Föredragande tjänsteman i ett ministerium som, under kanslichefen och över regeringssekreteraren, föredrog ministeriets ärenden för statsrådet. Referendarierådet var vanligen också chef för en av ministeriets avdelningar. Han hade rang i femte rangklassen. Referendarieråden utnämndes av presidenten på statsrådets framställning utan vanligt ansökningsförfarande. Tjänsten infördes 1922 i stället för de tidigare referendariesekreterarna, och hade ofta kompetensvillkoret högre rättsexamen. Den ersattes i början av 1940-talet av tjänstebeteckningen regeringsråd och sedermera även med beteckningar som anger ministeriets verksamhetsområde, som kulturråd, finansråd och kommunråd. I Sverige infördes referendarieråd redan 1809, men ersattes sedermera med regeringsråd.
esittelijäneuvos
Finlands statskalender 1811-1950 1811–1950 , 1925: 35, 1944 .
Holmberg, Håkon , Suomen tuomiokunnat ja kihlakunnantuomarit (Domsagor och häradshövdingar i Finland), jämte finsk-svensk ordförteckning över i biografierna nämnda tjänster och myndigheter , Suomen kihlakunnantuomarien yhdistys 1959 , 252.
Karlsson, Göran , Iso ruotsalais-suomalainen sanakirja , 358 , Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura 1982–1984 , II: 812.
Storfurstendömet Finlands författningssamling. Finlands författningssamling (1917 ff). , Helsingfors: 1860–1916 , 1922: nr 315: 1231 .
Storfurstendömet Finlands författningssamling. Finlands författningssamling (1917 ff). , Helsingfors: 1860–1916 , 1922: nr 80: § 19, 25, 34: 377, 378, 379 .
Svenska Akademiens ordbok, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/