”Givet som ovan”, om ort och tid. Uttrycket förekommer till exempel i officiella dokument, rättegångshandlingar, offentliga skrivelser och resolutioner.
Förvaltningssystem enligt vilket det största möjliga måttet av självständighet är lämnat åt underordnade förvaltningsorgan.
Ändringssökning i revisionsmål.
Äldre benämning på klockare.
Degradering av ämbets- eller
tjänsteman på domstolsbeslut.
Nedgående. Särskilt om skattefoten i betydelsen att skatten för inkomster under ett visst relativt lågt belopp sjunker med inkomstens sjunkande, det vill säga en fortgående skatteminskning, så snart inkomsten går under ett visst belopp, som blivit fastställt som det lägsta för full beskattning. Kombineras vanligen med
proportionell skattefot så kallad platt skatt.
”Enligt lagen”, rättsligt sett.
Beslut, påbud eller
förordning utfärdad av en myndighet.
Benämning på
landbonde som hörde till ett
frälsesäteri och erlade en överenskommen del av den bärgade skörden, vanligen hälften, till adelsmannen som årlig ränta.
Avsändande av fullmäktige med uppdrag att handla i enskild persons eller myndighets ställe. Begreppet används även om de personer som erhållit uppdraget.
Ur den under beredning varande lagens synpunkt, enligt den under beredning varande lagen.
”Enligt den givna lagen”, ur gällande lags synpunkt, angående gällande lag.
Avsända med uppdrag, befullmäktiga.
Skriftligt påpekande av en
regering till en annan, vanligen med en anmodan om en särskild åtgärd.
Nedläggande av ett ämbete, att avgå från en syssla.
Återställa en
armé från krigs- till fredsberedskap.
Benämning som en tid var i användning för avdelningen för flickor vid huvudskolan i Viborg.
Frånta adelskap. Av latinets nobilis, ädling. Ofta uttryckt som fråntagande av personens namn, heder och värdighet.
Underrättelse, en term som används till exempel vid överlåtelse av enkelt skuldebrev där gäldenären underrättas, denuntieras, om överlåtelsen.
Skriftlig brottsanmälan eller muntlig angivelse, vare sig någon tillika utpekas som
gärningsman eller inte, övergående under självständighetstiden i skriftlig anmälan rörande förpantning.
Avsättande från
ämbete eller
tjänst på domstolsbeslut, vanligen efter
tjänstefel eller återkommande otillbörligt uppförande i tjänsten eller slarv som tidigare hade föranlett suspension.
Nedläggande, överlämnande i förvar, insättande av värdeföremål eller penningar på bank eller offentligt förvar av handlingar som
rör borgen,
pant och dylikt.
Rymma,
avvika från krigstjänst.
Utse, utnämna i förväg till viktigare
ämbete eller uppdrag.
Ed som intygar att en
offentlig handling eller ett
dokument är falskt. Avläggs inte eden, anses dokumentets äkthet bevisad.
Räntor eller skatter som utgick årligen.
Direktion tillsatt av Ministeriet för inrikesärenden, för att övervaka polisskolans verksamhet och
undervisning samt sköta handläggningen av andra viktiga frågor rörande skolan såsom att anta elever och
anställa lärare samt godkänna läroplanen och undervisningsmaterialet. Som
ordförande verkade Inrikesministeriets chef för
avdelningen för polisärenden eller ministeriets polisinspektör. Självskrivna ledamöter var skolans
rektor och
prorektor eller en
äldre lärare. De två övriga ledamöterna utsågs av ministeriet.
Chefen för den avdelning vid
Bergskollegium som utvecklade nya metoder och redskap för bergshantering och lantmäteri.
Utredning som görs av en dispaschör,
tjänsteman med domarkompetens, som redovisar förluster och kostnader vid en sjöskada. Benämningen användes även om själva handlingen som innehöll en dylik redovisning.
Utrymme där läkare själv bereder och utdelar läkemedel åt sina patienter.
Det tillstånd i vilket vissa ämbets- och tjänstemän (militärer och diplomater) är fritagna från tjänstgöring men samtidigt har skyldighet att återinträda i tjänsten vid behov.
Läkare anställd av Helsingfors
stad för ett distrikt. Staden indelades i slutet av 1800-talet i fem distrikt: Södra distriktet, Norra distriktet, Sörnäs, Berghäll och Tölö. Dessutom tillkom en
distriktsläkare för kvinnosjukdomar. År 1910 fanns därutöver en distriktsläkare för alla läkardistrikt i Helsingfors och en extra distriktsläkare.
Person som ansvarar för den dömande verksamheten vid en domstol.
Domare är ett samlingsnamn för titlar såsom lagman,
rådman i underrätt och president, hovrättslagman och
hovrättsråd i överrätt. Eftersom även nämndemän deltar i den dömande verksamheten och därmed är domare, används i lagtexter begreppet
lagfaren domare om de juridiskt utbildade domarna.
Växel som bör betalas på annan ort än där betalaren bor.
Husbonde, under medeltiden även religiös
ledare eller riddare.
Församling i en stiftsstad. Kyrkoherden i en
domkyrka kallas
domprost och församlingskyrkan kallas domkyrka.
Beteckning för hushåll, gård.
Tjänsteman som biträder vid vården av statens boställen och andra fastigheter (domäner) inom sitt distrikt.
Kassaförvaltare vid Drätselkammaren.
Medborgerskap i två eller flera länder.
Institution för sinnessjuka i det medeltida Stockholm.
E
Kyrkoföreståndare. I den i ortodoxa kyrkan benämning på den person, som har uppsikten över kyrkorna och gudstjänstens upprätthållande.
Avläggande av
ed vid
domstol under vissa stadgade former.
Av statsmyndighet förordnad person som lämnade
revers på en viss tjänst. Vanligen krävdes också en viss utbildning eller vissa specifika kunskaper.
Tillställa vederbörande till handa, efter att ärendet först blivit offentligt tillkännagivet.
Hovtjänsteman under direktören av hovekonomin.
Drätselkontorets föregångare.
Menig man inom flottans sjömanskårs eldaravdelning, som verkar som skeppseldare på större fartyg eller torpedeldare på jagare och torpedbåtar.
Lärare som undervisar i de första grunderna av ett (eller flera) läroämne(n) vid
elementarskola eller allmänt läroverk.
Titel för innehavaren av den skytteanska professuren i vältalighet och statskunskap vid Uppsala universitet.
Lektor i vältalighet, fanns enligt ecklesiastikstaten 1729 endast vid Borgå gymnasium.
Professor i vältalighet. En dylik fanns vid Kungliga Akademien i
Åbo 1729.
Undvika, gäcka, genom förtydning kringgå (till exempel en lag), göra om intet, bortkrångla.
Förkortning för efter middagen, eller i samma månad.
Beslag, kvarstad, av en ämbetsmyndighet utfärdat förbud för ett i
hamn liggande fartyg att avgå.
”Den som tjänat ut”, i allmänhet
tjänsteman som efter ett visst antal
tjänsteår fått avsked från sin
befattning med bibehållen lön eller en viss del av lönen.
Högste ledaren över ett förvaltningsområde.
Handbok, översikt, hjälpreda.
Icke-kodat telegram, meddelande i klartext.
I sin helhet, alle man, fulltaligt, samfällt.
Borgen där borgensmannen förbinder sig att betala först efter att huvudgäldenären förgäves har blivit krävd.
Den ensamma
vakt eller
soldat som, vanligen beväpnad, bevakar ordningen eller byggnader, förråd m.m. på en bestämd plats. Termen används även om själva platsen där vakten står.
En handling som utförts enligt uppdrag.
Åtal som väcks av en enskild person, målsäganden, och inte av åklagare. En förutsättning är att åklagaren beslutat att inte väcka åtal eller att inte överklaga till högre instans.
En typ av vaktmästartjänst vid länsstyrelsen. Han var också express eller
kurir vid uppdrag på landsbygden och uppbådade ofta
kungsskjuts eller kronoskjuts.
Att skilja en ämbets- eller
tjänsteman från tjänsten, även om att från en myndighets sida upplösa enskilt rättsförhållande, det vill säga att avstänga eller befria en
part från tjänsteprestationer.
Auktion för att utröna vem som ger det lägsta anbudet på en statlig verksamhet som ska läggas ut på entreprenad.
Förkortning för ”enligt protokollet”, senare även på visitkort i betydelsen personligen (franska ”en personne”).
Enligt (de skriftliga) handlingarna.
Invändning, svaromål, svarsskrift.
Disputation för övningens skull.
Lärare i de adliga övningarna vid universitetet och läroverk.Utbildningen av adelssöner fick en fastare form i Uppsala på 1660-talet. År 1663/64 uppfördes en särskild excercitiebyggnad där en fäktmästare,
stallmästare och en
dansmästare lärde ut sina konster. Tidvis kunde eleverna också få
undervisning i moderna språk.
Den andra av de lägre vigningsgraderna inom den katolska kyrkan. Excorcisten hade i uppgift att fördriva demoner. Han ordinerades till ämbetet av biskopen.
Underlag som kan ligga till grund för verkställighet, till exempel en domstols dom,
utslag efter betalningsföreläggande, godkänt strafföreläggande eller
restlängd (för skatt).
Samlande benämning på lägre befattningshavare vid exekutionsverk under 1700-talet. Exekutionsvaktmästaren biträdde exekutorn till exempel vld
utmätning samt indrivning av
böter och skatter.
Utföra, fullborda, verkställa, särskilt om att låta
dom (order, beslut) gå i verkställighet, motsvarande exekution, även att utsöka, utkräva, indriva något (till exempel fordran,
böter eller skatt).
Militärövning i vapenföring och taktiska formeringar.
Kollektivbenämning på
lärare i praktisk färdighet. Dylika övade talet i främmande språk, fäktning, gymnastik, ridkonst, dans, musik och teckning och fanns särskilt vid universitet. Vid akademien i
Åbo hörde 1729 en
språkmästare och en
fäktmästare till exercitiemästarna.
Efter uppdrag, på befallning.
Å tjänstens vägnar, å ämbetets vägnar.
Befordra, utfärda, låta avgå, avsända (till exempel myndighetsbrev), även i betydelsen uträtta, klarera, betjäna (en kund) m.m.
Ämbetsverks
beslut som expedieras i skriftlig form från dess expedition.
Landstatstjänsteman anställd av länsstyrelsen eller kronofogden själv för att biträda vid skatteuppbörden.
Person som expedierar eller förestår
expedition (till exempel postens).
Skyndsam postförsändelse som så snabbt som möjligt ska nå adressaten, oberoende av den för postförsändelser vanliga ordningen.
Post som transporteras med en express.
Tvångsinlösning av i första hand fast egendom, vilken genom myndighets försorg överförs på någon annan.
Ur protokollet, vanligen om hänvisning till text i ett protokoll.
Läroanstalt vars elever bor utanför densamma. Motsats: internat.
Utdrag ur protokoll, brev, skrift eller
memorial m.m.
Penninganslag utöver de vanliga, som ingick i årsbudgeten.
Tjänsteman anställd av Vasa stad.
Reservister kunde kallas till
extra övningar genom personlig order. Förfarandet möjliggjorde de facto en
mobilisering utan en
offentlig kungörelse. Extra övningar togs i
bruk inför krigshotet på hösten 1939.
F
Ombesörjde verkställandet av.
Förfalskning, bedrägeri, förfalskad vara, förfalskat dokument.
Brev som bevisade avlagd farmasie studiosi
examen samt ed. Före 1799 utfärdades farmaciestudiosibreven av den
apotekare hos vilken elevtiden tillbringats.
Befälhavare över örlogsfartyg. Fartygschefen ansvarar för sitt fartygs och sin besättnings säkerhet.
Tjänsteman som är anställd på obegränsad tid.
Fyr med en
fyrkaraktär som visar oavbrutet sken över hela den del av horisonten som dess lysfält omfattar. Fyrskenet kan vara olika färgat i olika sektorer.
Fyr med en
fyrkaraktär som visar regelbundet återkommande blinksignaler, vilka skiljs åt genom släckta perioder som är längre än blinkningarna.
Den
skatt som erlades för all inom Sverige belägen fast egendom med undantag för allmän egendom som var fri.
Fatalietids sista dag under vilken tid något skulle åtgärdas eller handlingar inlämnas.
Den timme på fataliedagen, före vilken det som ska åtgärdas bör vara gjort, vanligen 12.00, sedermera 16.00 vid tjänsteansökning.
Penningar eller mat som genast efter gudstjänsten delades ut åt de fattiga i församlingen.
Auktion varvid
fattighjon bortackorderades till den som åtog sig deras underhåll för det lägsta priset.
Ansvarig
tjänsteman för en fattiggård eller ett
fattighus under autonoma tiden, under svenska tiden kallad fattighusföreståndare.
Fattigstuga, härbärge eller
kvarter för bostadslösa, så kallade husvilla fattiga. Från 1879 till början av självständighetstiden betecknade termen tillfälligt bostadsrum för fattig, fattigkvarter, hos en hemmansägare med vilken fattigvårdssamhället hade ingått kontrakt.
Folkligt och i förvaltningsjargong, avgifter för
bestridande av kostnaderna för fattigvården.
I Finland nödår, hungerår.
Avlöningsförmån åt vissa i allmän eller enskild
tjänst anställda personer, vilkas verksamhet huvudsakligen eller till väsentlig del omfattar mottagande och utlämnande av penningar. Av allmänna medel utbetalas felräkningspenningar, utom till kassörerna i Riksbanken och i ett fåtal centrala
ämbetsverk med vidlyftig penningförvaltning, huvudsakligen till den vid statens kommunikationsverk anställda uppbördspersonalen.
Äldre benämning på matvaror, livsmedel.
Mottagare av ett
fideikommiss som ålagts skyldigheten att övervaka att fideikommissbrevets begränsningar följs av denne som arvinge (fiduciarius).
Statens
rätt att för statsändamålets bästa förplikta medborgarna att ställa egendom och förmögenhet till dess disposition.
Avdelningskontor underställt Finlands bank. Verksamheten leddes av en
bankkommissarie biträdd av en kassör. Diskontkommittén hade två
ordinarie medlemmar och två suppleanter.
Avdelning inom riksdagens kansli.
Stadsbo med kungligt
privilegium att fiska på kronans vatten.
Tjänsteman inom statens lokala fiskeriadministration. Fiskeriintendenten gav allmänna
råd rörande fiskerinäringen.
Titel på en av länsstyrelsen tillsatt
tjänsteman inom vissa hushållningssällskap. Fiskeritillsyningsmannen övervakade fiskeriförfattningarnas efterlevnad.
Titel på
tjänsteman inom hushållningssällskapen som verkade för fiskenäringens utveckling.
Allmän kassa. Inom finansrätten, staten som subjekt för förmögenhetsrättigheter. Sammanfattningen av bestämd inkomst eller finanskälla för staten (
fiskus), nämligen
rätt till
böter och
förbrutet gods enligt strafflagar, polisförordningar, tull- och andra förordningar rörande skatteväsendet, rätt till olagliga gåvor, såsom mutor och dylikt, rätt till efterlämnat gods, till vilket arvinge saknas (danaarv, bona vacantia) och rätt till herrelösa
ting (adespota).
Under 1500-talet en skattekategori för samer i lappmarkerna.
Adjutant hos högste befälhavaren över flottan.
Benämning på
äldste befälhavarens stabsexpedition i flotta,
eskader eller avdelning.
Undersökning av huruvida ett fartyg har
rätt att föra den flagga som visas. Undersökningen görs genom granskning av fartygets nationalitetshandlingar. Den utförs av örlogsfartyg, tillhörande krigförande makt. I fred får den ske endast vid misstanke om orätt
bruk av flagga.
Rätt för ett fartyg att ha sin stats (national)flagga som synligt tecken på dess nationalitet.
Fartyg på vilket befälhavaren över en
flotta eller en
eskader är embarkerad och har sitt
befälstecken (flagga, annat befälstecken högre än vimpel) hissat. Är befälhavaren amiralsperson, kallas flaggskeppet stundom amiralsskepp.
Rederiets till
tjänsteår äldsta maskinmästare.
Förening som måste bildas av den som ville
flotta timmer.
Bonde som drygar ut sina inkomster med allmänna körslor.
Mer eller mindre allmängiltig form för en tabell, ett kontrakt, en skrivelse, själva pappret som (i tryck eller skrift) upptar ett sådant
formulär med tomrum för det speciella innehållet.
I forskningen förekommande benämning på
socken i förkristen tid som kan ha fungerat som enhet för gemensamma ekonomiska angelägenheter mellan närliggande byar, till exempel för gemensam
förvaltning av religiösa platser. Fornsocknarnas existens är numera ifrågasatt.
Penningvärdet av det onus, som bestod i att jordinnehavaren skulle forsla sina skattepersedlar till kronans förråd,
våghus och lador eller till frälseränteägarens eller den tjänstemans hemvist, vilken skulle åtnjuta indelningen. Den skattskyldige var skyldig att jämte
lösen för persedlarna även betala forsellön, ifall vederbörande nöjde sig med penningar i stället för varor.
Kontant, årlig ersättning för förlorad rättighet till forsellön.
Skyldighet för jordinnehavare att forsla de av hans jord till annan person
in natura utgående räntorna till räntetagarens hemvist. Det var visserligen stadgat att forslingen inte fick gå utöver ”lagsagans” gränser, men avstånden kunde ändå bli långa för folk och dragare. Indelningshavarens rättighet att kräva att persedlarna levererades in natura, eller hans så kallade uppsägningsrätt, gav honom
rätt till
forsellön eller en kontant ersättning ifall persedlarna inte levererades in natura, utan löstes.
Byrå vid Krigsministeriets ingenjörsdepartement.
Benämning på det oberidna betjäningsmanskapet vid en artilleripjäs. Fotservisen förrättade serverandet av pjäsen under skjutning.
Handling som av en godsavsändare utställs till fraktföraren för att tjäna till ledning vid transporten av godset. Innehållet på internationella järnvägsfraktsedlar reglerades genom ett avtal i Bern 1890.
Folkrättsliga avtal varigenom ett krig mellan två eller flera stater avslutas och de genom kriget avbrutna vänskapliga förbindelserna återställs.
Fredsfördrag ingås mellan folkrättsliga subjekt (helt eller halvt självständiga stater). I
äldre tider med mindre klart utvecklade folkrättsliga rättigheter förekom fredsavtal även mellan enskilda menigheter och landsändar inom de i krig inblandade staterna (
bondefred).
Vid
fredsfördrag förekommer att en eller flera makter ger sin garanti för bestämmelsernas uppfyllande. Denna garanti bör vara i fredsfördraget uttryckligen angiven eller förutsatt.
Den styrka av officerare, underofficerare, manskap, tjänstemän och hästar som en
armé och varje avdelning inom den ska underhålla i fredstid.
Bonde tillhörande en grupp som åtnjöt
skattefrihet i Äyräpää i Viborgs
län i slutet av 1500-talet. Bönderna hade under ryska kriget bildat en särskild fana. Efter fredsslutet tillförsäkrades de en viss skattefrihet som gjorde dem till en sorts knapadel. Deras antal var i början av 1600-talet 146 i Äyräpää och 50 i Jääskis.
Så kallades vid indelningsverkets inrättande den
jordägare i Hälsingland, som befriades från
rotering mot skyldighet att efter viss
taxa lämna ”husrum, ved och värme, sängkläder och kokkäril” åt en officer.
Rättighet att vara fri man, frälseman. Motsats till träldom.
Avgift som enligt
Magnus Erikssons stadslag erlades till rådet i samband med överlåtelsen av fast egendom i staden. Överlåtelsen skulle ske offentligt på rådhuset och bekräftas genom
fastebrev eller anteckning i stadens bok. Avgiften betalades av förvärvaren.
Term för
flyttning av elev från klass till klass, oberoende av
termin och ålder.
Religiösa
samfund som skilt sig från stats- eller folkkyrkorna och har konstituerat sig som självständiga kyrkosamfund.
Mindre truppstyrka i krigstid bildad av frivilliga. Frikårerna hör inte till armén, men anpassar sina rörelser efter denna och gör infall mot fiendens rygg och förbindelser (såsom borttar sändningar, förstör upplag, understöder folkresningar). Frikårerna uppträder vanligen självständigt (såsom strövkårer eller partigängarkårer), stundom övergående till reguljärt truppförband.
Köpeskilling erlagd vid
friköp av ofri jord (i stad).
Lager (område) där varor upplades och bearbetades utan förtullning.
Marknad i en
stad där också andra än stadens egna
borgare kunde saluföra sina varor.
Benämning som i kombination med uttrycken fritt skepp eller ofritt skepp utgör en folkrättslig regel för sjöstridskrafters behandling av handelsfartyg i krig.
Det vaktmanskap ombord på fartyg, som för tillfället är befriat från vakt.
Benämning på den del av besättningen som inte deltog i vaktgöringen, till exempel läkare, kockar och förrådskarlar.
Av enskild person grundad stiftelse för barmhärtiga ändamål och nödlidande vilken förvaltades av
domkapitel eller annan statlig myndighet.
Måltider för
hovfruntimret vid hovet som de anställda kvinnorna fick som en del av lönen.
Förvaltare av frälsegods.
En stormans ställföreträdare eller förvaltare av en frälsegård.
Den hyra (ständig ränta) som frälsebonden (frälselandbon) betalade till ägaren. Frälseskatteräntan var årligen utgående, där ägaren till ”rent frälse” överlåtit sin jordäganderätt till en landbonde, med förbehåll om
rätt till
ränta eller (mer sällan) överlåtit rätten till räntan åt någon annan men behållit äganderätten till jorden.
Öppen fullmakt:
fullmakt i vilken behörigheten att företräda fullmaktsgivaren inte är definierad eller begränsad.
Fakultet som enligt Uppfostringskommissionens
förslag 1750 skulle ge grundläggande
undervisning åt studenterna. Studenterna skulle få gemensam undervisning i logik, metafysik, etik och latin. Därefter skulle de göra sitt snilleval och välja mellan fyra studielinjer eller fakulteter.
Dels om
borgen som lämnas för lån för att ytterligare stärka säkerheten för detta, dels om borgensförbindelse varigenom borgensmannen åtar sig ansvaret för
vad som kan brista efter att en annan
borgen eller lämnad säkerhet blivit tagen i anspråk.
Personal anställd för att sköta en fyr.
Sättet på vilket en fyr, ett fyrskepp eller ett
sjömärke lyser och är mörkt på ett periodiskt sätt för att underlätta identifiering.
Den lön som bruksidkare betalade bruksarbetarna för de dagar han inte hade arbete att erbjuda. Termen användes även i betydelsen fyr- och båkavgift.
Den personal som var anställd för att sköta lotsverkets fyrar. Termen avsåg även budgeten för fyrväsendet och dess inrättningar.
Avrättning genom skjutning.
Benämning på en infanterisoldat beväpnad med en lätt flintlåsmusköt. Benämningen introducerades i Frankrike på 1680-talet men var inte i
bruk i Sverige eller Finland.
Person som hålls fången eller i fångenskap, särskilt om person som hålls i fängsligt förvar för att avtjäna straff, motsats: rannsakningsfånge, arrestant.
Föreståndare för slotts-, stads- eller annat statligt
fängelse under svenska tiden.
Rörligt artilleri som verkar vid fälthären tillsammans med truppförbanden. Beroende på pjäsernas kaliber indelas fältartilleriet i lätt och tungt fältartilleri.
Benämning på ett särskilt svenskt
regemente som bildades 1630 för att delta i det trettioåriga kriget.
Fältartilleriregementet hade sitt ursprung i ett artillerikompani som grundades i Stockholm 1623.
Taktiskt fältartilleriförband bestående av mellan fyra och åtta pjäser med tillhörande ammunitionsvagnar och trängfordon.
Krig eller del av ett sådant som förs på fria fältet, till skillnad från krigföring kring fästningar eller befästa ställningar.
Benämning på all den
tjänst som soldater åläggs att förrätta i fält.
Förteckning över alla de persedlar som en trupp medför i krig. Regleras skilt för varje regemente,
stab eller trängformation efter vapenslag.
