Under svenska tiden om ett rättsligt förfarande, känt sedan 1500-talet, formellt stadgat 1614. Underställning innebar att en av underrätten fälld dom inte fick verkställas utan förnyad prövning av högre instans, ursprungligen konungen, senare hovrätten (till 1979). Förfarandet gällde främst brott som var belagda med dödsstraff i lagen, explicit uppräknade i 1734 års lag.
alistaminen, alistus
1500-luvulta lähtien käytössä ollut oikeudellinen toimintatapa, jossa alioikeuden tuomiota ei pantu täytäntöön, vaan se alistettiin korkeamman instanssin, alun perin kuninkaan, sittemmin hovioikeuden, uudelleen tarkasteltavaksi.
Karlsson, Göran , Iso ruotsalais-suomalainen sanakirja , 358 , Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura 1982–1984 , III: 672.
Modéer, Kjell Åke , Historiska rättskällor: En introduktion i rättshistoria , 2 uppl. , Stockholm: Nerenius & Santérus förlag 1997 , 74.
Sonck, J. G. (Johan Gideon) , Ruotsalais-suomalainen laki- ja virkakielen sanasto, Svensk-finsk lag- och kurialterminologi , 103 1903 , 371.
Sweriges rikes lag : gillad och antagen på riksdagen åhr 1734 , Stockholm: Historiographi regni tryckerij 1736 , RB 25: § 5.