Förvaltningshistorisk ordbok

Beskrivning

Medeltida inrättning som kunde ha proventfolk men inte intog fattiga. I stället utövade den barmhärtighet bland stadens fattiga husmän och kvinnor. Själagårdarna skilde sig från helgeandshusen såtillvida att de inte hade självständiga kapell utan var anslutna till själaaltaret i en stadskyrka. I Stockholms själagård utdelade på 1400-talet föreståndaren varje söndag en allmosa till 60 fattiga, gav dem ett fritt bad varje månad och en måltid vid den årliga festen för alla kristna själar.

Finsk beskrivning

sieluinhoitola*

keskiaikainen hyväntekeväisyyslaitos, joka otti hoidokkeja rahasta sekä harjoitti hyväntekeväisyyttä ja köyhäinhoitoa kaupungissa; Sieluinhoitolat eivät ottaneet vastaan köyhiä, kuten Pyhän Hengen talot, vaan hoitopaikkoja itse talosta sai ainoastaan rahaa vastaan. Sieluinhoitolalla ei myöskään ollut omaa kappelia, vaan se kuului jonkun kirkon alaisuuteen.

Källor

Kerkkonen, Gunvor (red.) , Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid I–XXII , [København]: Rosenkilde og Bagger 1956–1978 , IV: 206.