Föreståndare eller
ledare för en rote. Ursprungligen var rotemästaren en befälsperson av lägsta graden vid en
fana (
fänika). Under 1500-talets senare hälft var det den
knekt som stod främst och förde
befäl över den andra av två rotar som lydde under överrotmästaren. Rotemästaren vakade på sockennivå över rotens allmänna ordning och deltog i tiondetaxeringen, övervakade
reparationer och underhåll av församlingens byggnader samt hade vissa polisiära uppgifter i samråd med
länsman och kyrkans sexmän. Rotemästarna utsågs på socken- och stadsnivå av roten.”Rotemästare” användes även om förmannen för vardera av de
matlag (backlag) vari besättningen på ett örlogsfartyg indelades, samt om den person som soldatroten utsett till
ombud gentemot soldaten/rotebåtsmannen eller myndigheterna. Rotemästaren ägde ofta rotens största
hemman där soldattorpet låg.