Förvaltningshistorisk ordbok

Lista över hänvisningar


Varför diplomati? En informationsskrift från Utrikesdepartementet , Stockholm: Utrikesdepartementet 1987 .


A

Ackreditering
Förfarande varvid den avsändande statens sändebud accepteras som diplomatisk representant för den avsändande staten. Ett sändebud är ackrediterat när han eller hon överlämnat sitt kreditivbrev till den mottagande statens statsöverhuvud.
Agrémang
Samtycke, auktorisation. Det förfarande med vilket en avsändande stat i förväg inhämtar den mottagande statens godkännande av kandidaten till posten.

D

démarche
Skriftligt påpekande av en regering till en annan, vanligen med en anmodan om en särskild åtgärd.
depesch
Ämbetsskrivelse från ett utrikesråd, -utskott eller ministerium till rikets diplomatiska aktörer eller agenter i utlandet, och omvänt. Benämningen avser också själva sändebudet, kuriren som förmedlade ett dylikt ärende eller under 1700-talet ett brådskande inrikesärende som sändes med kurir och under 1800-talet en brådskande försändelse med telegraf. Av franskans depecher, att skynda sig.
diplomatisk immunitet
Befrielse från vistelselandets beskattning, lagstiftning, som tillkommer bl.a. diplomater, varierar enligt kategori av beskickningspersonal. Immuniteten gäller även beskicknings- och konsulatslokaler, liksom även arkiv.
diplomatisk kurir
Person anställd för att regelbundet eller tillfälligt resa för att transportera diplomatpost, normalt i plomberade postsäckar, som inte får öppnas av tull- och gränsmyndigheter.

E

en clair
Icke-kodat telegram, meddelande i klartext.
exekvatur
Den mottagande statens medgivande för utländsk konsul att bedriva sin verksamhet.

H

handbrev
Personligt, egenhändigt brev från högt uppsatt person, i synnerhet regent eller högre ämbetsman. Handbrev syftade också på ett sådant brevs privata och förtroliga karaktär, till skillnad från ett officiellt meddelande eller en ämbetsskrivelse.

M

Minister (diplomat)
Beskickningstjänsteman av högre rang än ambassadråd.

R

ratificera
Benämning på beslut att slutgiltigt godkänna ett avtal med en annan stat eller organisation.

S

skyddsmakt
Stat som åtar sig att skydda annat lands intressen i tredje land, med vilket landet i fråga inte upprätthåller diplomatiska förbindelser. Sverige och Tyskland verkade som skyddsmakter för Finland i Ryssland 1918.