Part mot vilken någon driver tvistemål eller brottmål under en rättegång. Motsats: kärande. Den part som tog emot stämningen och bestred den talan som käranden hade rest kallades under autonoma tiden svarandepart. Motsats: kärande, kärandepart.
vastaaja
Sonck, J. G. (Johan Gideon) , Ruotsalais-suomalainen laki- ja virkakielen sanasto, Svensk-finsk lag- och kurialterminologi , 103 1903 , 264, 342.
Svenska Akademiens ordbok, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/
Svenskt lagspråk i Finland. Särskilt kap. 12 Finsk-svensk ordlista: 271–400 , Helsingfors: Statsrådets kansli 2010 , 387. http://www.finlex.fi/data/normit/35799-Svenskt_lagsprak_i_Finland2010.pdf
Tuomioistuinsanasto, Domstolsordlista, Glossary of Court terms, Glossar der Gerichtsterminologie, Vocabulaire de la justice. Toim. Kaisa Kuhmonen , Helsinki: Oikeusministeriö, valtioneuvoston kanslia ja Edita 2001 , 87.
Wollstén, Ambrosius (red.) , Suuri lakikielen sanakirja. Suomi-ruotsi-suomi , Espoo: Plataani 2003 , 676.