Tjänstebeteckning för verksamhetsledare för statlig
fängelseinrättning under förra delen av autonoma tiden, övergående omkring 1880, i och med inrättandet av straffängelser och länsfängelser, i betydelsen chef för (mindre) fängelseanstalt.
Typ av frihetsberövande straff.
Kontor där legoavtal med tjänstefolk slöts.
Penningsumma eller värdeföremål som blir given/givet i samband med legoavtal, dels vid anställande av tjänstefolk, dels vid förvärv av nyttjanderätt till jord. Fästepenningen betalades av husbonden eller ägaren som ett tecken på att man slutit ett avtal.
Gods som dömts att konfiskeras av
kronan på grund av
brott mot
lag eller bestämmelser. Benämningen användes också om
gods som indragits vid Karl IX:s och Gustav II Adolfs räfster med adeln och som låg under särskild
förvaltning 1598–1614. Termen användes också särskilt i tullmål. Godset såldes då på
auktion varefter tulldirektionen lät beslagtagaren (angivaren) få ut sin andel av penningarna och erlade resten till kronan. Ärendet handhades av tullförvaltaren eller packhusinspektorn som kronoåklagare.
I allmänhet en person som lägger fram ett
mål eller ärende inför
domstol eller
myndighet för beslut. Är den beslutande myndigheten
kollegial (såsom vid de centrala ämbetsverken och hovrätterna) deltar även föredraganden i beslutsfattandet.
Hinder att utföra en viss skyldighet inom utsatt tid.
Muntlig interaktion i syfte att utreda oegentligheter eller kunskaper (till exempel hus-, polis- eller konkursförhör), också om muntligt eller skriftligt prov med skolelever.
Högste befälhavarens befogenhet att, i brist på proviant, innehålla en del av fartygsbesättningens lön i
proviant och ersätta den med kontanta medel.
Räntebärande, vanligtvis på flera år löpande förmånsrättsligt efterställt skuldebrev som intygade att innehavaren lånat ut pengar utan särskild säkerhet, oftast till en bank eller ett industriföretag. Ett lån vars andelar benämns
förlagsbevis kallas förlagslån.
Kollegialt
kontor i bergslagen, underlydande Bergskollegium. Förlagskontoret förestods av en direktör, med biträde av bergmästare,
borgmästare och
rådman samt en
bokhållare och kassör. Kontoret hanterade de
dokument och handlingar som rörde bergsrätten och bergslagen.
Nedsättning (
förmedling) av ett hemmans ränta, förekom vid nödår eller svårighet att erlägga skatt.
Nedsättning av ett hemmans
mantal vid svårigheter att betala skatt. Skattehemmanet förlorade därmed sina skatterätter (såsom
rösträtt vid präst- och
klockarval och lättnader i rotering).
Administrativ föreskrift eller
bestämmelse i ett specifikt fall, i inskränkt bemärkelse också om tjänsteförordnande.
Bokhållare för förrådet och materialet vid en stads byggnadskontor.
Samling av personer som på grund av särskilt uppdrag (särskild kallelse) eller särskilda bestämmelser överlägger (och besluter) i till exempel en stats eller en institutions angelägenheter.
Att med ett
sigill tillsluta ett
dokument eller ett annat föremål. På ett förseglat
brev är sigillet fästat över det hopvikta papprets bägge kanter.
Avtal genom vilket någon till annan överlämnar fungibla
ting (penningar, även vissa varor) med villkoret att i framtiden få tillbaka lika mycket av samma slag.
Alla de krigsmedel (armé, flotta, fästningar), som ett land värjer sig med inför och i krig. I Finland bestod försvarsväsendet av generalstaben, landstridskrafterna, sjöstridskrafterna, luftstridskrafterna, territorialorganisationen, militära skolor, militära- och industriella inrättningar, depåer, militärsjukhusen, militärapoteksväsendet samt krigsdomstolarna. Tillsammans med skyddskårsorganisationen samt gräns- och
sjöbevakningsväsendet utgjorde försvarsväsendet republikens försvarsmakt.
Sammanfattningen av alla de krigsmedel som en
stat befogar över.
Förvaltningsdomstol i första instans. Dit räknades före 1950 länsrätterna.
Specifik uträkning av varje särskild hemmansdels ränte- och tiondepersedlar m.m. till reda pengar efter skiftande markegångstaxa.
Medlem av något (till exempel domkapitel: domkapitelförvant).
Disciplinär
metod för elev som relegerades för viss tid från läroanstalt.
Första öppet vatten, anges under vissa årstider vid försändelser över vatten (till exempel postavgång, handel samt fångtransport).
G
Avrättningsplats. Under tidig medeltid förekom inte speciella galgbackar. När den dömde fått sin
dom på tinget hängdes han vanligen i närmaste träd. En konstgjord galge är belagd i Birgittas uppenbarelser. I de större städerna var galgbacken konstruerad för flera delinkventer som upphängdes enligt en viss rangordning. Vanligen användes rep, i svårare fall kedja. Om repet brast släpptes vanligen den dömde. De avrättade fick vanligen hänga kvar bli nergrävda på backen. De begravdes inte i vigd jord. Levande begravning av dömda kvinnor förrättades också på galgbacken.
Byte av
gods mellan
kronan och enskilda som skett mellan 1680 och 1723.
Person som ansvarar för annan persons handlingar eller löften som borgesman, löftesman.
Folkrättsligt avtal vid internationella uppgörelser om förpliktelsen att vaka över avtalens genomförande och upprätthållande.
Garantifördrag ingicks till exempel i samband med westfaliska freden 1648, då Sverige och Frankrike förband sig att gemensamt övervaka fredsvillkorens verkställighet. Sedermera användes termen i bemärkelsen skydd för mindre stater mot mäktigare grannar.
Livvakt, i synnerhet beriden.
Beteckning på en
soldat som ingick i regentens livtrupper.
Avgift som någon är skyldig att betala som vederlag för något.
Centralinrättning för pantlåneverksamheten i riket.
Huvudentreprenör, -arrendator.
Officer som avlagt generalstabsofficersexamen. I det självständiga Finland utbildades generalstabsofficerare vid Krigshögskolan.
Under autonoma tiden om
svarande som hade väckt genkäromål,
gentalan gentemot käranden. Motsats: gensvarande.
Att med ett snöre förena handlingar till en akt.
Benämning på den
stämning som tas ut för
genkäromål och som innebär att den som stämt någon själv blir stämd av denna i en
sak som har samband med det huvudsakliga målet.
Bok i vilken gesällens arbetsgivare införde uppgifter om hans arbete och uppförande.
Härbärge för vandrande gesäller under skråväsendets tid.
Pass som utfärdades för en
gesäll av hans hantverksskrå då han lämnade en
stad för gesällvandring.
Prov som i vissa yrken efter lärotidens slut avlades inför skråämbetet av en
lärling för att han skulle förklaras som gesäll.
Vandring under vilken en
gesäll förkovrade sig i sitt yrke genom att arbeta för olika mästare.
Militär vaktpost eller bevakning i fält med plats omedelbart invid den huvudsakliga vakten.
Jordegendom på landsbygden som tillhörde kronan, en korporation eller ett herrskap.
Överlåtelse av kronans
gods till adeln genom försäljning, förpantning eller donation.
Varje steg på rangskalan inom ett ämbetsverk, särskilt inom militären och sjömilitären, även inom ordenssamfund.
Den tjänstgöring i lägre grader som varje antagen officer eller
underofficer måste ha förrättat innan han kunde tjänstgöra som befäl.
Disputation för vinnande av akademisk (doktors-)grad. Termen har även använts om själva avhandlingen (gradualavhandling) vid ett sådant tillfälle.
Prov i latinsk stilskrivning som avlades vid universiteten före filosofie kandidatexamen.
Tilldela någon en akademisk lärdomsgrad (i allmänhet doktorsgrad).
Under 1500-talet en skattekategori för samer i lappmarkerna.
Intyg från
domstol med uppgift om vilka inteckningar (panter) som belastar en viss fastighet. Beviset utfärdas av den underrätt (tings- eller rådstugurätt) där egendomen är belägen.
Adelstitel. Ärftlig grevetitel infördes av Erik XIV 1561 och utgjorde då den högsta värdigheten inom ridderskapet och adeln. Greven innehade särskilda privilegier, vilka utökades av Johan III. Åren 1623–1766 utgjorde grevar och friherrar första klassen inom Riddarhuset. Klassindelningen slopades under frihetstiden men introducerades igen av Gustav III 1778. Den förblev i
bruk till 1809 i Sverige och till 1917 i Finland.
Under medeltiden sällsynt
titel i de nordiska länderna. I Sverige förekom ”comes” på 1100-talet någon gång i stället för ”dux”. På 1300-talet använde Erengisle Sunesson
jarl på latin titeln ”comes Orchadensis”. I andra fall förekommer
greve enbart om holsteinska och andra kontinentala grevar. I landslagarna fastställdes att kungadömet inte fick bli grevedöme eller mindre.
Samlande benämning på en till jordägaren årligen utgående
avgift för nyttjanderätten till en osjälvständig
jordlägenhet (jordskyld, arrende, avgift, tomthyra, tomtöre).
Beteckning för de skatter och skyldigheter som vilade på jorden, främst jordeboksräntan och mantalsräntan.
Tjänsteman upptagen på bergslagens
stat eller gruvstaten, som höll
register över tillmakningarna vid gruva (en
metod för att spränga genom eldning med ved och begjutning med vatten) eller smidet till konstverken (mekaniska
verk för dränering av gruva och bergshantering) m.m.
Skiljelinje mellan till exempel fastigheter, kommuner,
län och stater.
Tulltjänsteman som förestår gränsbevakningen vid Finlands
gräns i öster och i norr.
Person som av en
stat fått i uppdrag att med en annan stats
fullmäktig uppgå och i detalj ordna (genom uppställande av gränsmärken m.m.) samt beskriva och kartlägga gränsen mellan två stater, vanligen i samband med ett fredsslut och därvid skedda territoriella förändringar.
Grupp personer som företräder två stater och har i uppdrag att utstaka, beskriva och kartlägga gränsen mellan staterna. En
gränskommission består av befullmäktigade
ombud från två till varandra gränsande stater. Gränskommissionen sammanträder vanligen vid fredsslut för att verkställa därvid avtalade territoriella förändringar.
Kollektivbenämning på tulltjänstemännen vid en gränstullstation.
Till 1900-talet benämning på gränsöveruppsyningsman . Gränstullmästaren ansvarade för gränstullkammaren och dess personal. Han var underställd tullförvaltaren.
Person som prövar, kontrollerar, granskar och övervakar:
titel på viss högre
tjänsteman med uppgift att övervaka mynttillverkningen och kontrollera guld- och silverarbeten, mått och vikter. Under vissa perioder kallades tjänstemannen myntgardien eller riksguardin.
Den
avgift mäklare i Stockholm av ålder insamlade och som de från 1720 ålades att utkräva av såväl köpare som säljare. Avgiften användes som understöd åt mäklares fattiga änkor och omyndiga barn.
Den del av kyrkohandboken som innehåller
formulär och material för olika gudstjänster samt mässmelodierna.
Gudstjänstboken fastställs av kyrkomötet.
Det genom
lag bestämda förhållandet mellan en viktenhet guld och myntets räkneenhet. Termen används också för att beteckna att landets huvudmynt är gjort av guld.
Den del av Gustav II Adolfs godsmassa som han 1624 donerade till Uppsala universitet. Godsen utgjorde ursprungligen en del av Gustav Vasas
fasta egendom.
Ämbetsman som innehade den högsta civila och militära myndigheten i bl.a. guvernement,
län och provinser. Ämbetet avskaffades i Regeringsformen 1719. Guvernörer fanns också i de fåtaliga kolonier som Sverige hade. I Finland fick landshövdingarna titeln
guvernör 1837. Denna
titel upphävdes 1918 och begreppet
landshövding återinfördes.
Kollektiv beteckning för personal vid ett gymnasium.
Benämning på vissa tjänstemän i en
stad som i tjänsten inte fick gå mer än fyra
mil utanför staden.
Under 1500-talet indelningsgrund för beskattningen på Åland. De skattskyldiga var indelade i 461 gärder och varje
gärd erlade en gärdskatt. Skatten bestod av markgäldspenningar, höpenningar, malt, mjöl, fläsk, gäddor och smör.
Den skattebetalande enhet som gemensamt ansvarade för en viss kvantitet varor.
Den ort där ett
brott blivit begånget.
Person som hade fullgjort sin
krigstjänst hos konungen och som förlänades fritt uppehälle vid hovet som belöning.
H
Kameralt ytmått i Estland och övriga Baltikum, motsvarade ungefär mantal.
Edsvuren
besiktningsman vid
hallrätt i fabriksstad 1739–1846 som värderade, ibland också stämplade, silkes-, ull- och linnefabrikörers varor samt de hantverkares varor som inte hörde till ett skrå. ”Hallmästare” var också en
titel på hantverksmästare,
manufakturist eller fabrikör som under hallrättens översyn ägde
frihet att utan skråtvång idka sin näring.
Tjänsteman i
hallrätt åtminstone under 1600-talet, kallades tidvis hallsnickare.
Avrättning som innebar att huvudet skiljdes från kroppen med en skarpslipad bila eller i vissa fall med svärd.
Halshuggning var en allmänt förekommande avrättningsmetod redan under medeltiden. Den sista halshuggningen i Finland utfördes 1825 i Pieksamäki. Formellt fastslogs halshuggning som avrättningsmetod som
straff för mord och landsförräderi ännu 1889. Samtliga avrättningar efter 1825 utfördes emellertid genom arkebusering.
Bonde som var skyldig att vid
gästning utfordra hälften så mycket som en helbordsman.
Hälften av ett helkrokshemman.
De bönder i Savolax på 1500-talet som hade mindre än fem skatteskinn, från 1816 de
nybyggare som betalade endast hälften av kronotiondespannmålen.
Sedan början av 1800-talet vid
herrgård fastanställd vanligen gift
arbetskarl som för sin avlöning arbetade endast vissa dagar i veckan hos husbonden.
Egentligen oröjd stenbunden mark, rättsuttryck för den ännu inte uppodlade bymarken. Varje
byman hade oinskränkt
rätt till nyodling. Den uppodlade marken fick samma rättsliga natur som den gamla odaljorden.
Kollektiv beteckning för personal vid stångjärnsverk och ämneshamrar.
Samtliga smeder och arbetare vid en stångjärnshammare.
Avgift baserad på bruttodräktigheten, betalas när fartyget kommer i hamn.
Hamnkassör, ansvarade för stadens intäkter i hamnavgifter.
De ordningsföreskrifter och stadgar som är fastställda för en viss hamn, förr också ett fiskeläge. Hamnordningar förekom redan på medeltiden.
Av magistraten tillsatt organ vid fiskarsamhälle. Det övervakade under hamnfogden fiskeläget, själva verksamheten och att ordningen i hamnen följde hamnordningen.
Lägre
tjänsteman som övervakade ordningen i en hamn.
Under autonoma tiden (1809–1917)
titel på
ombud för ett eller flera handelshus utrikes.
Penningmedel som utgör ersättning för handräckning.
I
äldre lagspråk hägnad som utmärker en ägogräns.
Medicinaltaxa utgiven 1866. I allmänna bestämmelser skiljde sig taxan från de tidigare genom att
Medicinalstyrelsen var skyldig att varje höst inkomma med
förslag till ny
taxa ifall drogpriserna förändrades med 10 procent. Priserna i taxan var angivna i mark och penni. Dessutom framhölls att såväl medicinal- som viktualievikter, som användes på apoteken, skulle vara justerade.
Oöverlagt, av en plötslig impuls, används i kriminallagstiftningen för bedömning av brott.
Bonde som var skyldig att oavkortat utfordra vid gästning.
Lokal
avgift som förekom i vissa stift. Uppsala
domkyrka åtnjöt ”votum Olavi” och Vadstena kloster vårfrupenningen.
Om enskild undervisningsanstalt där eleverna fick
undervisning och samtidigt bodde på skolan (var helinackorderade, på helpension). Benämningen användes särskilt om dylik undervisningsanstalt för flickor. Den används även om resandehem och hotell som erbjuder logi inklusive måltider.
Den högsta förvaltande och dömande myndigheten i Helsingfors stad. Den leddes av en (eller flera)
borgmästare med biträde av sex rådmän. Under dem verkade 1837 kämnärsrätten, magistratssekreteraren och notarius publicus, två notarier, stadsfiskalen, vågmästaren och tolagsbokhållaren, kronokassören, stadskassören och stadsingenjören.
Skatte- eller
mantal i Savolax på 1500-talet, i det fall att det bestod av fem eller flera skatteskinn.
Under svenska tiden och autonoma tiden om regentens, senare kronans,
rätt till
arv efter utlänning och dött arv (
danaarv), herrelöst
gods eller gods som stipulerats att efter innehavarens död återgå till givaren (till exempel en förläning).
Båtsman som hade
hemkall i stället för boställe.
Fonder som i konstitutionellt styrda länder är undandragna all slags myndighetskontroll och krav på offentlighet (till exempel fonder avsedda för diplomatiska och polisiära ändamål).
Att sekretessbelägga statliga eller kommunala allmänna handlingar för att till exempel skydda rikets säkerhet och finans- och penningpolitik samt för att förebygga eller beivra brott. Beslutet tas enligt sekretesslagen av myndigheten i fråga och kan överklagas till domstol.
Uppbördsmans besök hos skattskyldig för att indriva obetalda skatter och restantier.
Egentligen hemulansvar, som innebar att den som sålt något, särskilt viss egendom, ansvarade för att det sålda verkligen tillhört honom.
Saker och djur som saknar ägare (till exempel bortkastade eller på havsstrand upphittade föremål, lösspringande herrelösa hundar och hästar). Herrelöst
gods fick tas i besittning av upphittaren (gällde inte vrakgods, villebråd eller fornminnesföremål).
Ursprungligen tysk titel, som efterhand kom att ersätta den gamla jarltiteln. Magnus Ladulås fick titeln ”sveahertig” och erhöll Södermanland som hertigdöme. Hans bror Bengt blev 1284 ”hertig av Finland”, vilket enbart var en hedersbetygelse. Magnus Ladulås
yngre söner blev bägge hertigar med därtill hörande landområden. År 1310 blev dessa självständiga och likvärdiga med kungens del av riket. Splittringen upphörde 1317. Under återstoden av medeltiden utnämndes endast Bengt Algotsson på 1350-talet till ”hertig av Halland och Finland”.
Det vill säga, med andra ord.
Kyrklig regeringsform, prästvälde.
Från medeltiden fram till 1700-talet om gåva som hustrun erhöll av sin man dagen efter bröllopet (hinderdagen) på morgonen: morgongåva.
Besoldningsryttare och förridare. Under Gustav Vasas tid (1523–1560)
ryttare som tillhörde kungens livvakt, senare ridknekt i kungl. hovstallet,
förridare som red framför kungligt eller furstligt ekipage. Hingstridarna tjänstgjorde vid hovstallet i Stockholm eller på slotten och kungsgårdarna. Sedermera blev
hingstridare en
titel för stallbetjänt som red in hästar.
Benämning på bägge makarna i ett äktenskap. Ordet hjon avsåg under svenska tiden i allmänhet person, familjemedlem eller tjänare i ett hushåll. Med en förändring benämndes personens position i
hushållet (till exempel fästehjon (trolovade), jästehjon (
fattighjon).
Lokalt baserad skatt, exempelvis näver, ved eller honung, som uttogs av
kronan för vissa speciella syften.
Arbetare vid ett
järnbruk som ersatte den
ordinarie smeden vid sjukdomsfall eller annat förhinder.
Till mantalsräntan hörande
småskatt som utgick i torv.
I denna månad (eller dessa månader).
I denna tid, för närvarande.
Lantanstalt (större ladugård) för avel av nötboskap, även om stamhjord av nötboskap vid dylik anstalt. Anstalten leddes av en holländarförman.
Lägre personal vid
flottstation eller örlogsvarv, huvudsakligen de som fanns på Blasieholmen, senare på Skeppsholmen. Under förra delen av 1700-talet: ekipagemästare, holmmajor, -kapten och -löjtnant.
Sjömilitär som tjänstgjorde vid örlogsvarv eller
flottstation under svenska tiden. Holmkaptenerna räknades på 1700-talet till holmbetjänte.
Löjtnant vid örlogsvarv eller flottstation. Homlöjtnanterna räknades på 1700-talet till holmbetjänte.
En ärans man, i sitt leverne oförvitlig. Beteckning eller
predikat som hade betydelse bl.a. vid tjänstetillsättningar och vid domstolsförhandlingar i betydelsen rättskapacitet.
Dräng anställd vid ett hospital, underlydande sysslomannen. Befattningen skulle efter 1752 alltid utlysas i allmänna tidningar och helst besättas med en avskedad och välförtjänt krigsman eller motsvarande.
Titel för läkare verksam på ett av de statliga hospitalen på Själö och i Kronoby.
Andlig
orden som var instiftad uttryckligen för att understöda fattiga och sjuka. I Norden verkade inom detta område johanniter samt av de borgerliga hospitalsordnarna antoniter och Helgeandsorden.
Del av
kronotionde som tillföll sjuk- och fattigvårdsinrättningar.
Militär
tjänsteman som verkställde hovbeslag och i övrigt biträdde vid vård av beridna truppers hästar.
Kollektiv beteckning för hovets anställda.
Titel för bokhandlare som (på Kungl. fullmakt?) försåg hovet med böcker.
Dagsverksbonde. Hoveribonden innehade och brukade ett under större gård eller
gods hörande hemman, mot ett visst antal dagsverken.
Tidvis på hovstaten under 1700-talet upptagen juvelerare som bör ha reparat, anskaffat, försålt och gjort om hovets smycken och besmyckade saker.
Hovjuvelerare kunde också vara en utanför hovet verkande juvelerare, med
privilegium på att fungera som
hovleverantör i samma uppgifter.
Vaktmästare vid hovkansliet.
Hovämbete vid furstliga personers hov. Den främste hovkavaljeren kunde benämnas förste kavaljer. Allmänt: adelsman som uppvaktade vid hov. I hovkalendrarna har inte kungarna hovkavaljerer, men nog andra kungliga personer.
Kirurg vid hovet , i
rang under livkirurg.
Betjänt anställd vid hovet med uppgift att passa upp vid en furstlig persons taffel. Hovlakejen medföljde på kungliga utfärder och resor bakpå hovvagnen.
Musiker i
tjänst hos en andlig eller
världslig furste. År 1314 omnämndes pipare, bombare och fedlare i spetsen för kung Birgers följe. På 1400-talet finns flera notiser om musik hos kungen. I slutet av 1400-talet omtalades också sångare anslutna till hovet när Sten Stures cantores förstärkte skolkören från Linköping vid Katarinas translationsfest i Vadstena 1489. De musiker som omnämndes var trumpetare, pipare, basunare, bambare (
trumslagare), gigare, fedlare, harposlagare, lutenista och organista.
Musiker anställd vid ett hov.
Lärare för förnäm ung person.
Lärare för kungliga familjens barn benämndes under 1500-talet och 1600-talets första hälft hovmästare, från 1660-talet guvernörer.
Tjänsteman vid hovstaten som hade det högsta ansvaret för hovets kök.
Titel sedan Gustav II Adolfs tid för främst utlänningar som användes i svenska utrikesbeskickningar eller när de tidvis var stationerade i Stockholm som sakkunniga i utrikesförhållanden. Från mitten av 1600-talet blev
hovråd i allt högre
grad ett
ämbete knutet till kansliet i Stockholm och som besattes av också svenska undersåtar.
Hovråd blev sedermera en
titel utan motsvarande ämbete. Efter 1600-talet delade man uppenbarligen inte längre ut hovrådstitlar.
Syneförrättning som verkställdes av
hovrätt genom en av dess ledamöter.
Formellt fastställd sorgetid för hovet vid en inhemsk eller utländsk kunglighets frånfälle. Under hovsorgetiden, som varierade, bars föreskriven sorgdräkt av kungligheter, hovets personal och alla andra vid hovet uppvaktande personer.
Avdelning inom det kungliga hovet som ansvarade för hovstallets räkenskaper.
Hovstallkontoret bestod av
kamrer och skrivare.
Tandläkare anställd vid hovet.
