Förvaltningshistorisk ordbok

Beskrivning

Tullavgift. På 1600-talet användes termen särskilt om tullarna i Östersjöprovinserna och i Pommern. ”Licent” användes också om en tilläggsavgift till den ordinarie tullen (ordinarie licenten) som infördes 1719. Den utgick med 2–5 procent av tullvärdet och uttogs vid tullklarering för många olika slag av inkommande varor, men endast för ett fåtal utgående. Avsikten var att ständerna skulle disponera den för rikets gäld. Dessutom fanns det en extra licent. År 1770 slogs ordinarie och extra licenten samman och intogs under det gemsnamma namnet ”licent” i tulltaxan. Den allmänna licenten upphörde 1782 då den räknades in i tullen, men förhöjningslicenten kvarstod. Enligt den fick Järnkontoret uppbära en avgift av vissa med främmande varor utförda järnvaror. År 1797 pålades en annan licent till handelns skydd och konvojkostnader. Den skiljdes från tulltaxan 1799. I Sverige kvarstod licenten som handels- och sjöfartsavgift till 1857.

Finsk beskrivning

tullimaksu

Källor

Danielsson, Christer (et al.) , Riksarkivets beståndsöversikt. Del 4. Kammararkivet , 8 , Stockholm: Svenska riksarkivet 1995 , 500 .

Wikberg, Karin , Alla dessa tullar – en arkivguide: en vägledning till tullarkiv och tullhandlingar i Riksarkivet , 26 , Stockholm: Riksarkivet 2006 , 49, 220.

Andra språk

Inga termer på andra språk