Sammankomst av biskopar som omnämndes redan på 1500-talet. I Finland förekom inofficiella sammankomster mellan biskoparna i slutet på 1800-talet. Biskopsmötet fick en officiell status 1908 då det blev ett beslutande organ. Det bestod då av den evangelisk-lutherska kyrkans ärkebiskop, biskoparna och en assessor från varje stift, från 1944 också fältbiskopen. Biskopsmötet besluter i trosfrågor, förkunnelse och verksamhet samt i frågor angående stiftens förvaltning och skötsel. Det har dock inte myndighet över domkapitlen. Biskopsmötet ger förslag och utlåtanden till kyrkomötet, sedan 1944 också till Kyrkostyrelsen och det förstärkta biskopsmötet, för vilket biskopsmötet fungerar som ett beredande organ. Det övervakar också kyrkomöteskassan. Biskopsmötet sammanträder vanligtvis två gånger årligen. Mötets egna medlemmar, kyrkomötet, domkapitlen, Kyrkostyrelsen och kyrkans avtalsdelegation har initiativrätt till biskopsmötet.
piispainkokous
Från A till Ö. Ordlista. Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. (Fi: Aamenesta öylättiin. Sanasto. Suomen evankelis-luterilainen kirkko) , Kirkon tiedotuskeskus: Kyrkans informationscentral . http://www.evl2.fi/ordlista/index.php/F%C3%B6rstasidan
Sadeniemi, Matti , Nykysuomen sanakirja 1–6. Valtion toimeksiannosta teettänyt Suomalaisen Kirjallisuuden Seura , Helsinki: WSOY 1951–1961 .
Storfurstendömet Finlands författningssamling. Finlands författningssamling (1917 ff). , Helsingfors: 1860–1916 , 1908 (ändringar i kyrkolagen): nr 52: § 462–465: 23–25 .
Svenska Akademiens ordbok, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/