Rätt för enskild person att petitionera lagförslag, så kallade besvär, vid riksdagen. Initiativrätten gällde även riksdagens rätt att komma med lagförslag. Initiativrätten infördes för både riksdag och enskild person 1719, men avskaffades 1789 i och med Förenings-och säkerhetsakten. Därefter hade enbart regenten initiativrätt. Så var fallet vid den finska lantdagen fram till 1906.
aloiteoikeus
Yksityishenkilöillä oleva oikeus tehdä lakialoite valtiopäivillä. Aloitteesta käytettiin nimitystä ‘besvär’ ja se kattoi myös itse valtiopäivien oikeuden tehdä lakialoitteita. Oikeus annettiin vuonna 1719, mutta se kumottiin vuoden 1789 Yhdistys- ja vakuuskirjassa. Sen jälkeen yksinomaan hallitsijalla oli aloiteoikeus, Suomessa aina vuoteen 1906 asti.
Frohnert, Pär , Administration i Sverige under Frihetstiden. Administrasjon i Norden på 1700-tallet. Det Nordiska forskningsprojektet centralmakt och lokalsamhälle – beslutsprocess på 1700-talet, publikation 4., s. 185-273 , Oslo: Universitetsförlaget 1985 , 194.
Nordisk familjebok. Konversationslexikon och realencyklopedi 1–38 , Stockholm: Nordisk familjeboks förlags aktiebolag 1904–1926 . http://runeberg.org/nf/
Sadeniemi, Matti , Nykysuomen sanakirja 1–6. Valtion toimeksiannosta teettänyt Suomalaisen Kirjallisuuden Seura , Helsinki: WSOY 1951–1961 .
Wikipedia – Vapaa tietosanakirja, http://fi.wikipedia.org