Se även: överkommissarie
Militären och försvarsmakten/stridskrafter
titel tjänsteman
I Ryssland bars titeln överkommissarie från och med år 1700 av innehavaren av ett högt militärt ämbete som inte var knutet till något ämbetsverk. Benämningen på detta ämbete blev 1711 generalkrigskommissarie och innehavaren blev då chef för Kommissariatet, som hade i uppgift att centralt utrusta armén med förnödenheter och att förse den med penningmedel. Under överkommissariens (generalkrigskommissarien) krigsfångenskap efter slaget vid Narva innehades emellertid titeln överkommissarie av chefen för det militära ämbetsverk som något senare fick benämningen Kommissariatet. Från och med 1711 var ”överkommissarie” en parallell benämning på överkrigskommissarierna som ansvarade för utrustandet av arméer och andra högre truppförband med utrustning och förnödenheter av olika slag. Under lilla ofreden var ”överkommissarie” en benämning på den ryska ockupationsförvaltningens högsta företrädare i de finska länen med i stort sett en landshövdings befogenheter. Undantag utgjorde Åbo och Björneborgs län, där generalguvernören fungerade som landshövding med bibehållen landshövdingstitel.
ylikomissaari
Venäjällä vuodesta 1700 lähtien käytössä ollut korkea sotilaallinen virka, joka ei ollut kytköksissä mihinkään tiettyyn virastoon.
Amburger, Erik , Geschichte der Behördenorganisation Russlands von Peter dem Grossen bis 1917 , 10 , Leiden: Brill 1966 , 293-294, 319.
Borodkin, Michail , Istorija Finljandii. Vremja Elisavety Petrovny 1910 , 194.
Gosudarstvennost´ Rossii, Slovar´- Spravočnik 1-5 , Moskva: Nauka 1996–2005 , 2: 260-261, 5.1: 137-138, 5.2:96.
Lindeqvist, K.O. , Pikku vihan aika Suomessa , Hämeenlinna: Hämeen Sanomain osakeyhtiö 1889 , 27-30.
Länsräkenskaperna, Gamla Finland i Riksarkivet (enskild volym: FRA + nr) , 7537.