Frälsepersons personliga skyldighet att ställa upp ryttare och häst till det tunga rytteriet, mot att han erhöll skattefriheter av kronan. Bestämmelser om den rusttjänstskyldiges förpliktelser reglerades 1345, och under 1400-talet blev rusttjänstskyldigheten i högre grad bunden till jordinnehavets storlek. Rusttjänsten reglerades 1562 då antalet ryttare och hästar ställdes i proportion till frälsegodsets inkomster. Skyldigheten överfördes 1569 på frälsejord och förläningar. Under 1600-talet blev rusttjänstskyldigheten endast formell och avskaffades 1741.
ratsupalvelusvelvollisuus
Bonsdorff, Johan Gabriel , von , Stor-Furstendömet Finlands kameral-lagfarenhet. Första delen , Helsingfors: G.O. Wasenius 1833 .
Jutikkala, Eino & Gabriel Nikander , Säterier och storgårdar i Finland I–II 1939 , I: 23.
Svenska Akademiens ordbok, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/
Swenne, Hakon , Svenska adelns ekonomiska privilegier 1612–1651 med särskild hänsyn till Älvsborgs län. (Diss.) 1933 , 2–5.