Trumpetare anställd av hovet för hovets behov. År 1729 var elva
trumpetare upptagna på hovstaten.
Vid hovet anställd
vaktmästare i bevakningsuppgifter som gällde hovfolket och hovbetjäningen, inte själva slottet. År 1729 fanns en
hovvaktmästare upptagen på hovstaten.
Årlig
skatt som erlades för innehavet av hund.
Husfaderns
rätt att företräda, styra, kontrollera och (inom skäliga gränser) aga hustru, barn och tjänstefolk, samt
fattighjon som bodde i hans hushåll. Husbonden hade rätt att hindra tjänstefolket från att rymma och att med myndighetshjälp återföra dem till tjänsten.
Benämning på tjänstefolk i ett bondehushåll.
Chef för tjänstefolket i Kungliga husgerådskammaren.
Skrivare vid Kungliga husgerådskammaren.
Skräddare tidvis upptagen på hovstaten, särskilt den som var verksam vid Kungliga husgerådskammaren.
Skräddare vid Kungliga husgerådskammaren.
Benämning på den delen av
Kungliga hovstaten som ansvarade för hushållets praktiska avdelningar, även kallad ekonomibetjänterna. Här ingick köket, hovkällare, silverkammaren, hovbagaren, bryggeri, skafferi, konfektbagare, fataburen, husgerådskammaren, klädkammaren och flera kungsgårdar.
Stadsbetjänt som ansvarade för övervakningen av ett tiotal
hus och lydde under kvarterskommissarien.
Allmän benämning på småbrukare utan främmande arbetskraft eller gårdsarbetare på landet som (ägde och) bebodde ett
hus utan eller med ringa tillhörande jord och som försörjde sig med
dagsarbete – husmansdagsverke– hos bönderna, sedermera backstugusittare. I 1600-talets städer benämning på husägare eller person som var hyresgäst i en annans hus, gatehusman. Sedan 1500-talet i Finland också i betydelsen inhysesman, inhyseshjon.
Sedan 1500-talet i Finland också i betydelsen inhysesman, inhyseshjon.
Räkenskapsbok för överföringar från inventarieboken, memorialen eller kassaboken. Huvudboken visar resultatet av samtliga räkenskaper.
Produkter av en orts huvudnäring eller de naturaprodukter som taxerades till det högsta värdet i jordeboken.
I allmänhet huvuddelen av militären inom en armé. Den exkluderar avdelningens specialgrupper, men utkämpar vanligen striden med deras hjälp. Huvudstyrkan kan indelas i till exempel kolonnens, avantgardets eller förposternas huvudstyrka.
Pantsatt egendom som inte överlämnats i borgenärens besittning.
Arbetsledare vid en hytta inom bergsstaten.
Handling med uppgifter om en kommande hämtning, måste skickas före den egentliga hämtningen.
Borgare som med tillstånd av länsstyrelsen bedrev sitt yrke inom ett
härad på landsbygden.
Tjänsteman som hade uppsikt över häradets skogar.
Spannmålsmått som användes för skatteuppbörden.
Viktmått som på 1500-talet användes för erläggande av skatter.
Gästgivare som förestod ett skråhärbärge.
Av statsmakten fastställd
plan för en armés organisation under en viss tidsperiod.
Titulatur i skriftliga handlingar för
handlande och mindre borgare.
Av
högkvarter utfärdad skriftlig order, utfärdades och undertecknades av generalstabschefen.
Vanligtvis den högsta krigsledaren till lands, i luften och till sjöss. Det högsta befälet utövas av statsöverhuvudet (ursprungligen monarken, senare presidenten). Under 1600–1700-talen användes benämningen även om kungens
befallningshavande i län,
landskap eller distrikt.
Titel på kyrkoherdar på landsbygden under svenska tiden samt på bataljons- och skvadronspredikanter som inte var magistrar.
Titulatur i skrift (”högädle”) för alla civila och militära ämbetsmän som innehade kunglig
fullmakt eller befattningshavare som var jämlika med dem.
Epitet som stundom fogades till kyrkoherdetiteln.
Titulatur i skrift för kungliga hovpredikanter, pastorer, kyrkoherdar i Stockholm, regementspastorer, lektorer och rektorer som var präster.
I
Olaglig, orättmätig (till exempel myndighetsbeslut). Motsats: legitim i betydelsen laglig.
Gods som forslas längs statens järnvägar snabbare än vanligt fraktgods, vanligen med
ordinarie bantåg.
Tjänstefel bland uppbördsmän: svek, bedrägeri mot
stat eller enskild. Allmänt: ondskefull handling, ogärning, illgärning, illdåd.
Hederstitel för universitetsanställd eller hedersordförande; allmänt latinsk beteckning för ”lysande, berömd”.
Mest lysande, i högsta
grad berömlig. Uttrycket förekom tidigare i betyg vid läroanstalt, särskilt vid universitet.
Beräknad vinst. Uttrycket förekommer huvudsakligen i fråga om varuförsäkring och innebär den vinst man beräknar kunna göra vid försäljning.
Införa i en matrikel, inskriva.
Utan mellanhand, omedelbart.
I vidsträckt mening
offentlig myndighetsåtgärd genom vilken någon sätts i besittning av något, i inskränkt betydelse: den juridiska
akt varigenom en fordringsägare sätts i besittning av en pant.
Ansökan om
immission i jordfastighet, gods, inkomster eller
tjänst eller om fastställande av
äganderätt eller besittningsrätt.
Dokument som landshövdingen (guvernören) utfärdade under autonoma tiden fram till början av 1900-talet åt innehavare av kronohemman. Immissionsbrevet innehöll uppgifter om hemmanets namn, bynummer,
mantal och huruvida hemmanets
skatt var
kronan förbehållen eller vilka skatter som i andra fall skulle erläggas av hemmanet. Uppgifterna om innehavaren rörde åtkomsten av hemmanet (genom egen eller hustruns bördsrätt) eller till exempel genom hemmansbyte.
Härskare, befälhavare, kejsare.
Det latinska ordet för ofullständig, även för temporalformen imperfektum.
Statens överhöghet över statsområdet, territorialhöghet, i motsats till statens äganderätt, kallat dominium.
Imperium ger
rätt att utöva makt över geografiskt område, dess saker och folk samt att där kräva fullt erkännande av lagar, genomföra regeringsbeslut och utöva rättsskipning. Det utesluter i regel varje annan stats befogenhet att företa statshandlingar inom territoriet.
Gudlöshet, brist på vördnad, pliktförgätenhet.
Handelshus som gör affärer genom att föra in varor från andra länder, till exempel Ostindiska kompaniet.
Avgift som betalas vid import av varor över en landsgräns.
Oläglig, hinderlig, besvärlig. Motsats: opportun.
Outförbar, om väg: ofarbar, oframkomlig.
Förkastlig, ska inte godkännas.
Underkännande, ogillande.
Ett av de
vitsord för underkännande som begagnas vid kunskapsprövningar.
Med lätthet, i betydelsen något som sägs eller görs utan förberedelse, ett ögonblickligt infall.
Tillräkna, förebrå, tillräkna sig eller andra en handling till förtjänst eller skuld i moraliskt avseende.
Generellt sett, när man inte tar hänsyn till situationen i det enskilda fallet. Motsats: in concreto.
Stå för bostad och kost för någon.
Mot betalning erhållet rum och kost; matgäst.
Oförytterlig, något som inte kan säljas eller bortskänkas.
Under svenska tiden och autonoma tiden förekommande term för (tjänstemans)
oavsättlighet (utan domstols beslut).
Högtidligen inviga, gällde vid högskolor och
universitet i samband med tjänstetillträde.
I verkligheten, med avseende på ett visst, bestämt fall. Motsats: in abstracto.
Från vilket inte kan lämnas
dispens (undantag) från föreskrifter eller villkor (till exempel meritkrav vid tjänstetillsättning eller intagningsgrunder för utbildning).
I
statsbudget och statsfinanser, ämbete,
tjänst eller lön som föreslogs bli indragen.
”I hela utsträckningen”, utan förkortning, fullständigt gällande, till exempel återgivningen av ett yttrande.
Undre, lägre, lärjunge i en lägre avdelning av en skolklass.
Till bekräftelse eller bestyrkande av riktigheten.
Gällande medborgarskap i en
stat eller
hemortsrätt i en
socken eller kommun. Förvärvas 1) genom födseln i det land eller på den ort där mantalsskriven faders äkta, eller moders oäkta barn, samt hittebarn föds eller 2) som en särskild akt, som tillerkänner någon medborgarätt, så kallad naturalisation. Hemortsrätt förvärvas vanligen efter en viss föreskriven tidsfrist.
De såväl inom en fästning som på den anfallandes sida upprättade förråden av tekniska verktyg och material.
Inställa, förbjuda, hämma eller
inställa (till exempel verkställighet av ett i kraft varande beslut). Sådan
rätt tillkommer i vissa fall överordnad myndighet, då klagan förts över en underordnads beslut. Inhibering kan även ske under beredningsprocessen, innan det fattats ett
beslut .
Till heder, till ära. Uttrycket används till exempel på betyg.
Bonde på ett
hemman som inte var satt i mantal, i skattehänseende jämställd med husman; backstugusittare.
Invigning (av till exempel Vasa
hovrätt 1776).
Förolämpning, oförrätt eller skymf.
Indriva utestående fordringar, motta betalning för dylika.
Att anmäla ett fartygs ankomst i
hamn till tullkammaren och där förevisa fartygets
märkrulla och övriga skeppshandlingar, som tjänade som grund för beräkningen av skeppsumgälder (lastpenningar samt fyr- och båkavgifter). Handlingarna förvarades i tullkammaren, tills hamnavgifterna var betalda. Inklareringen sköttes i allmänhet av en skeppsmäklare eller skeppsklarerare.
I kyrko- och statsrättsligt språkbruk, det omöjliga i att samtidigt förena vissa offentliga ämbeten, till exempel två kyrkoämbeten vilka vardera medför residens- och själavårdsskyldighet inom det lokala området. Statstjänstemän var förbjudna att samtidigt inneha två eller flera avlönade ämbeten, i vissa fall även att förena
offentlig tjänst med förtroendeuppdrag.
Brist på behörighet hos tjänsteman, avsaknad av nödvändiga förutsättningar för uppdrag eller ämbete, oduglighet.
Skatt av personlig natur, där inkomsten är norm såväl för skyldigheten att erlägga
skatt som för skattens storlek. Inkomstskatten indelas i allmän inkomstskatt, då all slags inkomst är underkastad
beskattning och partiell inkomstskatt, då endast ett visst slags inkomst beskattas (till exempel löneinkomst, avkastning, räntor och annuiteter).
Som inte strider mot grundlagen.
Civilmilitär
myndighet i vissa städer, som dokumenterade inkvarteringen och distributionen av livsmedel till de inkvarterade soldaterna.
Det föremål som i ett depositionsavtal lämnats som
pant i förvar.
Av vederbörande tullmyndighet på skeppares anmälan och uppgifter grundad
officiell handling. Inlastningssedeln innehöll en regogörelse för det
gods som fartyget skulle inlasta för utrikes sjöfart.
I kanten eller marginalen av en handskriven eller tryckt sida.
Undersökningstillstånd som gav innehavaren företräde till att utnyttja en eventuell fyndighet inom ett visst område.
Rätt att undersöka och bearbeta mineralfyndighet.
I naturligt tillstånd, avlöning i förnödenheter eller varor, så kallade persedlar.
Skriftlig handling som berättigade innehavaren till en viss prestation (skuldfordran, teaterbiljett, spisningspolett).
I någons namn, på någons vägnar.
I orginal, ursprunglig utskrift.
I parentes, i förbigående.
I egen person, personligen.
I plenum, allmän sammankomst.
Till förut bestämd tid, fatalietid.
I praxis, i det praktiska livet.
För ögonblicket, för närvarande.
All statsverksamhet som ligger utanför statsregleringen, lagstiftningen eller rättsskipningen.
Anteckna eller införa i ett register.
Statlig
avgift som erlades i samband med att vissa rättshandlingar anhängiggjordes såsom lagfart, inteckning, senare också ansökan om patent, registrering av
varumärke och aktiebolag m.m. Eftersom inregistreringen stämplades på handlingarna brukade avgiften även kallas stämpelavgift, sedermera stämpelskatt.
Folkrättslig term för vattendrag inom ett land, hamnar och hamninlopp samt allt vatten i anslutning till kuster som ligger inom de så kallade baslinjerna, vilka i stort sett följer strandlinjen. I
inre vatten är statens bestämmanderätt (suveränitet) total, i territorialvatten har utländska fartyg
rätt att fredligt passera.
Medlem av
statsrådet och chef för Inrikesministeriet. Inrikesministern övertog 1918 uppgifterna som
senator för civilexpeditionen (senare inrikesexpeditionen) hade skött. På inrikesministerns
ansvarsområde låg statens andel i landets
förvaltning och administrationsindelning, polis- och medicinalväsendet och senare även
gränsbevakningsväsendet och befolkningsskyddet.
Icke garnisonerade truppers samling till vapenövning eller annan kommendering.
I en tidning infört meddelande, notis, annons eller insändare.
Utmärkelsetecken, värdighetstecken.
Den förrättning då det värnpliktiga manskapet infördes i krigsmaktens rullor. Termen förekommer även i ord som inskrivningslängd, rullföringsområde, inskrivningsrevision, -nummer, -bok m.m.
Särskilt, i synnerhet, speciellt, även: i reda pengar.
Inspektor för ränteriet,
ombudsman som övervakade akademiskattmästaren vid universitetet, motsvarande
curatores aerarii inom ordensväsendet.
Tionderäknare, person som uppbar tiondet (till exempel häradsskrivare, kronofogde, sexman).
Syna, besikta, utöva uppsikt, tillsyn, kontroll över någon eller något. Detta gällde i synnerhet statstjänstemäns kontroll över underordnade förvaltningsgrenar och institutioner genom inspektioner.
Det förvaltningsområde som blir föremål för
inspektion av en inspektör.
Tjänst i
Gamla Finland som på kejsarens
befallning förblev under universitetets i Dorpat uppsikt då Viborgs
län fogades till Finland 1811.
Tjänsteman som övervakade mått- och viktväsendet i Finland under svenska tiden och som stod upptagen på Kammarkollegiums stat.
Myndighet som bestod i ett inspektörsämbete. Under autonoma tiden kallades styrelsen för den nedlagda (dock inte avskaffade)
indelta finska militären Inspektörsstyrelsen för indelta finska militären.
Tjänsteman med
ansvar för att övervaka renhållningen i staden och se till att den kommunala och privatfinansierade avfallshanteringen följde de stadgeenliga kraven på till exempel sortering, avfallskärl och tömning.
Besiktningsman, tillsyningsman.
Beslutsnivå inom domstolsväsendet. Första och lägsta
instans utgörs av underrätterna, andra instans av vademåls- och besvärsdomstol, och högsta instans av den
domstol vars
beslut inte kan överklagas.
Inrättning, stiftelse, särskilt gällande
undervisning och vetenskaplig verksamhet.
Utrusta, förse med, undervisa (i synnerhet i praktiska färdigheter i till exempel lanthushållning), ge föreskrifter eller anvisningar.
Barnmorska som tjänstgjorde på ackuschementsavdelningen (Barnbördshuset) vid Allmänna sjukhuset i Helsingfors. Instruktionsbarnmorskan deltog i undervisningen av blivande barnmorskor.
Inhibera myndighetsförordnande, tills klagan mot beslutet eller åtgärd av lägre
myndighet blivit prövad av högre myndighet. En inställan innebär att beslutet inte får verkställas eller att man inte får vidta vidare åtgärder i ärendet.
Situation när skulderna överstiger tillgångarna.
Sammantaget, sammanräknat, totalt.
Oavgjort, särskilt om oavgjorda fall inom förvaltningen eller rättsväsendet.
Den som innehar en inteckningsförmån.
Domstolsprotokoll som innehåller en
anmärkning om inteckning.
En stats okränkta territoriella område, fastställt genom till exempel ett garantifördrag. Ordet
integritet användes också om de bibliska skrifterna som oförfalskade, i väsentlig
grad oförändrade dokument.
Mellankomst, bemedling, förbön, rekommendation.
Tills vidare gällande eller antagen, för en kort mellantid utfärdad eller förordnad (till exempel styrelse, regent, regering).
Tillfällig, tills vidare, provisorisk.
Av regementschefen beviljat avsked tills vidare, bland indelt manskap.
Av förvaltningsmyndighet eller
domstol fattat
uppskovsbeslut eller mellanbeslut som påverkade den fortsatta besluts- eller rättsprocessen.
Interlokutoriebeslut förekom särskilt vid
jäv under beslutsförfarande eller i frågor rörande den
avgörande myndighetens behörighet. I
äldre processrättsdoktrin var interlokutoriebeslut en beteckning för domstolsbeslut, meddelat under pågående rättegång, som den fortsatta rättsprocessen och domsutslaget var beroende av.
På bestämd tid, på utsatt dag.
Fyr med en
fyrkaraktär som visar fast sken som plötsligt släcks under kortare tid än skenet varar.
Inackorderad elev, intagen patient.
Mellanfolklig; angår, omfattar eller har beröringspunkter med två, flera eller alla folk.
Interimistisk
styrelse under den tid det normala högsta styrelseorganet är förhindrat att utöva statsledningen. Termen används även i bemärkelsen den tid som förflyter mellan en
ordinarie maktinnehavares avgång och efterträdarens tillträde.
Kommunikationsförbindelse mellan städer, till exempel telefon och järnväg. Termen används också om samarbete mellan olika städer (till exempel
interurban överenskommelse).
Statligt ingripande, genom hot eller krig, i annan oavhängig stats angelägenheter.
Kungörelse, tillkännagivande (till exempel
stämning vid domstol, annons i en tidning).
Något som försiggår inom till exempel ett fängelses murar.
Politiska ställningstaganden som görs på basis av
vad som gynnar en viss samhällsgrupps ekonomiska intressen.
Under autonoma tiden om räknesätt för att beräkna räntan på ett visst kapital under givet antal år och med given procent, ränteberäkning, uträkning av ränta.
Präst som ska installeras.
Skriftlig förklaring om att något förhåller sig på ett visst sätt.
Egenmäktigt övertagande av främmande kreatur, som olovligen kommit in på ens ägor och där gjort skada. Tanken var att kreaturet hölls som säkerhet för ersättning och återbördades när skadan hade ersatts. Allmänt: inkomst.
Samling av redskap, boskap och annat lösöre vid till exempel ett
ämbetsverk eller på ett
boställe eller annat tjänstehemman (i motsats till fast egendom och gröda).
Viss befattningshavare vid flottans
civilstat med uppgift att upprätta inventarier. Sådana fanns särskilt vid
kontor som lydde under något av de svenska kollegierna, till exempel Amiralitetskollegiums byggnings- och ekipagekontor eller sjöartillerikontor.
Bokförare som förde inventarie över flottans
fasta föremål, inventariepersedlar. Inventarieuppbördsböckerna fördes per vapenslag eller blev införda i allmänna uppbördsböcker under titeln fartygets allmängods. Som
uppbördsman fungerade vanligen den i
tjänsteår äldsta tjänstgörande underofficeren.
J
Bevis på jakträtt, vanligen även på inbetald jaktskatt.
Skatt som erlades av den som ville idka jakt. Syftet var att delvis bekosta jaktförvaltningen, kontrollera beståndet av matnyttigt villebråd samt främja rovdjursjakten.
I vidsträckt bemärkelse: lantbruk eller lanthushållning.
Ett av kronans
jordagods som var utarrenderat till någon annan.
Fastighet där man bedriver jordbruksnäring och som omfattas av annan fastighetslagstiftning och rörelseskatt än andra jordegendomar.
Tjänsteman vid Finska hushållningssällskapet.
Jordeboksränta utmätt i personligt arbete, infördes i jordeboken som en underavdelning till vanliga jordeboksräntan (spannmål, persedlar eller penningar).
I jordeboken, senare jordregistret, antecknat nummer för ett
hemman eller en
lägenhet på en hemmandels jordeboksnummer.
Naturaprodukter från jord- och bergsbruk, boskapsskötsel samt fiske och annat näringsfång, vilka togs ut som statsskatt.
Läkare som biträdde vid förlossningar.
Benämning på fast egendom på landsbygden eller fastighet i
stad i
äldre lagspråk (till exempel i 1734 års lag).
Benämning på a) diverse avgifter på nyttjanderätt till jord, b)
grundskatt på jord, c) nettoinkomst på avkastningen från en jordfastighet.
Benämning på den i allmänhet obetydliga
avgift som staden uppbar av enskilda innehavare av stadsjord. Man fick inte full
äganderätt till stadsjord, utan den innehades antingen på livstid eller genom
ständig dispositionsrätt, vilken kunde överlåtas på annan person. Jordskylden kallades också ägopenningar, vretskatt, åkeravrad och åkerskatt.
Lagstiftare, lagskipare (
domare).
Rättslig
dom eller omdöme, bedömning, jämte förmågan att kunna bedöma, ge omdöme.
Rymdmått för våta varor, också kallat ort, motsvarande 1/32
kanna eller cirka 8,2 cl. Ordet
jungfru förekom även i fartygens eller stenläggningsarbetets redskapsterminologi (till exempel röst- eller märsjungfru, vant- eller bardunjungfru, jungfrublock, jungfrubända).
Elev vid sjömansskola, sjömanslärling, senare tredje gradens sjöman. Ursprungligen användes beteckningen skeppsgosse.
”Domstolen känner till rättsreglerna”, princip som innebär att domstolarna förutsätts känna till de rättsregler som ligger till grund för ett visst mål, oberoende av om parterna åberopat dem.
Benämning på
polismästaradjoint med juridisk utbildning och domarkompetens, under autonoma tiden i motsats till
polismästare med civil tjänstemannakompetens, från och med självständighetstiden till 1950-talet som biträdde polismästaren i judiciella ärenden och fungerade som polismästarens
vikarie i dylika ärenden.
Benämning på de lägre rättsinstanserna och att de var ålagda att strikt och bokstavstroget följa lagen.
Om ansökningsförfarandet som
frivillig rättsvård.
Domsrätt, domvärjo, befogenhet att utöva
rättsskipning inom ett visst område. I katolsk kyrkorätt: befogenheten att leda kyrkan.
”Rättsordning”, rätt, rättighet. Begreppet avser närmast mänsklig
rätt i allmänhet, i motsats till gudomlig rätt, och används vanligen om objektiv rättssats,
lag eller lagfarenhet.
Borgmästare i mindre städer under 1600-talet och styresman och
domhavande i den svenska kolonin S:t Barthélemy på 1700-talet.
Ärende som hör till den administrativa justitieförvaltningens ansvarsområde, till skillnad från ärende som skall avdömas av rättsinstans.
Benämning på den verksamhet med vilken rättsordningen upprätthölls och
straff verkställdes.
Sammanfattande benämning på personal i lägre
befattning inom skogsstaten anställd för skogsvård och jakt på skadedjur.
Predikoämbete vid ett järnbruk. Församlingen utgjorde vanligen ett kapellag.
Krigare (
ryttare) klädd i
rustning av järn, järnklädd krigare, särskilt i vitter stil.
På till försäljning avsedda grövre järn- och stålvaror präglat märke, ursprungsbeteckning.
Tull som betalades för järn och järnvaror som infördes till eller utfördes från landet.
K
Viss underordnad
tjänsteman under autonoma tiden som aspirerade på högre
befattning inom finska bergsstaten.
”Beständig kalender” eller
kalender som sträckte sig över ett obegränsat antal år.
Sammanfattningen av alla regler för tidsmätningen och tideräkningen, i inskränkt mening regler för bestämning av årets längd och
indelning för samhällets bruk, med därtill hörande information om vissa tilldragelser, till exempel helger och högtider. Kalendrarna indelades vanligen i civila kalendern och kyrkokalendern av
äldre och
yngre kalendersystem (julianska, gregorianska och judiska).
Kalender förekommer sedan medeltiden även i betydelsen skrift i
tabellarisk form, innehållande ett eller flera års dagar med uppgifter om helger och högtider, tecken för de olika planeterna och för månens faser, djurkretsens tecken m.m.
