Ursprungligen genom sed eller hävd, senare genom statsfördrag (kapitulation) mellan Sverige och Turkiet med underlydande länder 1737–1923, beroende domsrätt över det ena landets undersåtar i land med främmande statsreligion. Konsularjurisdiktionen verkställdes vanligen genom konsuln. Den förekommer sedermera endast i stater med oklar statsställning och torde inte gälla Finland. Den var en förmån som kristna länder tidigt förvärvade i till exempel Turkiet, Persien, Siam, Japan och Kina. Typisk för alla viktigare följande kapitulationer blev överenskommelsen 1535 mellan Turkiet och Frankrike. Sverige ingick kapitulationer med Turkiet och dess lydländer 1737.
konsulin oikeudenkäyttövalta
alun perin muinaisen tavan perusteella, sittemmin Ruotsin ja Turkin valtiosopimuksella säädelty vallankäyttöoikeus, joka kohditui tietyn maan asukkaisiin, jotka olivat asuivat vierasuskontoisessa maassa. Valtaa käytti tavallisesti konsuli. Poistunut sittemmin käytöstä.
Inga källor