Undertecknande av något i förening med en annan, ett konstitutionellt förfarande varmed en kontrasignant ansvarar för att expeditionen överensstämmer med själva beslutet. Kontrasignation infördes under svenska tiden i kansliordningen 1626, stadfästes 1661 också som laglighetsövervakning, och blev efter 1634 en av de viktigaste uppgifterna för statssekreterarna i Kanslikollegium som kontrasignerade regentens eller Kanslikollegiums beslut. Under autonoma tiden kontrasignerade ministerstatssekreteraren kejsarens underskrift, och förste expeditionssekreteraren ministerstatssekreterarens. Kontrasignation stadgas sedan 1922 för statsrådet och ministerierna. Varje expedition skulle undertecknas av den berörda ministern och kontrasigneras av vederbörande föredragande tjänsteman. Någon parlamentarisk ansvarighet för kontrasignationen fanns inte, trots att kontrasignanten var ansvarig för att expeditionen överensstämde med beslutet.
varmennus, varmentava nimikirjoitus
Asiaa hoitavan tai esittelevän viranomaisen varsinaisen allekirjoittajan lisäksi asiakirjaan tekemä asian oikeellisuuden varmentava allekirjoitus. Käytäntö esiintyi ensi kertaa vuoden 1626 kansliajärjestyksessä ja siitä tuli ajan mittaan tärkeä tehtävä. kansliakollegion valtiosihteeri varmensi näin kansliakollegion päätökset, myöhemmin autonomian ajalla ministerivaltiosihteeri keisarin päätökset.
Frohnert, Pär , Administration i Sverige under Frihetstiden. Administrasjon i Norden på 1700-tallet. Det Nordiska forskningsprojektet centralmakt och lokalsamhälle – beslutsprocess på 1700-talet, publikation 4., s. 185-273 , Oslo: Universitetsförlaget 1985 , 218.
Karlsson, Göran , Iso ruotsalais-suomalainen sanakirja , 358 , Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura 1982–1984 .
Nordisk familjebok. Konversationslexikon och realencyklopedi 1–38 , Stockholm: Nordisk familjeboks förlags aktiebolag 1904–1926 . http://runeberg.org/nf/
Sonck, J. G. (Johan Gideon) , Ruotsalais-suomalainen laki- ja virkakielen sanasto, Svensk-finsk lag- och kurialterminologi , 103 1903 , 191.
Storfurstendömet Finlands författningssamling. Finlands författningssamling (1917 ff). , Helsingfors: 1860–1916 , 1922: nr 80: § 47, 48: 380–380 (förordning och reglemente för statsrådet) .