Högsta
instans inom domstolsväsendet, grundad 1789 under namnet Konungens högsta domstol. Under autonomin tjänade först regeringskonseljens, senare senatens, justitiedepartementet som högsta rättsinstans. Från 1918 var
Högsta domstolen en i enlighet med
maktfördelningsprincipen i förhållande till regeringsmakten självständig
allmän domstol i högsta instans. Den hade i uppgift att behandla
besvärsmål av avgöranden från lägre domstolar och pröva domar som vunnit laga kraft, medan
Högsta förvaltningsdomstolen ansvarade för ämbetsmannabrott och
besvär mot myndighetsbeslut. Högsta domstolen bistod också republikens
president och
Justitieministeriet med utlåtanden. Högsta domstolen för Finland leds av en president och ett antal rättsråd i huvudsyssla. Samtliga utnämns av republikens president. Vid domstolen har också justitiesekreterare, registrator,
expeditör och notarier verkat.
