Ordinarie ledamot och domare i hovrätt sedan 1623, under svenska tiden och autonoma tiden näst under vice presidenten, sedermera presidenten. Tidvis efter senare delen av 1600-talet och särskilt från autonoma tiden har termen använts om ordföranden för en hovrättsavdelning. Det i tjänsteår äldsta hovrättsrådet förde tidvis under svenska tiden ordet också vid hovrättens plenum. Ursprungligen var hovrättsråd också en titel för äldre hovrättsdomare, med samma rang som lagmän.
hovioikeudenneuvos
Vakituinen tuomari ja jäsen hovioiokeudessa vuodesta 1623 lähtien, Ruotsin vallan sekä autonomian aikana arvoasteikolla varapresidentistä seuraavana, sittemmin suoraan presidentin alaisena.
Andersson, Kent & Henrik (red.) Anderö , Ordbok för släktforskare , 5 uppl. , Västerås: Ica 2006 , 212.
Frohnert, Pär , Administration i Sverige under Frihetstiden. Administrasjon i Norden på 1700-tallet. Det Nordiska forskningsprojektet centralmakt och lokalsamhälle – beslutsprocess på 1700-talet, publikation 4., s. 185-273 , Oslo: Universitetsförlaget 1985 , 210.
Inkinen, Antti , “Virka-arvot ja arvonimet Suomessa ennen itsenäisyyden aikaa”. I: Historiallinen Arkisto 54 1953 , 228.
Nikkarinen, Lasse (toim.) , Lakitieto 4 , Helsinki: Otava 1983 , 1836.
Nordisk familjebok. Konversationslexikon och realencyklopedi 1–38 , Stockholm: Nordisk familjeboks förlags aktiebolag 1904–1926 . http://runeberg.org/nf/
Sonck, J. G. (Johan Gideon) , Ruotsalais-suomalainen laki- ja virkakielen sanasto, Svensk-finsk lag- och kurialterminologi , 103 1903 , 150.
Svenska Akademiens ordbok, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/