Institution i stapelstad, från 1874 i alla städer som idkade utrikeshandel. Sjömanshusets viktigaste uppgift var att övervaka sjömännens påmönstring och avmönstring, förmedla arbete åt sökande, hålla en förteckning över alla aktiva sjömän samt understöda sjöfolket och deras familjer. Ursprungligen skulle varje sjöman vara inskriven vid sjömanshuset och betala en sjömanshusavgift. Sjömanhusen fick också inkomster från in- och utgående fartyg och de erhöll också sjömännens återstående hyra vid rymningar. Sjömanshuset förvaltades av en oavlönad direktion. Det dagliga arbetet leddes av en Waterschout, senare en ombudsman. Sjömanshus grundades efter 1748. Deras verksamhet reglerades 1752. År 1874 blev det frivilligt för en sjöman eller befäl att vara inskriven vid ett sjömanshus.
merimieshuone
Aiemmin tapulikaupungeissa ja vuodesta 1874 kaikissa ulkomaankauppaa harjoittavissa kaupungeissa sijainnut instituutio, jonak päätehtävä oli laivaväen otto- ja päästökatselmusten suorittaminen, työnvälitys, merimiesten ja heidän perheidensä tukeminen sekä luettelon ylläpitäminen kaikista aktiivisista merimiehistä. Merimieshuoneet perustettiin vuonna 1748 ja niiden toimintatavoista säädettiin virallisesti vuonna 1752. Alun perin kaikkien merimiesten tuli olla kirjoilla merimieshuoneella ja heidän tuli maksaa merimieshuonemaksua, myöhemmin maksu muuttui vapaaehtoiseksi.
Andersson, Kent & Henrik (red.) Anderö , Ordbok för släktforskare , 5 uppl. , Västerås: Ica 2006 , 151.
Bonsdorff, Johan Gabriel , von , Stor-Furstendömet Finlands kameral-lagfarenhet. Andra delen , Helsingfors: G.O. Wasenius 1833 , 593–594.
Iso tietosanakirja I-XV , Helsinki: Kustannusosakeyhtiö Otava 1931–1939 .
Sadeniemi, Matti , Nykysuomen sanakirja 1–6. Valtion toimeksiannosta teettänyt Suomalaisen Kirjallisuuden Seura , Helsinki: WSOY 1951–1961 .
Svenska Akademiens ordbok, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/