Från 1700-talet av
lantmätare utlyst jordmätning eller
revning som sammankallade alla
delägare och grannar till förrättningen. Kallelsen lästes upp från predikstolen.
Benämning på allt som rörde statens finansväsen och förvaltning, särskilt angående fast egendom.
Avdelning vid
ämbetsverk för utredning av ärenden rörande någon gren av finansförvaltningen.
Det förvaltningsorgan som skötte finanserna. Under Birger Magnussons tid blev
kammaren i det kungliga brevmaterialet en central
kassa för sådana inkomster som kungen själv uppbar. Unionen ändrade förhållandet. Erik av Pommern hade inte någon svensk central finansförvaltning. I Halmstadsöverenskommelsen stadgades att kungen skulle ha
drätsel och
kammarmästare i varje rike. Kammarens uppgift var att sköta den centrala kassan, förvara överskottsmedel och ombesörja räkenskapsgranskning. Senast 1524 fick kammaren en fastare organisation. I kammaren sköttes dels revisionen, dels inbetalning till och utbetalning från kassan. På 1540-talet indelades kammaren ytterligare i en räknekammare, en räntekammare och en varuhusorganisation.
Officiell titel, senare tjänstebeteckning för
fiskal under svenska tiden i ”kammaren” eller Kammarkollegium, senare Kammarrevisionen, och under autonoma tiden vid Ekonomiedepartementets kammarexpedition, där han verkade som kronans
åklagare i de ekonomiska
mål som upptogs till (rättslig) behandling vid
Kammarkollegium respektive Kammarrevisionen, senare Ekonomiedepartementet.
Benämning på Riksarkivet från 1692.
Avdelning vid vissa ämbetsverk, till exempel Generalpoststyrelsen,
Generaltullstyrelsen och Järnvägsstyrelsen.
Ämbetsverks skrivpapper av visst format som användes för renskrift av koncept. Kanslipappret skulle från 1660 vara stämplat. Under 1600-talet var
kanslipapper också en benämning på kanslihandlingar.
Privilegiebrev på kapning av främmande fartyg.
Konto i räkenskapernas huvudbok, anger förmögenheten och de förändringar den undergått under den period kontot avser.
Plattskatt uträknad per huvud.
Överenskommelse, avtal, traktat; till exempel att överlämna till fienden befäst ort, väpnade styrkor eller krigsfartyg på vissa villkor, befästa
domsrätt över
medborgare i landet med främmande religion, definiera genom kunga- eller regeringsförsäkran myndighetsområde i stället för andra myndigheter.
Fraktavgift, fraktlön. Kapplaken fastslogs mellan redaren och fartygsbefälhavaren. Den utgjorde en viss procent (cirka 2–5) av bruttointäkten av ett fraktfartygs inkomster och en del av befälhavarens
fasta lön.
Gammalt svenskt åkerytmått motsvarande 154,27 kvadratmeter eller 1/32 tunnland.
Gul flagga som hissas när ett fartyg är i karantän. Flaggan kallades populärt för pestflagga. År 1893 bestämdes att
karantänsflagg skulle hissas om ett fartyg hade kolerafall ombord.
Flaggsignalen TM i Internationella signalboken.
Karantänssignal fördes av fartyg som befann sig i karantän. Ett fartyg som anlände från smittad ort eller som hade en insjuknad person ombord skulle hissa flaggsignalen QL.
Huvudpunkter (i
dokument eller en bevisföring).
Belägga med
stämplat papper eller uppföra på karta, till exempel om att införa en avgående postförsändelse på postkarta.
Balans i kassan eller kassabrist.
Det förhållande att det vid inventering eller avslutande av en
kassa finns mindre pengar i kassan än
vad det enligt kassabokföringen borde finnas. Konkret: det belopp som fattas.
Penningmedel som anslagits för
bestridande av utgifter inom statsförvaltningen eller i statens eller en kommuns affärsdrivande verk.
Förstärkning av kassa, vanligen genom att man tillför mer penningmedel.
Skattmästare, kassör, person som förvaltar och ansvarar för en kassa, särskilt sådan som tillhör en institution, ett
samfund eller en förening.
Varje år av riksarkivarien förrättad
inspektion av landsarkiv. Vid tillfället inventerades också kassan jämte kassaboken med dess intäkts- och utgiftskonton.
Dagbok över en kassas transaktioner, kassadagbok.
Inom bokföringen, konto i kassa- eller
huvudbok över en kassas inkomst- och utgiftsposter.
Räkning eller konto på kassakreditiv.
Inkomst- eller utgiftspost i en kassabok.
Vid en bestämd tidpunkt inlämnad
rapport över en kassas ställning eller
förvaltning under en viss tidsperiod.
Diskussion om konkreta rätts- och moralfall.
Borgensman, borgesman: en som gått i
borgen för någon eller ställt säkerhet för något.
Benämning på adelsmän i monarkens eller furstliga personers uppvaktning.
Vid hovstallet anställd kusk som körde för de kungligas uppvaktning.
Förband som stred från och förflyttade sig med häst. Under medeltiden bestod kavalleriet till stor del av adelsmän, men från och med 1500-talet fylldes leden allt mer av värvade soldater. Kavalleriet indelades i tungt kavalleri, som kallades kyrassiärer, lätt
kavalleri och dragoner.
Äldre beteckning för att gå i
borgen för någon, ställa säkerhet för något. I Finland också i betydelsen fullgöra ekonomiska skyldigheter.
Lemlästare, rådbråkare. Kavlaren verkställde ett visst
straff genom att krossa, sönderbryta lemmarna eller andra kroppsdelar med hjälp av till exempel ett hjul eller en järnstång.
Benämning på Vasa
hovrätt i Vasa (Nikolaistad) 1809–1917. Hovrättens arbete leddes av en president. År 1816 bestod rätten av två
hovrättsråd och fem assessorer, år 1897 av fyra hovrättsråd och sju assessorer. I hovrätten fanns en civilexpedition och en
kriminalexpedition samt år 1897 sex translatorer för finska språket. Kejserliga Vasa hovrätts
domkrets bestod av Lappmarkens, Torneå, Kemi, Kajana, Uleå, Salo, Piippola, Gamlakarleby, Nykarleby, Korsholms, Närpes, Ilmola, Alavo, Jyväskylä, Saarijärvi och Viitasaari domsagor.
Benämning på
hovrätt med säte i Viborg 1839–1917. Hovrättens arbete leddes av en
president biträdd av en vicepresident. År 1897 bestodd rätten av sju
hovrättsråd och tio assessorer. I hovrätten fanns en civilexpedition och en kriminalexpedition, tio translatorer för finska språket och en
translator för tyska och ryska språken. Kejserliga Viborgs hovrätts
domkrets bestod av Kymmene, Lappvesi, Jääskis, Stranda, Äyräpää, Kexholms, Kronoborgs, Sordavala, Salmis, Pielisjärvi, Ilomants, Kides, Libelits, Kuopio, Idensalmi, Pielavesi, Rautalampi, Leppävirta, Rantasalmi, Jokkas, S:t Michels, Mäntyharju och Heinola domsagor.
Benämning på
Åbo hovrätt 1809–1917. I hovrätten fanns en civilexpedition och en kriminalexpedition. Hovrätten bestod från och med 1816 av en
president och vicepresident, sex
hovrättsråd och åtta assessorer, 1897 av sju hovrättsråd och elva assessorer samt åtta translatorer för finska språket. Till domkretsen hörde Ikalis, Tyrvis, Ulfsby, Eura, Vemo, Masku, Loimijoki, Pikis, Halikko, Ålands, Ruovesi, Birkala, Jämsä, Hollola, Hauho, Janakkala, Tammela, Raseborgs, Lojo, Helsinge, Mäntsälä, Borgå och Iittis domsagor.
Av kejsaren auktoriserad person med uppgift att
uppsätta rättsliga urkunder. Endast få kejserliga notarier är kända från Sverige. Den första uppträdde 1341. Kejsar
Fredrik III gav domprosten Magnus Nicolai och hans efterträdare i
Åbo att som
Pfalzgreve rätt att utnämna kejserliga notarier.
Enhet inom försvarsmakten.
Penningskatt som betalades av det medeltida pälsverksskattedistriktet i Finland åt biskopen eller kronan. Avgiften ersatte en gammal skinnskatt. Den omtalas i skatteundervisningarna från 1500-talet från Övre Satakunta, Tavastland, Karelen, Savolax och Österbotten. Avgifterna betalades förmodligen i samband med vintertingen. I Övre Satakunta betalades
kiltispenningar enligt kroktal. I Savolax betalades ½ öre för helskatt. I finska Sydösterbotten erlades kiltispenningar åt biskopen, 1 öre för varje
pundland åker. I Kemi
socken i norra Österbotten betalades kiltispenningar enligt bågtal.
Obestridbar skuldförbindelse.
Uppsyningsman över skolklass.
Avgift som ursprungligen erlades av allmogen för klockarens underhåll. Skatten indrogs till
kronan på 1500-talet. I Österbotten betalades den både i penningar och i spannmål.
Tjänsteman inom Kungl. klädkammaren, benämndes från och med 1698 klädkammarförvant.
Medicinaltaxa som utkom 1777.
Förkortning för
kommendör med stora korset av svensk kunglig orden.
Förkortning för kopparmynt.
Skatt som erlades av
stadgehemman och frälsebönder på Åland på 1500-talet. Avgiften var avsedd för att bidra till underhållet av fogdens hästar.
Verkställa en kodifikation.
Spridda lagar eller sedvanerättsliga principer som på regentens (regeringens)
initiativ eller genom särskild lagstiftningsakt blivit sammanförda till ett systematiskt ordnat, enhetligt lagverk. Som exempel kan nämnas 1734 års lag.
Av
kronan vanligen på en
kungsgård avlönad djurskötare. Kogubben hade högre lön än kördrängarna men låg under dem i rang.
Person som enligt Stora Kopparbergets
privilegiebrev 1347 ledde ett arbetslag som, om det var fulltaligt, bestod av åtta arbetare. Varje söckendag skulle kolaren lämna åtta måttkorgar till fogden. Storleken på måttkorgarna bestämdes av fogden (gällde hela bergverket).
Förkortning för Kollationerat.
Jämförande granskning av ett skriftoriginal och dess kopia eller av två kopior sinsemellan.
Hörande till kollegium, kollegiemässig, ämbetsbroderlig.
Benämning på
ämbetsverk bestående av minst tre beslutsfattande ämbetsmän, av vilka en verkar som ordförande, och där besluten fattas gemensamt, vid oenighet genom omröstning. Motsats: chefsstyrt ämbetsverk.
Titel i Finland och Ryssland för civila ämbetsmän, med
rang motsvarande kapten.
Den summa som en akademisk
lärare uppbar av en
student för att denne skulle få ta del av undervisningen i lärarens privata kollegium.
Gemensam
skrivelse av flera lantdagsmän (under autonoma tiden).
Åtgärd som avser att ”genom undanröjande av bevis eller egendom” hindra att ett
mål utreds på tillbörligt sätt.
Ämbetsverk som behandlade ärenden rörande S:t Barthélemy under den tid då kolonin stod under Kgl. Maj:ts enskilda
förvaltning (1812–1845). Under en period behandlade departementet även ärenden rörande Pommern, och dess officiella
titel var då ”Colonial- och f. d. pommerska ärendenas departement”.
I städernas omedelbara närhet beläget jordområde som uppdelas i mindre lotter och utarrenderas till enskilda personer, som använder dem för trädgårdsskötsel.
Till jordeboksräntan hörande
grundskatt som erlades i träkol. Den förekom i Bergslagen och kringliggande skogstrakter. I Dalarna lämnade allmogen enligt ett med Karl IX 1609 ingånget
kontrakt 24 stigar kol av varje helt gärdemantal.
Vanlig benämning på den högste befälhavaren på en fästning. På stora fästningar förekom benämningen guvernör, och kommendanten hade då en mer underordnad roll. I fredstid hade kommendanten den högsta ledningen över garnisonstjänsten och ordningen på stället, i krigstid och på en fästning hade han oinskränkt
befäl (inom fästningen) och var ensam ansvarig för fästningens försvar.
På särskild
befallning grundat tjänsteuppdrag som kan gälla en enskild
soldat eller en hel truppavdelning.
Avlöningstillägg som förekom bland värvade trupper.Kommenderingstillägg tillkom
underbefäl eller manskap för tjänstgöring i högre
grad än den
grad de innehade.
Tjänsteman vid Kommerskollegium.
Skriftlig
fullmakt att utföra ett uppdrag,
kallelse att sammanträda till en kommission.
Kommittéledamot, under 1700–1800-talet också
ledamot av
direktion eller styrelse.
Ämbetsverk som åren 1790–1797 skötte ärenden som berörde konvojer och konvojavgifter.
Titel som ges åt personer som utmärkt sig i det kommunala livet eller i affärslivet.
Den census, utan vilken en person inte har
rösträtt i kommunens angelägenheter.
Av enskild person till
offentlig myndighet eller
vice versa riktat meddelande eller tillkännagivande om ett under myndighetens behandling liggande ärende.
Delgivningsbeslut, skriftligt
beslut av
myndighet att parts
inlaga eller
yrkande ska delgivas annan
part eller myndighet. De beslut som gällde en hel meninghet skulle i allmänhet läsas upp från predikstolen.
Meddelande, särskilt ett från ett lands
regering eller ett offentligt
ämbetsverk utgånget officiellt tillkännagivande avsett att publiceras i någon tidning. Även om ett ställningstagande offentliggjort vid avslutningen av ett toppmöte, ett statsbesök eller en multilateral
konferens på hög nivå.
I industriellt eller kommersiellt syfte bildad
förening eller bolag, till exempel Ostindiska kompaniet, Aktiebolaget Svenska ostasiatiska kompaniet.
Underavdelning inom ett balleidistrikt i Tyska orden. Årsta i Sverige var verksam 1262–1467 och var egentligen en testamentsstiftelse av Karl Ulfsson Folkunga, som stupade i Tyska ordens
armé vid Durben 1260.
Rättslig ordning beträffande vissa slags företag vilken innebär att drivandet av verksamheten gjorts beroende av särskilt beviljad koncession.
Döma till beslag, förklara förbruten, utdöma.
Flera härskares samfällda makt över ett landområde.
Byggnadstekniskt biträde vid
Amiralitetet från och med slutet av 1600-talet. Från 1700-talet var konduktörerna
officerare vid Fortifikationen, då
konduktör motsvarade
löjtnant och ”konduktör i läran”, sedermera underkonduktör, fänrik.
Förbud mot att lämna ett visst område inom riket.
Att beslagta något, indra åt staten.
En skuldförbindelses (ett obligationsförhållandes) upphörande genom att borgenär och gäldenär blir samma person, till exempel om endera dör och ärvs av den andre.
Titel för kungens hovkirurger i 1540-talets räkenskaper.
Årlig
utskyld till staten vilken var pålagd prästerskapet i Blekinge och Halland. I Halland var
kongsskatt dessutom, jämte matskott, en underavdelning till mantalsräntan, eller, som den där kallades, terminsskatten, och således en grundränta. Slutligen var kongsskatt, eller trögskatt (av ”trög”, ett skattemått i orten), jämte rotskatt, eller knektpenningar, provinsen Härjedalens enda grundskatt.
Redovisning över en
konkurs eller ett konkursbo.
Fördrag, benämning på internationella
fredsfördrag 1659. Termen användes i benämningen konserterna i Haag, det vill säga de överenskommelser som 1659 ingicks mellan Frankrike, England och Holland för att återställa freden mellan Sverige och Danmark.
Tjänst uppförd på
hovstat under Kungliga hovkapellet.
Titel för vissa tjänstemän vid olika typer av museer. En
konservator på ett naturvetenskapligt museum har i uppgift att preparera naturföremål (som att skelettera och uppstoppa djur, injicera konserveringsvätskor). På ett konstmuseum biträder konservatorn intendenten i frågor av konstnärlig-teknisk art, vid
besiktning av konstverk och uppgörande av
förslag till restaureringsarbeten samt övervakar verkställandet av sådana, ombesörjer rengöringen av konstföremål såväl som mottagandet och avsändandet av dylika.
Bibehålla, bevara, vidmakthålla. I ecklesiastiska
sterbhus under 1600–1700-talet : att den tillträdande prästen gifte sig med sin företrädares änka eller dotter.
Medlem av ett universitetskonsistorium, under 1700-talet vanligen kallad konstorialråd.
Lärartjänst som medförde medlemskap i ett gymnasiums konsistorium.
Underbefäl vid artilleriet, som motsvarade
korpral vid övriga truppslag. Benämningen förekom i Sverige redan på 1500-talet. Tjänstebeteckningen förekom även i örlogsflottan där konstapeln ansvarade dels för provianten, dels för artilleri- och mindetaljer.
Grunda, ge fast inrättning åt, organisera, tillförordna, tillsätta. En
förening konstituerar sig när den väljer
ordförande och förklarar sig ha sammanträtt för ett bestämt syfte.
Representation som av egen maktfullkomlighet skapar en statsförfattning, grundlagstiftande församling. Benämningen användes särskilt om de franska grundlagstiftande församlingarna 1789–1791 och 1848.
Statsförfattning, grundlag.
Grundlagsenlig, grundlagsbestämd. I en
konstitutionell monarki är regentens styrande makt bestämd och begränsad av en till skydd för den medborgerliga friheten stiftad lag, ”konstitution”.
Bergsmekaniker under
Bergskollegium som hade i uppdrag att anlägga och övervaka de mekaniska arbetena, ”konsterna”, i en gruva, särskilt vattenhjul och andra pumpar eller tekniska apparater som höll gruvan fri från vatten.
Tjänsteman i övervakningsuppgifter inom Bergskollegiums konststat, särskilt den person som övervakade de vattenuppfordringar, vattenhjul, stånggångar och pumpar m.m. som höll gruvan fri från vatten.
Arbetsförman för den arbetsenhet som utförde mekaniskt gruvarbete (gruvkonst) vid en gruva. Dylika fanns upptagna på bergsstaten och konststaten.
Titel på
borgare som av magistraten fått tillåtelse att under viss kortare tid idka handel i staden, utan skyldighet att söka burskap. Personen måste då erlägga en avgift, genant, och förbinda sig att efter den överenskomna periodens utgång förvärva burskap. År 1673 fick adeln och de som för sina sysslor hade kunglig
fullmakt (gällde ej kronouppbördsmän)
rätt att, mot en efter näringen lämplig
avgift till staden, handla i gross, men inte i minut. Rätten utsträcktes med tiden till andra personer (till exempel avskedade officerare, kvinnor). Kontingentborgarna kunde inte delta i val av
borgmästare och rådmän.
Sedan 1634 benämning på enskild avdelning i centralt ämbetsverk, ursprungligen främst för bokföring, finansförvaltning eller expediering. Under 1700-talet användes termen om vissa i Sverige inrättade centrala och regionala ämbetsverk. Från 1811 blev ”kontor” en benämning på centrala
ämbetsverk vilka under senare delen av 1800-talet blev en
överstyrelse eller styrelse. Termen används också om en avdelning vid ett ämbetsverk, vanligen en räknekammare, lokal för bokföring, finansförvaltning eller expediering.
Kollektiv beteckning för personal vid ämbetsverks eller annan statlig institutions kontor.
Vara som trots förbud förs in till eller ut från ett land.
Processförfarande där kontradiktoriska principer tillämpas. Förfarandet hör till rättegångens huvudprinciper och innebär att ingen får dömas ohörd (adiatur et altera pars), eller, korrektare uttryckt, att ingen får dömas utan att han eller hon fått tillfälle att yttra sig om
vad motparten framfört.
Skriftligt avtal (om arrende, hyra, lega m.m.).
Order, genom vilken en tidigare given
order återkallas och vanligen något annat befalls.
Delta i ett sammanskott, bidra, särskilt till
bestridande av statens och kommunens utgifter, betala skatt.
Riksdagsutskott under frihetstiden.
Avgift som erlades till
kronan för kontrollstämplingen av guld-, silver- och tennföremål.
Förfarande då det gäller att döma en person som är frånvarande under rättegången, i motsats till den allmänna principen att ingen får dömas ohörd. I specialfall kan till exempel en
tjänsteman som, trots stämning, uteblir från domstolen dömas ohörd.
Dom som avkunnats när den dömde inte har varit närvarande under rättegångsprocessen.
Tulltariff som bestämts i ett handelsfördrag.
Ändra räntefoten på skuldobligationer.
Benämning på det kungliga plakatet om mått och vikt från den 10 mars 1665.
Titel för den huvudsakliga redaren bland flera andra delredare.
Försändelse bestående av trycksaker eller massbrev, som skickades öppet i en viss typ av kuvert.
Person som är inackorderad och erhåller rum och kost mot betalning.
En banks åtagande att hålla en viss lånesumma i beredskap för en presumptiv låntagare.
Chef (rangklass 9) för en kretsräntkammare.
Sändebud som kungör att krig brutit ut.
Benämning på den del av rättsvetenskapen som berörde försvaret.
Specialenhet vid kommunal
polisinrättning med uppdrag att spana upp och utreda begångna brott. Före 1950 fanns en dylik endast vid Tammerforspolisen. Chefen för enheten bar tjänstebeteckningen föreståndare.
Specialenhet vid kommunal
polisinrättning som har i uppdrag att spana upp och utreda begångna brott. Före 1950 fanns en dylik endast vid Åbopolisen. Chefen för enheten bar tjänstebeteckningen föreståndare (johtaja).
Avgift till kronan, särskilt om kronoskatt.
Tjänsteman vid bergsstaten.
Benämning på
tjänsteman inom bergsstaten som hade överinseende över kopparvågen.
Fast anställd bagare inom militieväsendet.
Tjänsteman inom militärstaten som förestod ett kronobageri.
Brist i kronans uppbördsmedel, underskott på grund av oindrivna skatter.
Rättegångsärende rörande kronobalans.
Samlande benämning på tjänstemän på landsbygden som tillhörde landsstaten och arbetade under länsstyrelsen.
Lokala tjänstemän inom landsstaten, särskilt landsfiskaler, kronofogdar, häradsskrivare, länsmän, fjärdingsmän och andra tjänstemän som övervakades av länsstyrelsen.
Penningmedel som influtit till staten för
brott mot bestämmelserna angående
bruk av brudkrona.
Inspektör över kronans alkoholtillverkning 1775–1787.
Under 1500- och 1600-talet benämning på utskylder till kronan.
Kronan tillhörig fabrik för vapentillverkning.
Samlande benämning på kronans olika fiskerier: det regala fiskeriet, allmänningsfisket och allmänna fisket i havet.
Besittning som tillhörde
kronan och inte fursten som privatperson. Dispositionsrätten över vissa fixerade godskomplex var en av de rättigheter som tillkom fursten i hans egenskap av kung.
Kronojägare, till skillnad från
jägare hos storman.
Syssloman vid ett av kronans hospital.
Stadstjänsteman som förestod stadens centrala
kassa och dess in- och utbetalningar. Kronokassören tillsattes av magistraten. På 1600-talet övertog han stadsbokhållarens sysslor. Kronokassören kallades även kronouppbördsman.
Av militären fastanställd mjölnare.
Byggnad som tillhörde
kronan och inrymde en postanstalt.
Hemman där
kronan hade avstått rätten att inneha kronohemmanet till en enskild man och hans efterkommande (
bördsrätt) men behöll rätten att uppbära den
årliga räntan och hade förköpsrätt ifall hemmanet kom till salu. Motsats: rent kronohemman.
Person som skjuter regalt villebråd eller villebråd för regentens räkning, kallades tidigare djurkarl.
Av staten tillsatt
tjänsteman som kontrollerade kryddkrämarnas handel med specerier och medicinalväxter.
Förse granskade och godkända mått med kröningsstämplar.
Kungens hovstat, vid hovet anställda ämbetsmän och personal under riksmarskalken, 1680–1772 under överstemarskalken, med uppgift att betjäna i monarkens rum och vid måltider samt ha vårdnad om monarkens
hus och husgeråd.
Akademi instiftad 1771 till vars verksamhetsfält enligt stadfästelsebrevet hörde allt som hör till musikvetenskaper, uppgiften att ombesörja att nya musikaliska
verk skapades och granskades samt
undervisning i komposition, sång och instrument.
