Lista över hänvisningar
Ahlman, Ferdinand
, Svenskt-finskt lexikon. Red. K. Forsman
, Tredje, tillökta och omarbetade upplagan
, Tredje, tillökta och omarbetade upplagan
, 38
, Helsingfors: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura
1885
.
A
Årlig avgift, uträknades från spannmål eller andra räntepersedlar som t.ex. tjära. Också utifrån avkastning av fast egendom eller kapital.
Enligt skogsordningen 1683 och storskiftet i Finland efter 1775,
överloppsjord som
kronan frivilligt överlåtit till enskild eller bysamfällighet, särskilt skogsmark. Avvittringar förekom framför allt i Österbotten.
Från och med storskiftet om avskiljande av sådan mark som ett
hemman innehade utöver sitt hemmantals behov, vanligen skog.
Arvskifte eller bodelning som från 1686 skulle förrättas mellan den efterlevande maken/makan och den avlidnas arvingar.
E
Utanför lagen, undersökningen eller domen. Termen förekom under autonomin.
F
Skyldigheten för bonden gentemot kungen att sköta transporter. En gammal förselskyldighet var lagarnas bestämmelser om kungens budkavel. Kungens
skeppsvist skulle också enligt landskapslagarna föras till kungens visthus. I folkets
ed till en nyvald kung ingick skyldigheten att utan
tredska flytta och föra skatterna enligt kungens vilja och deras egen rätt. Termen vectura förekom i en
urkund av Magnus Eriksson 1347.
H
Lönens naturadel för vissa militärer under indelningsverket.
Hemkall utbetalades av rotebönderna om soldaten eller båtsmannen saknade
torp eller om soldattorpets avkastning var för liten.
J
Under svenska tiden från 1634 och särskilt efter 1689 om
lagfaren medlem av dömande
kollegium med
domsrätt över administrativa besvärsmål, i motsats till de övriga ledamöterna som var kollegiets ämbetsmän. Justitiarier förekom vid Kammar- och Kommerskollegium, Kammarrevisionen, Amiralitetsrätten, Krigsrätten och Bergsrätten samt tullrätterna och accisrätterna.
Skriftlig handling som tillkännagav att Kgl. Maj:t hade beviljat tillstånd åt en gäldenär att för viss tid få
anstånd med fullgörandet av sina ekonomiska förbindelser.
K
Förvaltande
myndighet som under krigstid ansvarade för att utrusta, proviantera och avlöna armén. Chefen för kommissariatet kallades enligt det svenska fältförvaltningsreglementet 1796 för generalintendent.
L
Tullavgift införd av riksdagen 1726/27.
Landshjälpen uttogs med 5 procent av värdet på vissa varor och gick till en lånefond för manufakturerna (Landshjälpfonden). Avgiften höjdes på riksdagen 1738/29 och fick namnet manufakturfondsavgiften. Den utsträcktes 1756 till nya varuslag. Avgiften förvaltades av Manufakturkontoret, från 1766 av Kommerskollegium. Den inräknades i tullen från och med 1782.
N
I det medeltida Finland ett skattedistrikt som var mindre än en socken. De präster och
klockare som uppbar kyrkliga avgifter och även utförde kyrkliga handlingar hade
rätt att erhålla
kvarter och kost för en natt.
Nattbol utgjorde också en territoriell enhet vid fördelningen av kyrkliga pålagor som underhåll av prästgård. I början av 1500-talet var socknarna i Egentliga Finland uppdelade i fyra, sex eller åtta nattbol.
P
Skrivelse från en
instans till en annan med en anhållan om
handräckning för att verkställa en
dom eller undersöka ett brott.
S
Offentligt organiserad drevjakt på varg, björn eller räv.
