I staterna kring Östersjön borgarkorporationer, vanligen så att de ledande handelsmännen hörde till ”Stora gillet”, hantverkarna till ”Lilla gillet” eller ”Mindre gillet”. I Ryssland var gillena, till antalet två eller tre, från och med 1721 klasser till vilka stadsinvånarna hänfördes enligt aktivitet eller förmögenhet. Från och med 1742 hänfördes endast handelsmän till gillena. Gillessystemet omorganiserades 1775 och på 1780-talet, varvid förmögenhetens storlek blev bestämmande faktor för tillhörigheten till de tre skattegillena och de handelsrättigheter som medlemskapet medförde. Medlemmarna i de tre gillena bildade från och med 1785 en av de sex invånarklasserna i städerna. I Gamla Finland infördes skattegillena 1787 och de existerade till 1812.
kilta, kauppiaskilta, luokka, verokunta
Brokgauz, F.A. & I.A. Efron , Enciklopedičeskij slovar. Izdatel´ F.A. Brokgauz i I.A. Efron, 1–41 1890–1904 , 8: 679-680.
Hannikainen, K.O.G. , Vanhan Suomen eli Viipurin läänin oloista 18:lla vuosisadalla. (Diss.) , Helsingfors: Frenckell 1888 , 165-166.
Karlsson, Göran , Iso ruotsalais-suomalainen sanakirja , 358 , Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura 1982–1984 , I: 780.
Pushkarev, Sergei G. , Dictionary of Russian Historical Terms from the Eleventh Century to 1917 1970 , 20.
Ruuth, J.W. & Erkki Kuujo , Viipurin kaupungin historia III , [Helsinki]: Torkkelin säätiö 1975 , 128, 181.
Ruuth, J.W. , Viborgs stads historia II 1906 , 574-577, 599-600, 605-606, 627-629, 805.
Sadeniemi, Matti , Nykysuomen sanakirja 1–6. Valtion toimeksiannosta teettänyt Suomalaisen Kirjallisuuden Seura , Helsinki: WSOY 1951–1961 .
Sovetskaja istoričeskaja ėnciklopedija 1–16 1961–1976 , 4: 442-444.