Systematiskt insamlad och ordnad samling av
äldre och nyare
mynt och medaljer, central numismatisk
institution med ursprung i 1500-talet. Från och med 1727 lydde kabinettet under riksantikvariens vård och fick då namnet Kgl. myntkabinettet. År 1786 blev det en del av Kungliga vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien.
Vetenskapligt
samfund i Uppsala, grundat 1728 då föregångaren
Bokwettsgillet omvandlades till en kunglig akademi. Societetens huvuduppgift var att årligen utge sina handlingar. De publicerades kvartalsvis från 1720 under titeln ”Acta literaria Sveciae”. Samfundet, som då benämndes Societas regia scientiarum Upsaliensis, upplevde en långvarig nedgång på 1740-talet. På 1770-talet återupplivades skriftserien under namnet ”Nova acta”.
Samlande beteckning för tjänstemännen vid Charta sigillatakontoret i Stockholm, som underlydde Kammarkollegium, och en tjänstebeteckning för kontorets kungliga ombud, i motsats till inspektören och chefen för kontoret.
Personalen vid kungens stall och dess lönestat. Till stallstaten räknades 1729 två överhovstallmästare, en underhovstallmästare, stallmästare,
beridare och åtskilliga stallbetjänte, bokhållaren, rustmästaren, två fodermarkar, sadelknekten, stallskräddaren, remsnidaren, vagnmästaren och hovslagaren.
De närmast omkring en
kungsgård belägna hemmanen som ansvarade för byggningshjälpen.
Efter 1663 en person som å kanslerns vägnar skötte ett svenskt universitets närmaste styrelse: universitetskurator. Termen övergick under autonoma tiden i betydelsen
ämbetsman vid
universitet 1852–1868 som biträdde en fakultetsdekanus eller
lärare vid läroverk som hade huvudansvaret för föräldra- och förmyndarlösa elevers boende.
Underlydde tullverkets överuppsyningsman.
I en
handskrift de ord, siffror eller bokstäver som är skrivna längst ner på sidan och som anger början av texten på följande sida.
Väktare, vårdare, uppsyningsman. I den äldsta kristna kyrkan var
kustos den person som hade uppsikt över en kyrkas tillhörigheter och reliker. I nyare tid är kustos
ordförande vid universitetsdisputation,
uppsyningsman på bibliotek, av konst- eller naturaliesamling m.m.
(Fram till 1923 i Sverige)
titel för underordnad tulltjänsteman som främst tjänstgjorde som besättningsman på kustbevakningsfartyg.
En trupps eller enskild militärpersons härbärgering i krig.
Officer i truppförband, regementsstab, vaktkvarter eller på örlogsfartyg. Kvartermästaren förestod underhållet, förberedde inkvarteringen och skötte i samband med detta ekonomin, persedlarna m.m. I den svenska armén har det funnits regements-, bataljons- och kompanikvartermästare samt brigadkvartermästare.
Arbetsförman inom bergsstaten som vid en gruva hade
tillsyn över gruvarbetarnas boende och bostäder.
Samlande benämning på finansförvaltningen av och personalen vid den militära hantverkarkåren.
Mantalspenningar eller motsvarande naturaprestation för kvinna.
Marknad hållen invid en
kyrka (på gammal kyrklig högtidsdag).
Kunglig
tjänsteman som på 1500-talet förvaltade de till
kronan indragna kyrkogodsen.
Mått för tiondespannmålen under 1500- och 1600-talet. Kyrkspannens storlek kunde
avvika från den spann varmed de andra skatterna betalades.
Samling av för allmogens kyrkobesök avsedda boningshus, bodar och stall som var uppförda i omedelbar närhet till sockenkyrkan. Allmänt: hela det vid kyrkan liggande samhället.
Benämning på stadens låsförsedda penningstock. Benämningen användes under medeltiden åtminstone i Stockholm.
Hovtjänsteman med uppsyn över Kungliga vinkällaren.
Jordegendom som exempelvis adeln köpt av kronan.
Kollektiv benämning på köpmän, handelsmän.
Skatt på handelsrörelse på den norrländska landsbygden.
L
Vid Alexandersuniversitetet.
Under autonoma tiden: lagstadga, i
lag stadgat.
Viss
skatt som
lagman skulle av sina inkomster erlägga till staten.
Riksdagsman; under svenska tiden och autonoma tiden i vissa fall också konungen respektive kejsaren.
Benämning på lagvädjande,
besvär i ett vademål, ett specifikt
rättsmedel som innebar erläggande av
vadepenning i den lägre instansen för att ärendet skulle kunna prövas i den högre.
Ung adelsman eller herreman, bosatt på landsbygden som större gårdsbrukare eller godsägare.
Den heraldiska avbildning som symboliserar ett landskap. På ett undantag när tillkom de svenska och finska landskapsvapnen i samband med Gustav Vasas begravning 1560. Endast Dalarnas
sköldemärke kan beläggas tidigare.
Motsats till bergslag. Benämningen förekom under 1700-talet särskilt om den landsbygd som omgav ett bergsbruk och på vilken alltid tillämpades den allmänna lagen, mot att bergslagen också kunde omfattas av särskild lagstiftning.
Avgift (i viss del av avkastningen) som en person skulle erlägga till ägare av jord för viss nyttjanderätt av jorden eller med jorden förbunden nyttighet; särskilt om viss
avgift som fiskare erlade till strandägare.
Benämning på
ämbetsman (till exempel präst), även om borgare.
Vaktmästare anställd vid landtullkammare.
Tullhus där
lilla tullen och accisen betalades i de större städerna.
Benämning på av
kronan 1758–1787 underhållna
sjukhus i provinsstäderna i Viborgs guvernement.
Alternativ beteckning på Lantbruksstyrelsen.
Mera tillfällig benämning på lantmätaryrket under 1700-talet.
Den särskilda skala som sedan 1800-talet används vid
uppmätning av jord .
Från 1900-talet en benämning på det tekniska sätt som
lantmäteriet utförs på, inklusive de kunskaper om fastighetsbeståndets
förvaltning och juridik, samhällsplanering och geomatik som krävs för förrättningarna.
Synonym till Villmanstrand i Kanslikollegiums
stat 1729.
Läkare som var ansvarig för sjukvården på ett (läns)lasarett eller som arbetade på sinnessjukhus eller ett
sjukhus med särskild avdelning för mentalsjuka.
Under 1800-talet ledmärke (kista,damm, bom) i en flottled.
Särskild förmån som tilldelas någon (legatarien) genom testamente, till exempel ett visst föremål, en penningsumma eller nyttjanderätten till en viss egendom.
Under autonoma tiden förekommande benämning på valperiod.
Tid under vilken tjänstefolk arbetade för en arbetsgivare, vanligen från mickelsmässa till mickelsmässa.
Kyrkans frihet, ett uttryck som blivit symbol för den gregorianska reformrörelsen. Någon medeltida
traktat med uttrycket är inte belagd.
Förbli ohämnad, straffad, oduglig, i dåligt skick (till exempel om byggnad på boställe).
Ekonomisk utredning, även skriftlig handling som till exempel ett kvitto. Oftast innebär begreppet likvidationsakt en handling genom vilken enskilda personers eller koorporationers fordringar på
kronan regleras.
Tjänsteman vid statens linvräkeri. Linvräkaren övervakade kvaliteten på det lin som såldes och kasserade undermålig vara.
Statsinstitution med uppgift att övervaka att det lin som utskeppades från Sverige var av fullgod beskaffenhet och att underhaltigt lin kasserades och beslagtogs.
Ensidig förklaring,
intyg med vilket utfärdaren avsåg att framlägga sin åsikt eller uppfattning i en viss fråga. Målet var att för framtiden reservera sin rätt. Ofta var det skriftliga dokumentet en protest mot någon annans åtgärd.
Kirurg anställd vid monarkens hovstat. Ifall det fanns flera livkirurger var en av dem utsedd till förste livkirurg.
Under svenska tiden och autonoma tiden till 1826 om
fånge som satt fängslad i väntan på avrättning. Motsats: livstidsfånge.
Kommissionär som kunde tillsättas av kommunerna för att ordna fördelningen av spannmål och socker inom det egna området.
Tillförordnad sekreterare.
Direktör för den svenska lotteriinrättningen.
Lottsedel, särskilt om lott i allmänna lotteriet, under svenska tiden kallad Nummerlotteriet.
Kameral
titel för innehavare av ofri tomt.
Chef för ett forstrevir, ansvarade för vården och förvaltningen av de allmänna skogarna inom ett visst område (ett län).
Tjänsteman vid länsstyrelsen. År 1897 fanns en
länskammarförvant enbart vid länsstyrelsen i Viborg.
Polismyndighet vid Vasa
länsstyrelse före 1950-talet, som samordnade och ansvarade för utredning av grova
brott som berörde flera delar av länet. Den var egentligen en underavdelning till kriminalavdelningen vid
kriminalcentralen som i statskalendern gick under namnet kriminalcentralen för X län. I Nylands
län arbetade enheten vid Kriminalpolisen.
Benämning på den befolkningsstatistik som årligen gjordes upp vid länskanslierna på basis av de från länets prosterier inkomna befolkningstabellerna. Länssammandraget låg till grund för befolkningsstatistiken i hela riket.
Inspektor över skolväsendets praktiska utformning.
Betalning av tiondespannmålen i reda pengar.
Postförsändelse som löses ut mot
avgift av mottagaren.
Låsbar, kraftig läderväska för
befordran av
post mellan postanstalter. År 1688 bestämdes att den som hade några
brev till sig på landet måste göra avtal med närmaste stads postkontor. I avtalet bestämdes att breven skulle läggas i en
biväska och sedan uttagas i närmaste postgård. Därifrån skulle mottagaren antingen själv avhämta breven eller göra ett särskilt avtal med postbonden.Under 1700-talet förhandlades storleken på ersättningen som en privatsak mellan postbonden och väskägaren.
M
Dräng i lagerhus i
stad eller på landsbygden eller i det militära som biträdde magasin(s)förvaltaren och -betjänten i förvaltningen av spannmålsmagasin.
Tjänsteman inom magistraten.
I germansk
rätt de
böter varmed dråp sonades. Mansboten uppkom som ersättning för blodshämnden. Den betalades av dråparen eller hans släktingar åt den dräptes släkt. I
1734 års lag fixerades en
mansbot till 300 daler. Beroende på omständigheterna utdömdes en hel eller en halv mansbot.
Vid kommunal
polisinrättning belägen avdelning som, under ledning av en föreståndare, skötte mantalsregistret i sitt distrikt. Mantalsskrivningsbyråer fanns före 1950 endast vid Helsingfors-, Åbo- och Uleåborgspolisen.
Vid kommunal
polismyndighet belägen byrå som under ledning av en föreståndare ansvarade för civil- och adressregister, passärenden och information till allmänheten. En dylik fanns före 1950 bara i Björneborg och Tammerfors.
Skatteökning som uppkommer vid en viss inkomstökning. Vid progressiv inkomstbeskattning är marginalskatten högre än genomsnittsskatten på hela inkomsten.
Gruvmätare, person som uppmäter och kartlägger gruvor. Uppgifterna existerade redan 1628 och omnämndes under denna beteckning i bergsamtets
registratur 1637.
Markscheider blev en tjänstebeteckning i
Bergskollegium 1649 för den
tjänsteman som mätte upp bruksanläggningarna ovan jord och skildrade dem med penna och pensel. Sedermera användes beteckningen om en ingenjörsutbildad person i motsvarande uppgifter.
Ämbetstitel som lånats till det svenska hovet från de tyska hoven, exempelvis hovmarskalk.
Avdelning inom riksdagens kansli.
Tjänsteman i bokföringsuppgifter vid Helsingfors stads
byggnadskontor under autonoma tiden.
Tjänsteman som skötte kontrollen av en
offentlig institutions (eller ett företags) material(gård).
Sjömilitärt
kompani bestående av stamanställda matroser vid flottan.
De rättigheter och förmåner som medborgarna i en
stat bör ha. Syftet är att skydda individernas
integritet och garantera det demokratiska systemets fortlevnad.
Rätten att ställa upp och att rösta i allmänna val samt att vittna vid
domstol och kunna få en statlig tjänst.
En persons tillhörighet till en
stat under viss medborgarrätt.
Uttryck som innebar att en person inte var skrivkunnig och att en annan person hade fört handen vid underskrift.
Viktsystem för läkemedel, vilket från 1688 måste användas på de svenska apoteken. Medicinalviktsystemet baserades på det senmedeltida Nürnbergs
skålpund (libra, lb) = 356,28 g 1 skålpund (libra) = 12
uns (à 29,69 g) 1 uns = 2
lod (à 14,85 g) 1 lod = 4 drakmer (à 3,71 g) 1
drakma = 3 skrupler (à 1,237 g) 1
skrupel = 20 gran (à 61,85 mg) År 1718 infördes den Troyske vikten. I den finska farmakopén 1819 var medicinalvikten något större än i den svenska från 1817. 1 finsk
liber vägde 1,437 gram mera än den svenska.
Benämning på de mellersta delarna av ett förvaltningsdistrikt, särskilt judiciella sådana (till exempel en domsaga).
Uppsåtligen lämnad osann uppgift eller förtigande av sanningen under
ed vid domstol, falskt vittnesmål.
Statligt finansierad barmhärtighetsanstalt.
Del av statsmaktens höghetsrättighet. Med
militär höghet hänvisas till militärens
rätt till att kräva medborgarnas medverkan för att bekämpa alla slag av angrepp mot statsordningen.
I vidsträckt betydelse alla de undervisningsanstalter som används för att utbilda
militär personal.
Yngre benämning på regementsombud.
En av försvarsmaktens militära inrättningar.
Eldares extra ersättning förutom
ordinarie lön på stat.
Person som inte har nått den lagstadgade myndighetsåldern, omyndig, underårig. Myndighetsåldern var ursprungligen 21 år för män och 24 för kvinnor, senare 18 år, och i straffrättsligt hänseende alltid 15 år.
Gammal man som mindes
vad som hänt för länge sedan och därför användes som
vittne beträffande till exempel arvegods, gammalt innehav, åverkan mellan byar och
äldre gränsdragningar.
Följebrev till en handling. Vanligen anmäler eller begär missivet endast att handlingen ska behandlas av myndigheten. Under medeltiden var
missiv också en generell beteckning för
brev i betydelsen skriftlig hänvändelse till viss person, således motsatsen till öppet brev.
Avlöningsförmån åt vissa i allmän eller enskild
tjänst anställda personer, vilkas verksamhet huvudsakligen eller till väsentlig del omfattade mottagande och utlämnande av penningar.
Att ställa en
armé på krigsfot, innebär vanligen inkallande av reservmanskap och bildande av de truppavdelningar, staber och myndigheter, som inte finns i fredstid.
Jämka eller anpassa storleken på exempelvis ett bötesbelopp.
Dröjsmål, ett begrepp inom förvaltningen som användes särskilt i förhållande till lagstadgad tid.
Efter att regeringen svarat på en
interpellation från riksdagen följer en diskussion där talmannen antingen föreslår enkel eller motiverad övergång till dagordningen. En
motiverad övergång till dagordningen innebär ett godkännande av eller kritiskt ställningstagande till regeringens politik, i extrema fall ett klart misstroendevotum och en uppmaning till avgång.
Högre myntvalör än enheten. I Sverige är den äldsta mutipeln från 1530-talet.
Under svenska tiden och autonoma tiden benämning på stadsförvaltningen, det vill säga magistraten, tjänstemannakåren som underlydde magistraten och budgeten.
Gåva eller annan fördel som ges till en person i en maktposition för att givaren vill tillskansa sig själv eller sina anhöriga en fördel.
Med vederbörliga ändringar.
Benämning på varje sådant statsorgan som äger självständig beslutanderätt och handlingsförmåga inom ett visst offentligt område. Myndigheten representeras av en eller flera under ämbetsansvar beslutande och
handlande ämbetsmän. Myndigheterna indelas i rättsförande och administrativa myndigheter, vilka ytterligare indelas i civila, militära, kyrkliga och judiciella myndigheter. Till myndigheterna räknas inte regenten eller folkrepresentationen.
Samhällets maktbefogenheter i förhållande till medborgarna, till exempel när staten eller kommunen bestämmer över medborgarna genom tvång, kontroll och tillståndsgivning.
Person som står under en annan persons förmyndarskap.
Präglat metallstycke av bestämd vikt och halt. Tjänar som bytes- och betalningsmedel och värdemätare. Vanligen utgett av statsmyndighet och fungerar som garanti för till exempel ett visst metallinnehåll.
Arbetare vid statens myntverk.
Räkneenhet inom ett myntsystem. Det värde som, utgående från metallsort samt brutto- och nettovikt, utgör särmärket för systemet. Myntenheten är vanligen räkneenhet, men behöver inte vara utmyntad.
Den genom
lag bestämda myntningsgrunden (metallen) för huvudmyntet i ett lands myntväsen. Myntfoten indelas i enkel myntfot, då huvudmyntet präglas i endast en metall (vanligen guld eller silver) och dubbel myntfot, då huvudmyntet präglas i två metaller.
Förändring av ett mynts gångbara värde.
Fördrag eller överenskommelse mellan två eller flera stater om helt eller delvis gemensamt myntväsen (till exempel Sverige, Norge och Danmark 1718). Senare användes termen om fördrag mellan olika stater rörande myntförhållanden.
Tjänsteman i Proberkammaren vid
Kungliga myntet som hade till uppgift att undersöka halten hos inkommande guld och silver.
Tjänsteman upptagen på bergslagens
stat som för svenska myntverkets räkning förde
register och räkenskaper över myntpräglingen vid det
bruk där han var stationerad. Beteckningen förekom redan på 1500-talet.
Den som företräder minderårig.
Av mäklare vid en stads
auktionskammare utfärdad
attest gällande förhållanden vid en affärstransaktion som han förmedlat.
Biträde åt auktionsmäklare.
Av mäklare hållen bok eller
register över de utförda mäklingsförrättningarna.
Mäklares lön eller
arvode för utförd mäkling vid en stads auktionskammare.
Förordning om mäklares verksamhet.
Stadstjänsteman med uppgift att pröva och godkänna handlares och hantverkares mått och vikter.
Lönetillägg för officerare, underofficerare och kadetter vid sjötjänstgöring för att bekosta deras mathållning.
Mässpenningar förekom ombord på örlogs- eller handelsfartyg vid sidan om skeppsportionen som även den kunde utgå i kontanter.
På hovets jägeristat åtminstone under förra delen av 1700-talet upptagen falkenär som tränade och vårdade monarkens jaktfalkar.
Kollektivbenämning på
hantverkare i olika yrkesgrenar som hade uppvisat yrkesskicklighet genom mästerprovet och fått mästerbrev. Sådana fanns 1729 upptagna på amiralitetskollegiums
stat och överskeppsvarvet i Karlskrona.
Av (
tomt)mätningsman upprättat skriftligt
dokument över förrättade lantmäterimätningar på tomt.
Benämning på samlag mellan två ogifta personer. Brottet innebar att mannen eller mannens släkt skulle betala
böter till kvinnans släkt som kompensation för att hon inte mera var oskuld. Termen ersattes 1696 med lönskaläge då också kvinnan blev skyldig att betala böter för samlag utanför äktenskapet.
Skrivare som förde
protokoll över en syneförrättning.
N
Närboende granne som hade naborätt. Motsatt: viderboende.
Nära förbunden, nära förenad (till exempel genom släktskap).
Det tidiga personbevis som skulle uppvisas av väljare vid allmänna val.
Organisation vid ett
universitet för studenter från samma landskap. Nationerna utvecklades i Uppsala i slutet av 1500-talet och blev på 1640-talet verkliga ”landskap” eller studentnationer. De hade då stadgar,
kassa och ämbetsmän. I Uppsala universitets konstitutioner 1655 förbjöds de, men förbudet efterlevdes inte. År 1663 inlemmade konsistoriet dem formellt i det akademiska systemet. Varje
nation leddes av en
professor som var inspektor. Sedan blev också medlemskapet obligatoriskt för studenterna. Adliga studenter var dock tidvis befriade. I slutet av 1600-talet övertog nationerna en del av universitetens uppgifter och började ordna övningar som orationer och disputationer.
Förteckning över medlemmarna i en nation.
Sammanskott av förnödenheter för härbärgeskyldighet.
Kameral beteckning sedan senare delen av autonoma tiden för livsmedel, arbetsredskap, beklädnadspersedlar eller annan nyttighet som gavs som en förmån i ett anställningsförhållande utöver lönen; sedermera gratis eller till ett nedsatt pris erhållen bostad, bil eller annan nyttighet som vid inkomsttaxeringen ges ett värde som sedan läggs till den skattskyldiges övriga intäkter.
Hushållningsform där man i obetydlig mån använder pengar, utan i huvudsak själv producerar eller skaffar från naturen det man behöver eller förvärvar nyttigheter från genom direkt
byte av nyttighet mot nyttighet.
Den handling med vilken medborgarskap beviljas åt utlänning.
Skatt in natura, naturaskatt.
”Inte två gånger”, inom domstolsväsendet att en
sak som fått sin slutliga
prövning inte kan tas upp på nytt.
Dagbok förd av
tullkammare över de varor som förvarades i tullens förråd, med uppgifter om ägare, tidpunkt för när varan deponerades i förrådet och uttogs m.m.
Kontor i anslutning till tullförråd.
Rätt för
stapelstad att inrätta särskilda lokaler (
nederlag), där importören kunde lagra sina varor i högst fem år.
Tull betalades först när varorna togs ut för försäljning inom landet.
Under autonoma tiden skatteavdrag, övergående under 1900-talet i betydelsen skatteavdrag.
Deponering av pengar hos länsstyrelsen.
Anskaffa, till exempel lån från bank, också om att underhandla om till exempel affär eller förlikning.
Utföra ett uppdrag åt annan utan att vara ombedd att göra detta.
Enligt medeltidslagarna beteckning för vissa grova
brott som ansågs bero på att förövaren var en nedrig människa. I vissa landskapslagar var
nidingsdåd ett brott som inte kunde sonas med böter. Dit hörde dråp i
kyrka eller på ting, brott mot ingången
förlikning eller lejd, olika fall av orätt hämnd, grova fall av dråp och misshandel, landsförräderi, sjöröveri och nedhuggande av annans boskap.
Stöld som har utförts under försvårande omständigheter och därför betraktades som grov. Som
nidingsstöld betraktades stöld av barn under tolv år, stöld av svårt sjuka personer, stöld av mentalsjuka eller stöld av någon som låg och sov på marken.
Person som tillhör krigsmakten men som inte deltar aktivt i strid.
Icke utan beröm godkänd, epitet i ett betyg utfärdat vid läroanstalt,
universitet och akademi.
Det akademiska sjukhuset i Uppsala, grundat 1710.
Skatt som betalades i gäddor efter tredingar i Närpes på 1500-talet.
Avgift på lax som i Kemi på 1500-talet erlades av de bönder som brukade göra skjutsfärder.
Polisiär befattningshavare med uppgift att granska krogarnas utskänkningstillstånd och lagstridiga försäljning av alkoholhaltiga drycker.
Län grundat 1634. Länet delades 1831 i Nylands
län och Tavastehus län.
Mätning på grund av
besvär som leder till nyskifte.
Regentens, under självständighetstiden presidentens, efterskänkning eller mildring av ett utdömt straff, eller regentens ynnest och välvilja som kunde visas genom konkreta nådegåvor, nådevedermälen.
Av polismyndigheterna beviljat tillstånd för diverse nöjestillställningar.
Uppbördsdistrikt för
skatt på nötkreatur (kvickskatt) på Åland, i Nyland och Tavastehus under 1500-talet. I Karelen användes också benämningen nötslag. Ett
nötslag bestod på Åland av åtta fullgärder. Bönderna i ett nötslag betalade tillsammans en kvickskatt, som kallades nötgärd. De nötslag som efter skatteomläggningen 1540 fortfarande levererade tionden av fisket borde inte identifieras med den gamla kviskskattenheten utan snarare med notlag. Också i Nyland förekom nötslag på 1500-talet. Varje nötslag levererade där ett nöt och två får. Ett nötslag bestod av tio fullskattar. I Tavastland var Elimä
fjärding år 1600 delad i fem nötslag som bestod av 53 skattar, men endast 99 1/3 rökar. I Karelen förekom jämte huvudskatten en skatt efter nötslag, varmed avsågs tio fullskattar.