Skalljakt på bestämda tider förekom i vissa landskapslagar och i landslagarna. Varje bonde, kreatursägare inklusive präster och frälsemän i ett
härad eller
fjärding skulle delta. I
Kristoffers landslag gjordes skillnad mellan nätskall och varggårdaskall. Deltagarna i nätskall var skyldiga att hålla en viss mängd nät. Skalljakt är belagd i Finland från mitten av 1500-talet, men har säkerligen också förekommit tidigare. Skyldigheten att delta i jakten reglerades i jaktstadgorna från 1647 och 1664. Jakterna organiserades av jaktfogden. Då introducerades också skottpeng på nedlagda skadedjur. Den obligatoriska skyldigheten att delta i drevjakterna avskaffades 1868.
Skatteenhet, som i några finska
landskap utgjorde grunden för uppbörden eller betalningen av vissa grundskatter (jordskatter) under senmedeltiden och ännu därefter. Skattmarken eller delar av sådana omtalas fr.o.m. förra hälften av 1300-talet.
Benämning på en överenskommelse om erläggandet av en fixerad skatteprestation, vanligen mellan
kronan och en eller flera skattebetalare.
Benämning på innehavare av den högsta underofficersgraden inom artilleriet, motsvarade
fanjunkare inom infanteriet. Benämningen förekom från och med förra hälften av 1600-talet.
T
Författning innehållande regler för verkställigheten av tullagen och tullförordningen.
Plats eller ort där tullkontor finns.
Tull som någon (vanligen staten) är berättigad att utkräva.
Av tullmyndighet utfärdat
intyg över erlagd tull.
V
Besiktningsman, en edsvuren medeltida
tjänsteman utsedd av stadens råd. Han skulle kontrollera och godkänna vissa varor som exempelvis fisk, näver, bräder, tjära, ved, hampa, lin och kalk före försäljningen. De godkända varorna skulle stämplas med stadens märke. Stämplingen varierade beroende på kvaliteten. Vräkaren hade också
rätt att
konfiskera varor och bötfälla ägaren. Under senmedeltiden var vräkning obligatorisk i städer med sjöfart till utlandet.
Stadsbetjänt eller hamnstyrelses förtroendeman, som vägde varor vid stadsvågen med stadens vikter. I större städer var vägaren underställd hamnfogdeinspektorn och kunde då också ha tjänstebeteckningen övervägare eller undervägare.
Hedrande epitet för representant ur borgarståndet, ”vällovliga borgareståndet”,
officiell benämning på de samlade bondefullmäktige vid ståndsriksdagen cirka 1617–1809, vid
lantdagen 1808–1906.
Offentligrättslig
vängåva förekom mellan skilda folkstammar eller mellan kungen och folket under medeltiden. Ett exempel var den årliga
skinnskatt som fjordfinnarna erlade till Sverige. Den ansågs ha sitt ursprung i en skänk som givits för att njuta fred. En liknande skinnskatt erlades från vissa delar av
Kemi lappmark för gränsfred.
Mål i vilka den
svarande skulle fria sig från anklagelserna genom ed. I landskapslagarna kombinerades vanligen partens
ed med edgärdsmän. I vissa fall räckte det med enbart svarandens ed. I Magnus Erikssons
landslag gjordes i
brottmål en uppdelning i vittnesmål och i dulsmål. I de senare skulle den svarande fullgöra bevisning genom partsed och edgärdsmän.
Ä
Samlande benämning på auskultanter vid statliga
verk under 1700-talet som hade avlagt
ämbetsexamen och som inledde sin tjänstekarriär som biträde till en erfaren tjänsteman. Ämnessvennerna fick närvara vid beslutsfattandet. Dylika fanns under svenska tiden i kollegierna, vid hovrätterna, i Kungliga Vetenskapsakademin och vid Lantmäterikontoret.
Ö
På den
extraordinarie hovstaten 1729 upptagen kock som stod över mästerkockarna i hovets kök. Munkock förekom redan på 1500-talet och var då den förnämsta kocken i konungens kök.