O
Osaklig, ovidkommande, oriktig.
Utan
rätt (att göra något).
Varaktig insolvens, förelåg när ett
hemman inte kunde betala sina skatter eller när en gäldenär inte förmådde betala sina skulder i tid.
Oinskränkt rättighet (till exempel
rätt att överklaga).
Adelssläkter, till exempel riddar- och kommendörsätter.
Term inom förvaltningen under svenska tiden och förra delen av autonoma tiden som betydde stötande, orimligt eller oskäligt. Ett obilligt avtals-, tjänste- eller skiftesvillkor kunde jämkas av domstol.
Trohetsförklaring av enskild ämbetsman.
Ålägga någon att utföra något.
Anmärkningspunkt, närmast Kammarrevisionens
anmärkning och
besvär mot en
fogde och andra redogörare vid granskning av deras räkenskaper.
Tjänsteman vid observatorium.
Lagregel som inte längre tillämpas trots att den formellt inte är upphävd. Allmänt: föreställningar, sedvänjor, föreskrifter eller uttryckssätt som är föråldrade.
Sedan svenska tiden en term inom civilrätten som innebär att någon blir ägare genom besittningstagande av ett föremål som tidigare saknat ägare. Ordet används även (från 1907) om att en
stat under krig tar i besittning ett herrelöst land eller om att ett område under krig besätts av fienden. Rättsförhållandena i det senare fallet reglerades första gången i Haagkonventionen 1907.
En av nio gode män (fastar) som skulle närvara vid köp eller förpantning av jord.
Stadfäst (fullkomligt eller fast) köp av odaljord.
Ovräkbar, kan inte vräkas.
Om person som inte har avlagt avgångsexamen.
Förkortning för
riddare av första klassen, ibland också för vanliga riddare.
Officiell, avsedd för allmänheten.
Offentligt visa eller betyga, göra allmänt känd, ge allmänheten kännedom om något.
Offentligt tillkännagivande.
Prövning (av befogenhet eller formell behörighet) som lagen ålägger
offentlig ämbetsmyndighet.
Som har ett icke offentligt tillkännagivet samband med myndigheter, särskilt om halvofficiella tidningar, även om av
myndighet indirekt tillkännagivet beslut, slutsats m.m.
Oförmedlat (till exempel mantal).
Kapital som inte gav ränta, till exempel löner, pensioner och gåvor.
Oförmedlat (till exempel mantal).
Oförsörjd, till exempel om kvinna.
Utan anledning, oskyldig till något, utan egen inblandning.
Oavsiktligt, ofrivilligt, plötsligt.
Utan fel, oskyldigt, oklandrat.
Postförsändelse som betalas av mottagaren.
Icke utkomstgivande, ofruktbar.
Konstitution som regenten förlänar folket i form av ett frihetsbrev. När grundlagen blivit bemyndigad (oktrojerad) är även regenten bunden av den.
Smädesord, grova nedsättande utlåtelser, skymfande, förolämpande tillmälen.
I
lag förbjuden, illegal.
Övertagande av egendom (enskild eller samfälld) utan särskild rättsgrund, till exempel att egenmäktigt inhägna eller på annat sätt tillägna sig sin grannes mark eller en del av samfälld (oskiftad) jord.
Ny granskning eller undersökning.
(Inom skråväsendet) benämning på förbud att konkurrera om gesällerna. Förbudet innebar att gesällerna bjöds till mästarna i tur och ordning (omskåt).
Skatt som tas ut på varor och tjänster i alla produktionsled. I varje led får den skattskyldige dra av den moms han själv erlagt varför man således bara beskattar mervärdet. Sedermera kallas skatten mervärdesskatt.
Avtal där båda parterna åläggs att prestera något, särskilt finansiellt.
Övertagande av gods, jord eller lös egendom genom erläggande av vederlag.
Officient som opponerar en akademisk
avhandling under en disputation.
Besluta sig för något, välja bland flera alternativ på grundval av
rätt att få välja först (
optionsrätt). Valet kunde gälla till exempel
överloppsjord eller boställe.
Benämning på ränte- eller tiondegivares och -tagares
rätt att under vissa förutsättningar välja mellan att betala eller ta emot
skatt i natura eller penningar.
Utan föregående (muntlig eller skriftlig) kallelse, utan anledning, i onödan.
Göra slut på en tvist, avdöma.
Brev eller
diplom inom ordenssällskap genom vilket man tilldelar en person ordenstecken eller utnämner någon till ordensvärdighet.
I statuterna fastslagen dag för
ordinarie ordenskapitel. De svenska ordnarna sammankom under stora ordensdagen den 28 april och lilla ordensdagen, måndagen före advent.
Valdes enligt
förordnande 1798 bland kungens hovpredikanter, biträdde ordensbiskopen.
Kassa för de enskilda kungliga ordnarna som samtliga stod under ordensskattmästarens omvårdnad.
Kategori inom riddarorden. De svenska kungliga ordnarna – förutom Serafimerorden – indelades i klasser, ursprungligen i den högre kommendörsklassen och den lägre riddareklassen.
Förbindelse som innehåller befallning,
beställning eller överlåtelse.
I det svenska riket från och med 1620-talet och i Ryssland från och med förra hälften av 1700-talet beteckning på
tjänst som var uppförd på
ordinarie stat och av denna anledning var av permanent
karaktär och vars existens inte var beroende av årligen beviljade anslag. En innehavare av sådan tjänst kallades ordinarie tjänsteman.
Bestämt antal dagsverken som årligen utfördes av varje
hemman som en del av kronoskatten. Också
extraordinarie dagsverken utkrävdes för kronans särskilda behov som 1652 fastslogs till på sin höjd tolv drängdagsverken och sex ökedagsverken.
Tjänsteman vid
Allmänna sjukhuset i Helsingfors som ansvarade för vården av veneriskt sjuka och för övervakningen av instrument, mediciner och sjukvårdsmateriel.
Föreskrifter om ordning och säkerhet i en stad, senare också inom en kommun.
Identitetsbeteckning i form av nummer för handelsbolag, aktiebolag, ekonomisk förening, kommun,
församling och andra juridiska personer, som registreras hos statliga myndigheter. Allmänt: nummer som anger någons eller någots plats i en viss ordningsföljd, under 1700-talet på lotterisedel.
Förvärv av ursprunglig äganderätt. Motsats: oneröst fång.
Något som förvärvats på felaktigt, förbjudet eller omoraliskt sätt.
Ombytlig, flyktig, vankelmodig. Inom juridiken huvudsakligen om oklar eller svävande
bekännelse eller vittnesmål. Inom finansförvaltningen: tillfällig, inte stadigvarande hemort eller bostad.
Dörrväktare, en av de lägre invigningsgraderna i den katolska kyrkan. Ostiarus instruerades första av ärkediakonen och vid ordinationen tog biskopen nycklarna från altaret och överräckte dem till den nyinvigde.
Inofficiellt pappersark, papper utan charta sigillata-stämpel.
I myndighetsskrift, särskilt domstolsprotokoll: ovannämnde.
Otvivelaktigt, oundvikligen.
P
Lägre tulltjänsteman vid ett tullpackhus, med packhusinspektorn som närmaste överordnad. Under packhusbesökaren verkade packhusbetjänter.
Magasinvakt;
vakt vid tullpackhus.
Tjänst för unga adelsmän vid kungliga hovet.
Själva föremålet för panträtten som en person, pantsättaren, ställer till en annan persons, panthavarens, förfogande som säkerhet för en fordran.
Skriftligt bevis på att
inteckning hade skett i fast egendom. Pantbrevet var kreditgivarens bevis på hans fordran.
Gods som en enskild person fått av
kronan som säkerhet för lån.
Tjänsteman som räknade sedelmynt vid Finlands Bank.
Processrättslig term som avser den i vars namn en
rättegång drivs. Termen används också om den som mottar en
stämning till domstol. I
brottmål är parterna
åklagare och åtalad, medan målsäganden är åklagarens medpart. I
tvistemål är parterna
kärande och svarande. I andra
mål och ärenden och i olika rättsinstanser kan käranden, svaranden, målsäganden, åklagaren, den åtalade, ändringssökanden eller dennes motpart betraktas som parter.
Benämning för specifik tjänsteed för en viss yrkesgrupp, till exempel lagläsare.
Handling som dels innebar en tillåtelse att färdas, dels ett avskedsbevis från en anställning. Under medeltiden utfärdades
pass för diplomatiska beskickningar av landets högsta myndighet. I betydelsen ”tillåtelse att färdas” är passen belagda i Sverige under senmedeltiden.
Tull på inrikesvaror som uttogs vid passage,
marknad eller torghandel.
Arvegods i Sveriges tyska besittningar.
Lärare och föreståndare för enklassig
pedagogi under svenska tiden. En
pedagog var upptagen på ecklesiastikstaterna 1729 i Vemo, Lojo, Kimito, Pyhäjoki och Nyslotts prosteri, två pedagoger i Borgå domprosteri och tre i Kronoby prosteri. I
Gamla Finland var pedagogerna
lärare vid pedagogierna 1744–1788.
Tjänsteman i det under
Kammarkollegium lydande Myntverket, Kungliga myntet, och vid
Växelbanken som var en av flera avdelningar vid Riksens ständers bank.
Beslut som fattas av en
styrelse utan att ledamöterna personligen träffas.
Biskopsval där domkapitlet enhälligt väljer att överlåta valet åt en eller flera personer inom eller utanför sin egen krets.
Rätt att åka utomlands till exempel för studier. Rätten fanns inskriven i adelns privilegier.
Tidskrift som ges ut ett visst antal gånger om året, vanligen minst fyra gånger. En
periodisk tidskrift ska ha en ansvarig utgivare.
En form av personalservitut, såsom
sytning och jakt.
Detaljerad sammanställning av statens utgifter för löner för olika befattningsinnehavare.
Samlande benämning på
avgift eller
skatt som (i huvuddrag) utgick per person, till exempel mantalspenningar.
Anvisning av penningmedel för en viss person.
Tillbehör, ursprungligen en mycket detaljerad
förteckning över en viss egendoms tillbehör, till exempel underlydande eller tillhörande lägenhet, ägolott,
parcell eller område.
Från autonoma tiden om skriftlig
stämningsansökan med yrkande, anspråk, begäran eller krav, med uppgifter om grunden för yrkandet, dess föremål och belopp samt ort och tid för målets behandling. Från 1700-talet användes termen också i betydelsen petition.
Professor i logik vid ett universitet.
Ritning, till exempel generalplan.
Under autonoma tiden benämning på fulltalig i bemärkelsen med
rätt att fatta beslut.
Böter, straff, till exempel plikte fem mark, plikte med fängelse, plikte med kroppen.
Respektive parts slutanförande vid huvudförhandling vid en domstol.
Område för polisbevakning och polisverksamhet på landsbygden eller i en stad. Polisdistriktet förestods av en poliskommissarie.
Ämbetsexamen för polismyndighet, innehållande utbildning om särskilt
brott och brottsutredning.
Förbrytelse mot polisordningen eller ordningsreglerna för en stad.
Förbud utfärdat av polismyndighet.
Tjänsteman vid
polismyndighet i större
stad under autonoma tiden som närmast under polismästaren var chef för en avdelning av stadens poliskår eller för Polisskolan. ”Polisintendent” blev sedermera en titel.
De allmänna nödvändiga reglerna för polismyndighetens verksamhet och ordningens upprätthållande i städer, köpingar och tätorter.
Överordnad polisman, närmast under överkonstapel, som på vissa platser fungerar som chef för polisstyrka. I
Gamla Finland kallades han kvartalsofficer.
Statlig verksamhet för utveckling av materiellt välstånd och andlig odling samt undanröjande av hinder mot detta.
Förbrytelse mot ordningsregel,
ordningsstadga m.m. Lydde under polisförvaltningen.
Ordningsman, ordningsvakt.
Ordningsärende, ordningsmål.
Rådman, vanligen illitterat, som var medlem i magistraten och deltog i behandlingen av förvaltnings- och ordningsärenden. Litterata rådmän var å sin sida ofta justitierådmän. Politirådmän fanns även i städerna i
Gamla Finland med undantag för ståthållarskapsperioden 1784–1797. Från självständigheten avsåg benämningen en
rådman som medverkade i frågor som gällde stadens administrativa uppgifter.
Under svenska tiden och autonoma tiden om rätt(en) att förvalta: sammanfattningen av rättsnormerna för statens, stadens eller länets förvaltning, för förvaltningens organisering och för de förvaltande myndigheternas verksamhet. I vid bemärkelse avser termen också läran om förvaltning.
Benämning på portvakt i en stad.
Ägare eller innehavare, särskilt av
gods eller bruk.
Tjänsteman vid
postanstalt som ett land(s postverk) inrättat i ett annat land.
Datera senare, datera med ett senare datum än den dag då handlingen faktiskt skrevs.
Mindre
postanstalt som sorterar under huvudpostkontoret i
stad med postdistriktets huvudpostkontor.
Ersättning för postföring.
Om personal- eller utgiftsstat inom det indelta postverkets transporter.
(Regerings)kurir som (också) medför post.
Postmästares ämbetsbostad som också inrymde postkontor.
De räkenskaper som fördes vid en
postanstalt över postavgifter som betalades i efterskott.
Benämning på den tidpunkt (det klockslag) då
post senast ska vara inlämnad (på en postanstalt) för att befordras med viss postlägenhet.
Ceremoni genom vilken en
lärling kunde avancera till gesäll.
Väg med
posthåll på cirka 20 kilometers avstånd från varandra, kallades ofta allmänna postvägen. Benämningen användes också om led till sjöss längs vilken reguljär
postföring ägde rum.
Predikant anställd i en tillfälligt förordnad befattning.
Predikanttjänst, fastanställd predikant.
Kyrklig byggnad i en
bönehusförsamling eller kapellförsamling,med egen
präst som regelbundet höll gudstjänst och uppbar kollekt.
Sedan 1700-talet föreståndare för en vetenskaplig
institution vid ett universitet.
Obligation som förvärvas som vinst utan avgift.
Till exempel om förköpsrätt till jord.
Den
officiant som ledde disputationsakten vid ett universitet. Under 1700-talet var det vanligt att
preses också hade författat avhandlingen. Som ersättning erhöll
preses en
presidieavgift av respondenten.
Avgift som en
respondent skulle erlägga till
preses för att få fullgöra en disputation.
Att fatta ett
beslut om något.
Viktsystem som användes vid probering av metaller, möjliggjorde stor noggrannhet vid viktbestämningen.
Benämning på
tjänsteman som förvaltar akademigods.
I den kungliga rangrullan 1696 saknade universitetsprofessorerna rang. Först 1705 taxerades professorerna och blev då jämbördiga med kaptener och assessorer.
Beskattningssystem enligt vilket skatter uttas i proportion till inkomsterna: ju högre inkomst, desto högre skatteprocent.
Allmän (handels)fullmakt på växel.
Taxa som fastställde arbetskostnaderna i en medicinaltaxa.
Beskattningssystem där varje skattskyldig betalar samma andel av inkomsten i
skatt efter en fast procentsats.
Egen borgen, en säkerhetsförbindelse som ingås ”såsom för egen skuld”, med direkt
ansvar att betala en skuld som förfallit, utan att borgenären först behöver kräva gäldenären.
Egen växel,
växel till egna order.
Prorektors
ämbete eller ämbetstid.
Adjunkt som stod i anställningsförhållande till en
kontraktsprost på grund av dennes höga ålder, stora arbetsbörda eller sjukdom.
Kameral beteckning för
prostgäll (prostgård).
Arrendator under prostgård.
Rymdmått (spann) använt för att mäta upp spannmål till en prostetunna.
Kontraktprostens pastorat, i inskränkt bemärkelse: prostgård.
Inofficiell benämning på
kyrka i ett pastorat, vars
kyrkoherde var kontraktsprost. Prostkyrkorna visiterades med jämna mellanrum av biskopen.
Benämning på klockarposten eller annan postinrättning med vilken en
prost sände
ämbetsbrev till kontraktets präster.
Tionde som uppbars åt en (kontrakts)prost.
Inom
franciskanorden det högsta beslutande organet inom en provins. Provinsialkapitlet utsåg under den senare delen av medeltiden provinsialministern. Provinsialkapitlet utsåg också
kustos för kustodierna inom sitt område. Ursprungligen skulle provinsialkapitlet ange deltagare och plats för följande provinsialkapitel. Snart blev det
praxis att de sammanträdde årligen, men under 1400-talet blev intervallerna längre. Provinsialkapitlet bestod av kustoderna och representanter för det enskilda ordenshusen.
Examen som avlades av en farmasie
kandidat för att denne skulle bli provisor. Enligt medicinalordningen 1797 skulle
provisorsexamen avläggas inför Collegium medicum. Till examinatörer utsågs två i Stockholm bosatta apotekare. Kandidatens kunskaper i Medicamenta Simplica testades, liksom hur Medicamenta Composita och Praeparata skulle tillredas enligt de antagna farmakopéerna. Efter
examen skulle kandidaten avlägga
provisorsed och först därefter kunde han tillträda en provisorstjänst. Efter att Collegium medicum inrättades i
Åbo 1811 avlades provisorsexamen där. År 1845 bestämdes att en farmaciestudiosus som kommit i besittning av
apotek kunde anmäla sig direkt till apotekarexamen.
Bestående förmåner som tillkom prästboställen, särskilt de friheter från skatter och
besvär som under medeltiden hade
legat på skattejord.
Tjänsteman i ett
inspektionsdistrikt under
Forststyrelsen som ansvarade för skogsvården på prästerskapets boställen. De
forstmästare som ansvarade för lands- och militiestatens boställen hade tjänstebeteckningen boställsforstmästare.
Under 1500- och början av 1600-talet förekommande samlande beteckning för prästboställe, prästgård,
präststom eller
annexhemman till prästgård.
Prästvigd person utan fast ämbete, efter 1763 särskilt om sökande till prästtjänst. Administrativt:
präst som har en för saken ovidkommande ämbetsstatus.
Predikoämbete i en
församling med tillhörande lön; kyrkoherde, kaplan. Termen används också om vissa andra högre prästerliga befattningar, särskilt prost,
biskop och ärkebiskop.
Nämnd för granskning av statligt eller kommunalt eller mellankommunalt organs beslut, särskilt sådan som granskade taxeringsnämndernas arbete och prövade klagomål i inkomst- och förmögenhetsskattefrågor.
Beteckning för de fattiga som upptagits i församlingens
fattiglängd och som var berättigade till något slags fattigvård.
Avgift införd 1361, erlades i hansestäderna för att göra Öresund fritt från sjörövare.
Person som hade en eller flera förmyndare, ofta barn som mist sin far eller mor och hade en förmyndare som ansvarade för förvaltningen av ett eventuellt arv.
Till exempel
påbörda någon ett brott: påstå, bevisa att denna är skyldig.
Benämning för släktskap på kvinnosidan.
Läkartjänst som grundades för de speciella förhållandena i Lappland. Åren 1900 och 1901 grundades sex sådana tjänster och 1905 en sjunde.
Benämning för släktskap på manssidan.
R
Dokument som stadfäster att en diplomatisk representant kallas hem. Brevet är utfärdat av avsändarlandets statsöverhuvud och riktas till mottagarlandets statsöverhuvud. Brevet överlämnas av efterträdaren i samband med att denne ger sina ackreditiv.
Närmande, förbättrande av relationer mellan länder.
Benämning på
beslut att slutgiltigt godkänna ett avtal med en annan
stat eller organisation.
Sjuklassigt allmänt
elementarläroverk med uppgift att lägga grunden för vetenskaplig utbildning vid universitet. Utöver den vetenskapliga utbildningen meddelade reallyceerna eleverna grundlig
undervisning i flera moderna språk.
Förmån eller rättighet som kunde avyttras och innehas av vem som helst.
Skola bestående av två eller fyra årsklasser, av vilka den fjärde omfattade två år. Undervisningen vid realskolan byggde på folkskolans lärokurser. Den tvååriga lägre realskolan gav en i synnerhet för praktiska yrken lämpad allmänbildning, den fyraåriga högre realskolan meddelade förberedande allmänvetenskaplig utbildning för inträde i fackskola.
Avgångsexamina vid de allmänna läroverken.
Den person som på
apotek expedierar läkarrecept.
Honorärrektor vid universitet, vanligen en vid
universitet inskriven förnäm adlig studerande.
Sedan stormaktstiden
titel för den högsta styresmannen vid universiteten i Uppsala,
Åbo och Lund.
Den
kommission som skötte reduktionsärenden i
Åbo och Björneborgs
län åren 1683–84.
Redogörelse för innehållet i till exempel en muntlig eller skriftlig framställning, förhandlingar eller ett händelseförlopp.
Höghetsrättighet, av latinets
jus regale, i avseende på kunglig
rätt till att utnämnda, göra nåd, benåda och nobilitera samt kunglig rätt till ekonomiska förmåner.
Statsfinanserna, särskilt i avseende på Kammarkollegiums uppgift att förkovra dem och förhindra försnillning och svinn.
Under 1500-talet benämning på regim,
regering (till exempel kung Gustavs hårda och stränga regemente). Uttrycket förekom särskilt i sammansättningar med motsvarande betydelse: biskopsregemente, interims-, hushålls-, husbonde-, parti-, skräck-, sekreterarregemente, regementsråd. Det övergick under 1600-talet i betydelsen förmåga att regera eller styra, ledar- eller regentegenskap, välde.
Militär
befattning som chef för ett regemente. Benämningen har varit i
bruk i Finland från och med 1800-talet.
Under 1600-talet om regeringsbestyr, regeringsåtgärder.
Åtgärd som tas på regeringsnivå.
Term som används om kronologiskt ordnade förteckningar över aktstycken, med angivande av datum, den plats där de utfärdats och ett kort sammandrag av innehållet. De första regestverken började utges på 1700-talet. Termen regestverk används också om kortregister.
Vid kommunal
polisinrättning belägen avdelning som, under ledning av en föreståndare, förde de till polismyndighetens
ansvarsområde hörande registren. En registerbyrå fanns före 1950 endast vid Helsingfors-, Åbo-, Tammerfors- och Uleåborgspolisen.
Benämning på måttenhet för fartygs bärighet.
Kopieböcker som huvudsakligen innehåller en samling utgående
brev av en person eller institution. ”Registratur” har i Sverige sedan 1611–1612 använts om sådana böcker inom det kungliga kansliet. Gustav I:s
registratur kallades till en början register.
Beskattningssystem där den andel som betalas i
skatt minskas om inkomsten ökas.
Rätt till regress, återgång.
Framställa en anhållan, anmodan, krav till någon som ska leverera, lämna eller tillhandahålla något eller ställa något till annans disposition, beställa, begära.
Inom myntpräglingen den officiellt tillåtna avvikelsen uppåt och nedåt för genom myntordningar fastställd brutto- och finvikt, eller skrot och korn. I Sverige belagt första gången 1449.
Förrättningsorder, huvudsakligen av landshövdingen till en landsstatstjänsteman.
Omslagsskrivelse med handlingar. Genom remissakten överfördes ansvaret för ärendets behandling och
beslut från en
myndighet till en annan.
Expedition rörande remiss.
Lista över remisser, remissförteckning.
(Myndighets)beslut i ett ärende som remitterats från en annan myndighet.
Under svenska tiden att återsända ett ärende eller domstolsmål till förnyad handläggning, övergående under autonoma tiden i betydelsen att återsända, skicka tillbaka, skjuta ifrån sig eller hänskjuta något till någon annan som fattar beslut.
Stadstjänare som skötte skjutsning av latrintunnor från gårdar som på ett
budningskontor hade anmält behov av att få tunnan tömd.
Slå sig samman om och dela kostnaderna.
Regeringens och/eller monarkens
rätt att företräda staten i förhållande till andra stater. Hit hör till exempel rätten att föra krig, och ingå förbund.
Gång. Om brott: första, andra, tredje eller fjärde resans stöld, hor m.m.
Avgift som erlades då ett skriftligt
beslut fattat av en
myndighet löstes ut av den berörda parten. I vissa fall skulle man också erlägga
charta sigillata-avgift (till exempel för domstolsbeslut).
Framflyttning av den sista tillåtna tidpunkten när något måste vara utfört.
Inom finansförvaltningen under 1600–1700-talen förekommande beteckning för intäkt.
Tjänstebeteckning för
lantmätare anställd vid statlig revisionskommission.
Den andra klassen inom ridderskapet och adeln.
Pagetjänst för unga adelsmän inom Kungl. stallstaten.
Benämning på vissa
äldre mynt eller myntenheter, ursprungligen för utrikeshandeln präglat svenskt silvermynt med en (under olika tider något växlande) vikt.
Huvudbok för hela rikets inkomster och utgifter.
Klot omgivet av en korsformig ring. Riksäpplet hör till rikets
regalier och användes vid kungakröningar.
Utbyte av rotedelar mellan olika rotar, även om överförande av roteringsskyldigheten från en egendom inom en
rote till en annan eller
flyttning av
soldat (eller båtsman) till annat rotenummer inom ett visst
kompani (regemente m.m.) eller
byte av rotenummer mellan två rotesoldater.
Vid svenska arméns flotta, fanns inte i Finland.
Öknamn på den ryska dubbelörnen.
Notarie med arbetsuppgifter i rådstugurätten.
Benämning som angav att hemman,
by eller
härad låg inom
fasta (utmärkta) märken och rågator.
Lägre befattningshavare med uppgift att ansvara för ordningen, uppbörden och annan
handräckning till
kronan inom ett visst (rättar)distrikt och som (i stad) kontrollerade spann och vikt. Rättaren kallades vanligen kronorättare. Från och med industrialiseringen blev ”rättare” en allmän benämning på
förman för arbetsfolk.
Giltig i enlighet med gällande
lag och rätt, ursprungligen också enligt
vad som betraktades som (sedvane)rätt och godtogs som rättsuppfattning eller det allmänna rättsmedvetandet.
Skipande av
lag och rätt. Den myndighetsverksamhet som avsåg att upprätthålla rättsordningen, dels genom arbete med lagstiftningen, dels genom domstolarnas rättegångar, och särskilt om det arbete domstolarna utförde för att under en
rättegång fastställa
vad som var juridiskt
rätt i ett visst rättsmål.
Skatt som utgick efter rök, också om (konsumtions)skatt för tobak under 1700-talet.
Större eller mindre hög av (jämförelsevis stora, uppstaplade eller hopkastade) stenar på marken, stenröse, som utmärker en rågräns, utgör ett gränsmärke.
Utstakning av rågångar eller rågränser med råmärken.
S
Gods som hade indragits eller konfiskerats till kronan, huvudsakligen på grund av en begången missgärning, i
äldre författningar också
gods vartill ingen ägare fanns.
Den del av förmögenhetsrätten som reglerade den subjektiva rätten till egendom genom panträtt, retentionsrätt, nyttjanderätt, servitutsrätt och
avkomsträtt m.m. Allmänt: om rättighet att förfoga över sak.
Styrelse för lokal avdelning av salpetersjuderiinrättningen.
Två eller flera personer som idkar sambruk.
Provisoriskt
kontor vid Järnvägsstyrelsens byråavdelning som leddes av en kontorsföreståndare.
Orden instiftad 1735 av
hertig Karl-Friedrich av Holstein-Gottorp till minnet av hans gemål Anna Petrovna, dotter till Peter I.
Orden inkorporerades i ryska ordensväsendet och hierarkin 1797 av Paul I.
Rysk
orden instiftad 1725 efter Peter den stores död av hans gemål kejsarinnan Katarina I enligt hans planer.
Åtgärder för att tvinga fram uppfyllandet av en juridisk förpliktelse, kan tillämpas på individer och kollektiv.
Ursprungligen polsk
orden instiftad 1765 av kung Stanislaus II August. Alexander I fortsatte att förläna denna
orden efter att Polen hade inkorporerats i det ryska kejsardömet.
Ursprungligen
nybyggare som i slutet av medeltiden och början av nya tiden flyttade från Savolax till andra finska landskap, sedermera om bönder i Savolax.
Tjänsteman upptagen på Bergskollegiums
konststat som förde bok över den schaktning som utfördes vid en eller flera gruvor.
Organisation som organiserade blodgivning. Den grundades av en scoutkår 1935 och scouterna skötte verksamheten ända till 1939 då organisationen övertogs av
Försvarsmaktens blodtjänst .
Förbud att utan tillstånd uppenbara ärenden som betecknats som förtroliga eller annars inte är avsedda för offentligheten.
Påvens benämning på sig själv. Däremot tilltalades han i suppliker ”Beatissime pater” eller ”Sanctitas vestra”. Han kallade biskopar ”frater” och övriga män ”filius”.
Rätt till husrum och kost, en av de förmåner som präster och
klockare hade vid skatteuppbörd och tjänsteförrättningar.
Högsta sjukhusförvaltningsorganet i Helsingfors, grundat 1917. Ledamöterna utgjordes av sjukhusdirektören och en av överstyrelsen utsedd representant samt sjukhusinspektören.
Kurs för att utbilda sjuksköterskor. De första statliga kurserna ordnades på Kirurgiska avdelningen vid
Allmänna sjukhuset i Helsingfors 1889. År 1891 utökades programmet och kurstiden förlängdes till ett år. År 1919 blev kurstiden tre år. År 1892 bestämdes att kurser också skulle ordnas på de statliga
sjukhus där det fanns en lämplig översjukskötersketjänst. År 1909 inleddes den kommunala sjuksköterskeutbildningen vid
Maria sjukhus i Helsingfors. Kurserna avslutades 1930 när sjuksköterskeutbildningen förenhetligades.
Att en
politisk enhet styr sig själv, bestämmer över sig själv och sina egna angelägenheter under statens översyn. Självstyrelsen kan i lagen vara klart definierad, eller allmänt given, inom vissa ramar.
Under svenska tiden om säkerhet (i egendom) som gäldenär lämnade åt borgensmannen för dennes regressrätt. Under autonoma tiden officiellt benämnd
borgen för kostnad och skada.
Betala skatt, vara skattskyldig.
Benämning på
fogde som förestod skatteuppbörden i ett visst härad.
Granskning av skatteunderlaget (hemmanen och deras avkastning). Skatterevisionen inkluderade vanligen en
justering (uppåt) av skatteuttaget.
Under 1600–1700-talet samlande benämning på olika jordtransaktioner mellan
kronan och enskilda, till exempel hemmansbyte, skatteköp.
Fraktavgift som uppbars av fartyg.
Fartygspräst eller fartygspastor, under 1600-talet på örlogsfartyg, under 1700-talet också på Ostindiska kompaniets fartyg.
Tjänsteman på fartyg eller vid skeppsvarv som hade till uppgift att föra räkenskaper över utrustning och förnödenheter. Skeppsskrivarna fick
instruktion 1741, men de förekom på örlogsfartyg redan på 1500-talet.
Åtminstone på 1600-talet om av skiftesskrivare förd
protokollsbok över arvskiften. Skifteboken fördes av en skifteskrivare. Det är osäkert om dylika har förekommit i Finland.
Markägare vars jord är föremål för skifte.
Från tegskiftets tid den grupp
delägare som gemensamt förvaltar (och nyttjar) en bys oskiftade jordområde.
Benämning på
lantmätare som förrättar lagenligt jordskifte, opartisk person som allmänt förrättar skiften (till exempel arvskifte) eller
värderingsman som medverkar vid
byte av något (
skifte).
Skiftesläggning, skifte, skiftesförrättning.
Råmärke eller rågräns som ska faställas genom jordskifte.
Opartisk och oavhängig medlare eller
god man som företar en
rättshandling för någon annan (som fullmäktig, kommissionär, mäklare) eller som medverkar vid
förlikning gällande testamente, gåvobrev,
konossement och konflikter om jord och ägande.
Avgift som ingick i fjärdingsskatten i Savolax på 1500-talet.
Skriftlig skjutsbeställning.
Del av Virmo
socken på 1500-talet.
Kronans ägande- och nyttjanderätt till allmänningarna i riket samt de stora obygderna och kronoskogarna.
Kollektiv beteckning för personal inom skolväsendet.
Om
skollärare som avlagt filosofisk ämbetsexamen, är filosofie magister.
Ett mynts totala vikt och metallhalt. Brotto- och finvikt reglerades i myntordningar.
Person som är ställd under en stats beskydd utan att vara
medborgare i ifrågavarande stat.
Ämbetsmän som i den medeltida staden granskade livsmedel och hantverksprodukter. I skråordningarna från Stockholm finns bestämmelser om
skådare och skådning. I smedernas
skrå sades 1479 att verkmästaren skulle med två bröder skåda varje mästares arbete. Motsvarande bestämmelser fanns också för
skådning av läder, skor, grytor, kannor, skinnarbeten, snickerier och timmermännens arbete. Guldsmederna i Uppland skulle från 1473 en gång årligen låta verkmästaren i Stockholms guldsmedsämbete granska deras
vikter och deras arbeten i Uppsala. Antalet skådningar varierade mellan olika hantverk och städer.
Avgift som betalades av stångjärnsverk och ämneshammare.
Manlig tjänare av lägre rang, särskilt lakej, i
tjänst på slott.
Kyrkoförsamling som innefattar ett slott och som vanligen har en slottskyrka. En av domprosteris församlingar kallades under svenska tiden för slottsförsamlingen eftersom den låg i anslutning till
Åbo slott. I Stockholm kallades slottsförsamlingen hovförsamling.
Titel på
präst som tjänstgjorde vid hovkyrkan.
Vid slott anställd
skrivare som förde bok över slottets och slottsförvaltningens räkenskaper. Under stora ofreden fanns i Finland
slottsskrivare bland personalen vid den ryska ockupationsförvaltningen.
Tjänsteman vid ståthållarämbetet i Stockholm med huvuduppgiften att ansvara för säkerheten, ordningen och renhållningen på Stockholms slott.
Ämbetsverk i Stockholm som under Kammarkollegiums översyn förvaltade diverse småtullar under den tid som rikets tullverksamhet var utarrenderad till Sjötullarrendesocieteten.
Beslut fattat av sockenstämma.
Lägre
tjänsteman i sockens
tjänst med uppgift att biträda kyrkoråd, sockennämnd m.m. med till exempel kallelser, delgivningar och verkställande av beslut.
Budkavel som medfördes vid
sockenbud och innehöll
brev eller skrivelse.
Brev som under 1600- och 1700-talen beviljade
rätt till sockengång.
Uppdelning eller
fördelning av rätter till sockengång.
Större förrådshus i vilket socknen tillhörig (avrads- och tionde-)spannmål förvarades.
Ensam växel,
växel som utfärdades bara i ett exemplar, i motsats till duplettväxel, eller enda exemplaret av en växel, i motsats till dels primaväxel, dels sekundaväxel. ”Solaväxel” förekom också i betydelsen egen växel som inte fick utfärdas i fler än ett exemplar.
Utbildningsanstalt för diakonissor, grundad 1894. Under andra världskriget flyttades den till Pieksamäki.
Hel- eller deltidsanställd lantarbetare (med familj) som var anställd av godsägare eller
bonde på statsystemets villkor, därför också kallad statkarl. Spannmålskarlen fick sin lön helt (eller till stor del) i naturaförmåner, huvudsakligen i sådana produkter som producerades på egendomen.
Offentliggöra en akademisk avhandling.
Förkortning för sventjänare.
Om mark eller fiskevatten på kronans område, innebar en särskild
avgift eller särskilt arrende.
Åbo på frälsets ströhemman som år för år, oberoende av skördens storlek, erlade en bestämd mängd spannmål och andra jordbruksprodukter till frälsemannen till skillnad från landbönderna på frälsesäterierna som vanligen erlade en överenskommen del av skörden till frälsemannen.
Aktuarie vid rådhusrätt och magistrat.
I eller för
stad tjänstgörande besökare.
Kollektivbenämning på underordnade tjänstemän som verkade som biträden eller
vaktmästare vid stadens allmänna underrätt eller magistrat. De hade ofta uppgifter av
exekutiv eller polisiär art.
Vid port eller öppning i mur och liknande som omgärdade
stad eller inlopp i hamn: stoppbom där passerande måste stanna och genomgå pass- eller tullkontroll; tullbom.
Kaplan i en
stadsförsamling eller en kombinerad stads- och landsförsamling.
Kyrkoherde i stadsförsamling, särskilt den första som hade utnämnts till predikoämbetet i staden. När predikoämbetet hade etablerat sig: (stads)kyrkoherde.
Revisor i en stads tjänst.
Servitut som berörde en stadsfastighet.
Av
stad förd bok över diverse expeditioner som hade förseglats med stadens sigill.
Myndighet som i städerna sköter förvaltningsuppgifterna och verkställer dem. Stadsstyrelsen väljs av stadsfullmäktige. Den motsvaras i kommunerna av kommunstyrelsen.
Ämbetsed som avlades av stadsskrivare.
Person upptagen på Kungl. stallstatens lönestat och som ansvarade för skötseln av stallet.
Stallmästare förekom också under 1500-talet vid kronans slott och borgar.
Huvudsaklig järnväg från vilken även mindre järnvägar utlöper.
Hemman från vilket
jordavsöndring ägt rum. I fråga om det ständiga knektehållet betecknade stamhemmanet den gård som var ansvarig för roten/rusthållet, ofta den största gården i roten.
Den största gården i roten, på vars mark soldattorpet vanligen fanns. Stamroten ansvarade för att rotens skyldigheter uppfylldes.
Vanligen gift
dräng som var anställd på statssystemets villkor.
Sedan självständighetstiden ett uttryck som betyder att en viss kostnad skall betalas av staten, förekom under svenska tiden och autonoma tiden i formen ”kronan till last”.
Arbets- eller tjänstefolk med familjemedlemmar som var anställda av en godsägare eller
bonde på de villkor som gällde för statsystemet.
En del av skattespannmålen i de karelska områden som Sverige erhöll i freden i Stolbova 1617 förblev i de erhållna socknarna till den svenska kronans disposition. Denna
stationsspannmål infördes av den svenska överheten 1626 för militärens underhåll. I
Gamla Finland var stationsspannmålen en skattepost som uppbars enligt obstal. Den behölls av
kronan för dess lokala behov och tillföll således inte donatarierna.
Statsskick, det sätt på vilket en
stat organiseras.
Samling av bestämmelser om valet av, befogenheterna för och verksamheten i de högsta statsorganen samt den enskilda människans grundläggande fri- och rättigheter.
Tjänsteman vid Statskontoret.
Reglering av årligt anslag.
Sventjänare, ryttare, småsven, page; adlig yngling som uppvaktade vid hov.
Benämning som även användes för ortodoxt biskopsstift.
Intyg över att en kvinna är upptagen i jungfrustift.
Ämbetsman som under stiftets
biskop skötte de civila ärendena i stiftet, förekom särskilt i de tyska staterna. En dylik var dock uppsatt på svenska hovstaten 1791.
Reglering av stiftsindelningen och stiftsorganisationen, särskilt om delning av
stift eller avgränsning av en stiftsorganisation från en annan kyrklig organisation.
Sedan autonoma tiden förekommande benämning på biskopen och domkapitlet, med diverse tjänstemän, eventuellt också en stiftsförvaltare.
Avtal som slöts mellan krigsförande parter och som gällde avbrott i krigshandlingarna på en viss tid.
Ämbetsverk i Stockholm som under Kammarkollegiums översyn förvaltade stora sjötullen, småtullarna och accisen i riket.
Under svenska tiden och självständighetstiden
kommendör med stora korset av orden, eller de
insignier som tillkommer denna klass inom orden.
Den ålder då en individ kan dömas till ett straffrättsligt ansvar. Före det är den brottsliga handlingen likväl att betrakta såsom kriminell, men individen är inte straffrättsligt ansvarig.
Utskott vid Alexandersuniversitetet som granskade studentexamina.
Studentexamensutskottet tillsattes av universitetets konsistorium. Det bestod av examinatorer som utsågs bland universitetslärarna samt ett visst antal licentiater.
Den
ed som en
apotekslärling avlade omedelbart efter fullgjord Pharmacie Studiosi-examen. Eden avgavs skriftligt. Om
examen avlades utanför Stockholm skulle eden sväras inför magistraten och sedan inskickas till Collegium medicum. Den nyblivne
Studiosus Pharmaciae skulle få ett skriftligt protokollsutdrag över den avgivna eden. Edsformuläret förnyades 1825.
Person som studerar (till exempel juris studiosus, juridikstuderande).
Tidigare benämning på kanon.
Som stympningsstraff omtalade de medeltida lagarna avhuggande av tunga, näsa, hand, fot eller öron. Avskärandet av hår och brännmärkning var en form av skamstraff. Mistande av
tunga utgjorde
straff för smädligt tal mot överhet och uppräknande av vissa okvädningsord. Mistande av öron, näsa och lockar stadgades i UL som kvinnostraff vid äktenskapsbrott. ”Lösa näsan” var straffet för en kopplerska som lockade mans dotter, som är mö. Avskärande av näsan var också straff för mökränkning, om mannen inte kunde betala boten. Avskärande av öronen var straffet för smärre stölder. Avhuggande av hand eller fot omnämndes som straff för svårare såramål. Talionsstraff kunde också utgöra subsidiära straff vid ”högsta sår” vid överlagt
brott eller bar gärning.
Här, som ständigt är sammankallad till hela sin styrka.
Svara för saken enligt lag, till exempel stånda tjuvrätt.
Representanter för ett stånd, ståndsriksdag.
Myndighet för översyn och
förvaltning av brandsäkerheten i städerna samt försäkrings- och ersättningsverksamheten.
Hyra, att hyra, uthyrning.
Anställning, att anställa, att låta anställa, bli anställd.
Skuldebrev som är ställt att betalas av en viss person.
Tjänstetid för tjänstefolk.
Skriftlig anmälan till tullmyndighet rörande varor som skall förtullas.
Tjänsteman inom mynt- eller bergsverket.
Från 1485 en guldsmeds initialer eller märke på de föremål han tillverkade.
Stämpelmärke krävdes efter en särskilt utfärdad stadga, som 1596 slog fast att också tillverkningsortens vapen skulle stämplas. I Stockholm infördes årsbokstäver 1689.
Allmän benämning på
avgift eller
skatt i samband med att en myndighets stämpel sätts på handling.
Stämpelskatt erläggs för utfärdade myndighetsbeslut, pass,
körkort eller för fastställd lagfart,
transaktion med värdepapper m.m.
Officiellt pappersark, papper med charta sigillata-stämpel.
Ahistorisk benämning på de samlade fyra riksstånden som under medeltiden–1544 och 1809 innan Finland formellt hade avträtts till Ryssland samlades till ständermöten, 1544–1809 till (stånds)riksdagar och 1809–1906 till (stånds)lantdagar.
Permanent
inkvartering av armétrupp eller militärperson, vanligen i en stad.
Brott mot subordinationsplikt (underordningsskyldighet) inom förvaltningsmyndighet eller krigsmakten.
Penningunderstöd som en
stat enligt ett särskilt avtal ger till en annan stat mot löfte om
militär hjälp vid ett eventuellt anfall.
Rätt att väcka åtal om målsägaren tillkännagett att han inte tänkte utnyttja sin åtalsrätt.
Ordagrant ”summornas summa”, används för att sammanfatta eller dra slutsats.
Ständig besittningsrätt. Uttrycket användes exempelvis om
tomt på
ofri grund som var överlåten till en enskild person.
Sköttes av en registrator.
Tredje klassen inom ridderskapet och adeln.
Avdelning inom Kammarkollegium, bestod av första respektive andra svenska landskontoret.
Benämning på Kungliga Patriotiska Sällskapet 1766–1772.
Avdelning inom riksdagens kansli.
Trosbekännelsen,
anmärkning om läskunnighet i kommunionböcker.
Rätt att förrätta
syn och döma i synemål.
Betala pension, underhålla med mat,
hus och andra förnödenheter.
T
Något som hänför sig till eller har formen av en tabell.
Hustavlan,
anmärkning om läskunnighet i kommunionböcker.
Befattningshavare med uppgift att vid statsägd skeppsdocka ansvara för tillgången till tågvirke, med därtill hörande block och dylikt, i riggen på segelfartygen, särskilt de som reparerades eller uppfördes vid svenska arméns flottbaser. En sådan fanns 1729 upptagen på Amiralitetskollegiums
stat och i
Byggnings- och ekipagekontoret i Karlskrona.
Skatt på transporttariff eller tulltaxa.
Samling av föreskrifter eller regler.
Taxa för beredning av läkemedel, som ingick i den medicinaltaxa som publicerades 1699.
Överhöghet över territorium, närmast statens
rätt att bestämma över dem som vistas inom statsområdet.
Gods vars innehavare betalade två tredjedelar av arrendet till
kronan och själv fick behålla en tredjedel. Dylika
gods var vissa kungsgårdar och gods i Svenska Pommern.
Betyg. År 1649 blev rektorerna skyldiga att se till att de elever som lämnade skolan fick ett tillförlitligt betyg över sitt uppförande och sina kunskaper. Först 1807 fastställdes innehållet. Av betyget skulle det framgå vilka ämnen eleven hade studerat och hur studierna hade framskridit. Dessutom skulle elevens talanger och hans uppförande under studietiden beskrivas. Systemet med att sifferbedöma prestationerna härstammade från Frankrike. Efter att metersystemet införts började skalan 1 till 10 att förekomma i kadettskolan. Folkskoleförordningen 1866 gav fotsättningsvis en oenhetlig betygsättning. År 1889 infördes ett
formulär för avgångsbetyg från folkskolan med siffrorna 1 till 10.
Textdelar,
anmärkning om läskunnighet i kommunionböcker.
Kvartering för trupper på marsch i form av framför allt husrum med bohag och mat samt värme och ljus. Endast statens och allmänna ämbetsverks
hus samt prästerskapets boställen var befriade från skyldigheten, som ordnades av kronobetjäningen eller magistraten.
Ränta från ett hjälphemman till ett båtsmansrusthåll. Tillskottsräntan erlades som ersättning för att båtsmanshållets kostnader överskred den
skattefrihet man åtnjöt för skyldigheten.
Person som yrkesmässigt utövar
tillsyn över någon eller något.
Inspektion i samband med att man ingick ett arrende- eller boställskontrakt.
Budget för nyinrättade tjänster och extra
ordinarie sysslor som hade tillkommit sedan den senaste tjänstestaten blivit godkänd.
Den gudstjänst som inledde varje häradsting.
Tingspredikan innehöll sång, böner och en predikan som gav anledning till eftertänksamhet inför den sittande rättens viktiga uppgift att döma rättvist.
Avgift som församlingsmedlemmarna skulle erlägga till den katolska kyrkan. Det årliga tiondet var till sin grundtyp ursprungligen tredelat mellan socknens präst, dess
kyrka och dess fattiga. I
Åbo stift utvecklades tiondet närmare den kanoniska rättens principer än i Sverige.
Skatt som togs ut av varje
hemmansbrukare för att uppföra och underhålla en bod att förvara tiondespannmålen i.
Innehavare av förlänad
titel utan motsvarande
tjänst eller ämbete, till exempel titulärlandshövding,-lagman, -professor, -råd och -prost.
Förslag till
beslut inför den
avgörande sessionen i ett beslutsfattande organ.
Rangordning, vanligen i tre förslagsrum, av de mest lämpade sökandena till en ledig
befattning inom civilförvaltningen och kyrkan.
Tjänsteförslag läggs fram av den
myndighet som har förmanskapet över den blivande tjänstemannen.
Postgång i (offentligt) tjänsteärende, omfattas av tjänstebrevsrätt (till exempel tjänstefrimärken och -brevkort m.m.), tidigare fribrevsrätt.
Tjänsteman som var förordnad att sköta en viss tillfällig
tjänst eller anställd som
extraordinarie i anslutning till en stadigvarande tjänst. Motsats: tjänst på stat.
I den
indelta armén de övningar och den kontroll av vapen och utrustning, soldatens uppförande och disciplin som förekom när förbanden inte var sammankallade till övningsläger, kommenderingar eller krigstjänst.
Plats i eller invid en
stapelstad där tjärtunnor kunde vräkas och lagras före utskeppningen.
Av
stapelstad anställd
skrivare som bokförde den tilläggsavgift till tullbeloppet på import- och exportvaror som var alla stapelstäder förbehållen som inkomst.
Rågräns för stadstomt, från och med 1683 också tomtgräns på landsbygden.
Skala som användes av
mätningsman vid kartläggning av tomter i stad.
Flyttningen av tidigare ärkebiskopars ben från Gamla Uppsala till Östra Aros 1273.
Person som utställer (trasserar)
växel eller check.
Växel som utställts (trasserats) men som ännu inte accepterats av trassaten.
Viss procent av köpeskillingen eller taxeringsvärdet på en
parcell eller annan
jordlägenhet som låg på ofri grund. Penningen utgick till stadens
kassa när lägenheten övergick till en annan innehavare.
Begreppet omfattade 1290 sannolikt skattskyldighet för övervintrande gäster. Samma betydelse återfinns i Magnus Ladulås
privilegiebrev för de gotländska köpmännen 1290.
Grammatik, retorik och logik. Grunden för undervisningen i de medeltida katedralskolorna. I
Åbo kunde man 1412 inhämta artes trivialis.
Benämning på manlig förtroendevald.
Den lastade utrustning som medfördes i fält.
Förråd där kompaniet förvarade sin materiel.
Avgift som rusthållarna erlade till
kronan för att befrias från skyldigheten att svara för en berustad ryttares utredningspersedlar och tross.
avskrift av vissa punkter ur
offentlig handling.
Rätt att trycka och sälja litteratur utan censur.Tryckfrihetsförordningen infördes den 16 december 1766 med grundlags kraft. Det blev tillåtet att skriva och trycka allt som inte stred mot den rena evangeliska läran, antastade rikets grundlagar eller smädade kungahuset. Endast religösa arbeten skulle fortsättningsvis förhandsgranskas av domkapitlen.
På lagstadgat statsunderstöd verkande regionalt
sjukhus för tuberkulospatienter, förestods av ett kommunförbund.
Särskilt om tulldeklaration.
Tjänsteman vid en större sjötullstation som ledde och kontrollerade tulltaxeringsarbetet, i ställning mellan tullinspektören och jaktlöjtnanten.
(Malning av) säd som var belagd med kvarntull.
Staket som omgav det stadsplanerade området.
Dubbelt, till exempel
tvefalt hor om bägge parterna var gifta på varsitt håll. Om skriftliga handlingar: i två exemplar.
Något som uppdelas på två parter.
Samtliga tyganstalter (tygstationer och tygverkstäder) med tillhörande byggnader och jordområden.
Ursprungligen benämning på förvaringsplats för artilleripjäser, senare kollektiv benämning på byggnader som tillhörde artilleriet och i vilka artillerimaterial och handvapen förvarades.
Benämning på materiel omfattande vapen, ammunition och fordon för armén.
Artilleriofficer med
befäl över tygstation. Under tygmästaren verkade
tygskrivare och tygvaktare.
Civilmilitär
tjänsteman vid
tyghus eller tygstation, med uppgift att föra räkenskaper och sköta frågor rörande tygmateriel. En dylik fanns i
Åbo också vid landskontoret, åtminstone 1729.
Benämning på den personal som förvaltade och vårdade arméns artilleri- och övrig vapenmateriel, med undantag av materiel som överlämnats till trupperna. Till
tygstaten hörde bl.a. fälttygmästaren, tygmästare, tygingenjörer och tygförvaltare. Tygstatens personal lydde under generalfälttygmästaren.
Större förråd för förvaltning, tillverkning och reparation av vapen för artilleriets bruk, leddes av en tygmästare.
Civilmilitär
tjänsteman som ledde en tygverkstad. Till tygverkmästarens uppgifter hörde bl.a. att övervaka ordningen inom verkstäderna.
Verkstad för underhåll och reparation av tygmaterial såsom artilleripjäser och handvapen.
I
lag stadgat förbud för
tjänsteman att yppa sekretessbelagd information eller sådant som inte får yppas för andra på grund av ärendets natur (till exempel bikthemlighet, hälsotillstånd). Tystnadsplikten gäller både i
tjänst varande statliga tjänstemän och sådana som redan har avslutat sin statstjänst.
Benämning på skatteuppbördsman i Viborgs
län under medeltiden och 1500-talet.
U
Diakonissanstalt i Uleåborg som inledde sin verksamhet 1896. Målet var att utbilda ambulerande sjukskötersor för de speciella behoven i Lappland.
Län bildat 1809 som innefattade Uleåborgs
län (1775–1809) och delar av Lappland. Residensstad var Uleåborg.
Ägor som för
sytning undantagsvis överläts åt annan person.
Läkare som tjänstgjorde som barnmorskelärare på ackuschementsavdelningen (Barnbördshuset) vid Allmänna sjukhuset i Helsingfors.
Militär befälskategori som består av
underbefäl till skillnad från överbefäl. Fram till 1823 bestod underbefälet i ett
kompani inom den svenska armén av en fältväbel, en sergeant, en förare, en furir, en rustmästare, en
mönsterskrivare och tre korpraler. I Finland innefattar underbefälet underofficerare, officersaspiranter, officerselever samt sergeanter och undersergeanter.
Under autonoma tiden samlande benämning på
fyllnadsborgen och kontraborgen.
Tjänsteman med uppgifter inom brandförsvaret. Tjänsten förekom år 1897 i Uleåborg, Viborg, Åbo, Ekenäs och Helsingfors. Den var underställd brandmästaren eller överbrandmästaren. I Helsingfors hörde den administrativt till brandverket.
Tjänsteman inom Husgerådskammaren.
Ämbetsman av andra graden, en av de så kallade överofficianterna, inom det svenska kungliga ordensväsendet.
Tjänsteman i Bergskollegium, i
rang mellan
proberare och lantmätare.
Under
militärinstruktör vid militärskyddsorganisationen verkande instruktör (av tre löneklasser).
Polismästarens högra hand och närmaste underordnade vid poliskammaren i Helsingfors under senare delen av 1800-talet, i övriga delar av landet kallad polismästaradjoint.
Militär beteckning under 1500-talet. Underrotmästaren var chef för de övriga nio männen i en underrot.
Den lägsta underofficersgraden i styrmansstaten i den svenska flottan.
Under 1600–1700-talet förekommande samlande benämning på den finansgranskande verksamhet som idkades i Kammarkollegiums generalbokhålleri.
Civil
militär tjänsteman som ansvarade för transport och stuvning av artilleriets alla eld- och handvapen med tillbehör.
Av
domkapitel förd bok över alla de medel som var ställda under dess vård och förvaltning.
Under sjöexpeditioner fick den mest erfarne av fartygets
skeppare tjänstgöra som uppbördsskeppare. Uppbördsskepparen ansvarade för fartygets segel och tackling vid avresan samt övervakade att utrustningen sköttes och underhölls under resans gång.
Under 1700-talet benämning på det belopp med vilket en
valuta eller ett värdepapper överstiger det nominella värdet. Termen ersattes så småningom med ”agio”.
Offentliggöra genom uppläsning av myndighetsbeslut inför allmänheten.
Inom bankväsendet från och med 1657 benämning på depositionskonto med möjlighet till insättning och uttag.
Studenthärbärge i Sorbonne för studenter från Uppsala domskola.Kollegiet grundades efter en
donation av Andreas And år 1291 och stadgarna ingick i stiftelsebrevet. Kollegiet hade plats för tolv studenter och ledningen innehades av rektorn vid Uppsala domkyrka, som på platsen företräddes av en
prokurator och en föreståndare.
Med avsikt, planerad.
Uppsåt innebar strängare straff.
Förevisa, visa, föra fram.
Laga åtgärd varigenom arvinge avsäger sig ett
arv och därmed de till arvet hörande skulderna.
Till exempel urminneshävd, urkund.
Försvar med angiven orsak, hinder.
Extra insatt, utanför det som är ordinarie.
Edgång om oskyldighet till tjuveri. Att ”göra sig urtjuva” innebar att man genom
edgång befriade sig från misstanke om begången stöld.
Ge
besked om att en räkning förfaller till betalning.
Benämning för viss försäljning av jordegendom där släktingar hade förköpsrätt.
(Under 1500-talet) benämning på tillfällig
bergsman som saknade egen gruvandel. Utbrukarna fick malmen som gåva när de uppsökte och utbröt gamla malmstreck, letade fram malm genom sovring m.m. De tog vanligen hand om sådan malm som bergsmännen förkastade.
Del av ett skriftligt dokument, särskilt protokoll, som upptecknas för visst syfte och undertecknas av vederbörande, dock så att utelämnad text anges med särskilt tecken.
Till exempel en förordning.
Benämning på
bonde som hade erlagt sina skatter till kronan, skattebetalare.
Benämning på mansperson som blivit uttagen och utrustad till soldat.
Omdöme eller expertuttalande, vanligen uppgjort på särskilt uppdrag.
Finlands representant i en eller flera andra stater och beskickningschef. De första finländska beskickningarna grundades i stormakterna och Östersjöländerna.
Den omständighet att en lön eller utgift inte betalades ur
ordinarie budget, ordinarie stat.
Till exempel om falskt mynt.
Mellan 1939 och 1958 förekommande geografisk
karta över bosättningen i ett område, huvudsakligen för att åskådliggöra för Lantbruksministeriets kolonisationsavdelning möjligheterna till nybygge.
Allmänt om att kräva ut eller be om att få se, granska eller få sig tillskickad offentliga akter.
En av två civila militära tjänstemän som var kronans
ombud vid
utskrivning av soldater. Utskrivningen skedde i närvaro av en
lagman och en landshövding.
Avgörande röst. Under 1700-talet i Sverige konungens
rätt att fatta beslutet ifall konungen och
justitierevisionen (senare konungens högsta domstol) inte var överens.
Utslagsröst stadgades formellt i 1772 års regeringsform, men förekom tidvis långt tidigare.
Se och förorda, bemyndiga m.m. Uttrycket användes särskilt inom förvaltningen av skogs- och markområden.
Inom skogsbruket utmärkning av träd för avverkning och gallring. Stämplingen utfördes av en utsyningsman.
Lägre
tjänsteman upptagen på bergslagens vågstat under vägaren och före vågskrivaren. Han expedierade förmodligen färdigvägda stångjärn.
V
Garantisystem som bestod i att långivaren köpte fast egendom med förbehållet att låntagaren skulle återköpa egendomen vid en bestämd tidpunkt och för samma summa. I händelse att fastigheten inte återinlöstes inom utsatt tid övergick ägorätten helt till köparen (gäldenären), efter tre
uppbud vid domstolen, då bördemän gavs möjlighet att inlösa egendomen.
Obesatt, ledig (till exempel tjänst,
befattning eller syssla).
Under autonoma tiden förekommande
titel på nattsköterska.
Rådets fulltaliga möte i en stad. Valborgsmässostämman hölls åtta dagar före Valborg, när rådet i fogdens närvaro skulle välja nya medlemmar.
Lagsamling som stadfästes av Erik Menved 1315. Den utgör de länsrättsnormer som tillämpades i de danska delarna av Estland under medeltiden.
Birgittinkloster i Nådendal grundat 1438.
Handling som innehåller bestämmelser om ett visst val.
Civilmilitär
tjänsteman vid finska skarpskyttebataljonen under autonoma tiden och skyddskåren under självständighetstiden
Person som är utsatt att upptäcka och varna för annalkande fiender.
Län som grundades 1776 med en del av det tidigare Österbottens
län och en del av Insjöfinland. Länets gränser ändrades först 1960. Residensstad var Vasa.
De tolv dagsverken som erlades i Savolax på 1500-talet som en del av gengärden.
Skadeståndsskyldig
part i
rättegång rörande tvistemål. Beteckningen infördes i 1734 års lag, men förekom i domstolsprotokoll redan under 1500–1600-talen. Allmänt: motståndare.
Äldre benämning på ryttarevakt.
Byrå som från 1895 ansvarade för övervakningen av veneriska sjukdomar och prostituerade.
Byrå som från 1895 ansvarade för övervakningen av veneriska sjukdomar och prostituerade, fanns i Viborg och Helsingfors. Bestämmelserna 1894 fastställde vilka åtgärder som skulle vidtas i kampen mot könssjukdomar. Ansvaret lades på de medicinska och polismyndigheterna, som också skulle övervaka de prostituerade. Personalen på besiktningsbyrån bestod av en läkare och en polisavdelning med en överkonstapel och konstapel.
Rätt att undervisa.
Docent var en akademisk
titel som gav innehavaren
rätt att undervisa vid ett universitet. Tidvis har titeln också använts om läroverkslärare.
Titel för representant för den högsta statsledningen i Finland.
Tjänsteman vid Järnvägsstyrelsen.
Yrkestitel för legitimerad djurläkare. Den första vetenskapliga avhandlingen i veterinärmedicin på finländsk mark publicerades vid akademin i
Åbo 1754, där även den första professuren inrättades under slutet av århundradet. De första offentligt verksamma veterinärerna inledde sin
tjänst 1843 i Nylands, Tavastehus samt Åbo och Björneborgs län. Veterinärer utbildades från 1908 vid Veterinärmedicinska institutet, varefter utbildningen 1945 övergick till den nygrundade Veterinärmedicinska högskolan.
Farmakopé avsedd för veterinärmedicin.
Underfogde, biträdande befäl. Titeln förekom på
Åbo slott 1338. Den antyder förekomsten av en viss rangskillnad men terminologin vid denna tid var vacklande.
Näst högsta officersgraden inom flottan.
Befattning vid Generalguvernörskansliet.
Under stora ofreden undantagsvis använd benämning på
lagman i
Åbo generalguvernement.
Viceordförande står närmast under ordföranden och bistår och ställföreträder denna efter behov.
Bisittare till person som för ordet och leder förhandlingarna i en överläggande eller beslutande församling.
Hederstitel för
prästman eller ställföreträdare till
ordinarie eller extra ordinarie pastor.
Bekänna, erkänna, bejaka.
Hålla för sitt/sin, erkänna, bekänna.
Tillfällig
anställning i stället för någon som är ledig.
Gruva som tillfälligt är nedlagd.
Yrkesgrupp som i senmedeltidens Stockholm utgjorde en del av ”stadens dragare”. De fick en egen
skråordning först 1686. Vindragarna skötte om transporter av vin, sprit och öl inom staden.
Lagligen bindande syne- eller granskningsinstrument som upprättades i samband med boställssyner och när biskop, prost,
tullnär eller annan
tjänsteman besökte till exempel församlingen, socknen eller tullkammaren för att granska verksamheten, ekonomin och tjänsteutövningen.
Allmän benämning på en person som utför visitationer, till exempel prost-, justitiekanslers- och biskopsvisitation.
Allmän benämning på tulltjänsteman som granskade varor vid stora sjötullen.
Ursprungligen polsk
orden instiftad 1325, men i modern tid instiftad av kung August II 1705. Den togs över av ryska kejsardömet under Nikolaj I 1831 i och med att Polen blev en del av kejsardömet och inkorporerades i den ryska ordenshierarkin.
Bevisande kraft, bestämmande rätt.
Titulatur i skrift för filosofie professorerna vid Akademierna, kombinerades ofta med ”höglärde”.
Titulatur i skrift för innehavare av medicinsk lärdomsgrad eller läroämbete.
Titulatur i skrift för innehavare av juridisk lärdomsgrad eller juridiskt läroämbete.
Värvat
kompani vid arméns flotta. Dylika var till exempel under finska kriget Sjömans (före detta Kristina)
volontärkompani och Muncks (före detta Laivanlinna) volontärkompani.
Röst, att tillkännage sin synpunkt, uttrycka sin åsikt, röstetal.
Avgörande röst vid jämnt röstetal.
Benämning för (lagstridig) felaktighet, till exempel om beslutsordning.
Det fiske som kronans fiskare på 1500-talet bedrev i Norra Ishavet.
Ordinarie eller extra
ordinarie tjänsteman vid våg i
stad eller vid bergsbruk. Vågskrivaren var underställd vågmästaren i stad, våginspektorn vid bergsbruk.
Juridisk term, vanligen med betydelsen vårdslöshet eller oaktsamhet. Det fanns två olika grader av vållande: grovt och ringare.
Lägre
tjänsteman inom Bergskollegiums vågstat som ansvarade för vågen vid en koppar- eller järngruva eller ett bruk. Vägaren stod under våginspektorns översyn.
Under medeltiden ett skattfynd som gjorts på land i samband med en handelsväg. Ägaren skulle efterlysas och upphittaren hade, enligt Hälsingelagen,
rätt till en sjättedel.
Vittberest. Uttrycket användes om svenska flottans manskap fram till 1875 för sjöman som varit minst ett år till sjöss på avlägsnare farvatten.
I 1700-talets tingsprotokoll förekommande
predikat för kronofogden.
På hederligt sätt förvärvad.
I 1700-talets tingsprotokoll förekommande
predikat för duglig tjänsteman, särskilt länsmannen.
Titulatur i skrift för konrektorer vid skolorna, kyrkoherdar samt bataljons- och skvadronspredikanter. Ifall de inte var filosofie doktorer användes uttrycket ”högvällärde”.
Benämning på den skriftliga handling (ett protokoll, bevis) som en
värderingsman upptecknade efter lagenligt förrättad värdering av något, särskilt en egendom.
Benämning på utom kyrkligt förvaltningsområde liggande sak.
Regemente bestående av uppbådat manskap, i motsats till indelat regemente.
Fyr med en
fyrkaraktär som visar visar omväxlande vitt och färgat sken.
Kassa bestående av de medel som utländska
medborgare betalade till
kronan för Statskontorets disposition.
Y
Utexaminerad sjuksöterska som inte genomgått kompletterande utbildning.
Skriftligt
dokument på
besiktning av en avliden, utan obduktion. I attesten beskrivs den avlidnes utseende, kläder, yttre skador m.m.
Beteckning för
bonde i svedjebruksområdet i Savolax och Karelen.
Å
Län som grundades 1634. Länet bestod i stort sett av de historiska landskapen Egentliga Finland, Åland och Satakunta.
Förbinda, utse till ansvarsperson.
Del av stämpeln på guld- och silverföremål, infördes 1689 i Stockholm så att det året var A, följande år B och så vidare. Z betecknade året 1712. År 1713 inleddes en ny serie som skrevs med fraktur. Enhetlig stämpling mellan de olika städerna infördes 1759.
Uppflyttning av elev från en klass till en annan, i enlighet med elevens kunskaper inom samma årskull och klass.
Årsflyttning förutsätter så kallade
fasta eller slutna klasser.
Åtal under svenska autonoma tiden, det vill säga
yrkande på
straff vid
domstol för
brott mot gällande lagstiftning. Allmänt: anklagan.
Återta, ogiltigförklara, riva upp (beslut,
dom m.m.).
Under autonoma tiden benämning på handling varmed en högre förvaltningsmyndighet återsände ett underställt eller hemställt ärende till den lägre instansen för beslut.
Åttondedelen av ett hundare. Åttingarna levde kvar som skattedistrikt för ledungsskatterna ännu under 1500-talet. Åttingarna sammanföll i stort sett med den uppländska sockenindelningen vid bygdens kristnande.
Ä
Oinskränkt
rätt till
sak eller jord, innefattar rätten att låta den gå i arv, säljas eller överlåtas åt annan. Förekom särskilt om kronans
grundregal och bondes odaljord.
Märke som angav ägaren av boskap, får, getter, svin, gäss och eventuellt höns. Institutioner som kungamakten, kyrkor och biskopsstolen hade egna ägomärken. I Sverige användes benämningen bolsmärke.
Tjänstebeteckning för
poliskommissarie i ledande eller mer ansvarsfyllda uppgifter vid kommunal eller statlig polisinrättning, överordnad
yngre kommissarier.
Tjänsteman vid Patent- och registerstyrelsens maskinbyggnads- , elektrotekniska eller kemiska sektion, i högre eller lägre avlöningsklass.
Sjuksköterska som genomgått kompletteringskurs.
De uppgifter som tillhör ett visst
ämbete eller en viss tjänst.
Årsvis uppsättning av stadens styrelse, det vill säga borgmästare,
råd och andra förtroendemän.
Geografiskt område inom vilket ett
ämbete utövas. Som exempel kan nämnas att landshövdingens
ämbetsdistrikt var ett län, häradshövdingens en
domsaga och kronofogdens ett härad.
Jord vars avkastning tillföll vissa tjänstemän inom
kyrka och stat.
Missbruk av ämbetets befogenheter, allvarligt
brott av
tjänsteman inom förvaltningen.
Ämbetsmissbruk undersöktes av underrätten, men dömdes av hovrätten.
Beslut om ämbetets förlust kunde följa på detta och togs av landshövdingen.
Ärende som avgörs som ett ämbetsärende eller som hör till ämbetsåliggandena.
Av en
myndighet producerad skrift. Ämbetsskrivelsen kan vara ett dokument, ett
brev eller ett tryckalster.
Åtal som föranleds av tjänstebrott, ursprungligen också angivelse av ett tjänstebrott.
Ämbetstalan kunde och kan anföras av åklagaren eller av privatperson, ursprungligen också annan tjänsteman, vars
rätt har kränkts eller som lidit skada av tjänstemannens lagstridigheter.
Titel som en person hade
rätt att bära på basis av dennas ämbete, till skillnad från exempelvis bördstitel, som var ärftlig inom en släkt.
Lärare som undervisar i ett visst ämne.
Änka som inte gift om sig. Änkan bibehöll den avlidne mannens namn,
stånd och värdighet. Hon stod inte under giftoman utan var myndig. Hon fick gifta om sig tidigast tio månader efter makens död.
Titulatur i skrift för kaplaner, skolkolleger och skollärare. Ifall de inte var filosofie doktorer användes uttrycket ”höglärde”.
I
Gamla Finland tjänstetitel för en av kaplanerna i Viborgs svensk-finska evangelisk-lutherska lands- och
stadsförsamling och för kaplanen vid Fredrikshamns svenska evangelisk-lutherska församling.
Titulatur för drängar och
torpare i skriftliga handlingar.
Titulatur för bönder i skriftliga handlingar.
Titulatur för dragoner och soldater i skriftliga handlingar.
Ö
Dagsverke med häst. Sedan gammalt innefattade kronoskatten också dagsverken som på 1652 års
riksdag fastslogs till 6 ökedagsverken per år och hemman.
Tjänsteman som var chef för brandsläckningsarbetet i en stad. År 1897 fanns tjänstebeteckningen i Helsingfors och i Uleåborg. I Helsingfors var överbrandmästaren chef för brandverket.
Chefen för
Småtullskontoret i Stockholm, som med biträde av en kamrerare förvaltade småtullarna och accisen de inbringade under den tiden som tullverksamheten var utarrenderad till Generaltullarrendesocieteten.
Chefen för
Stora sjötullskontoret i Stockholm, som med biträde av en kamrerare, en
sekreterare och några
kammarskrivare förvaltade sjötullen och småtullarna samt accisen i riket, under den tid som tullverksamheten var utarrenderad till Generaltullarrendesocieteten.
Tjänsteman vid huvudkontoret vid Finlands Bank.
Evangelisk-lutherskt
domkapitel i S:t Petersburgs
distrikt avsett för finska undersåtar och präster som arbetade i området. Det leddes av en biskop.
Om fartyg som ligger i
hamn över avtalad tid.
Omyndig,
äldre beteckning för ung person som inte passerat vissa åldersgränser som angivits i lag, särskilt om
minderårig i förhållande till straffrättsligt ansvar, ursprungligen och vanligen 15 år. Stadgas sedan medeltiden, i allmän
lag från och med 1734.
Överskott på mått, särskilt om torra skattepersedlar.
Efter att benämningen officer blev vanlig i slutet av medeltiden började man skilja mellan överofficerare och underofficerare, beroende på ansvarsgraden i uppgifterna. Benämningen överofficerare förenklades senare till enbart officerare.
Den främsta mannen i en
militär rote.
Namn på ett flertal centrala
ämbetsverk huvudsakligen under autonoma tiden.
Lärare för hovets pager, unga adelsmän vid hovet: språkmästare, fäktmästare, ritmästare, dansmästare.
Se Nedre justitierevisionen.
