Från och med 1816 om myndighet under generalguvernören, från 1837 länets guvernör, som övervakade ordningen i stadens polisdistrikt. Fram till 1867 hade poliskammaren domsrätt över smärre brott. Den förestods av en polismästare och bestod av två ledamöter ur stadens styrelse, en justitierådman och en annan tjänsteman, gårdsägare eller näringsidkare. Poliskammaren utsågs för ett år i taget av länets guvernör i samråd med magistraten. Den avskaffades 1897 och ersattes 1903 med polisinrättning. Under svenska tiden 1774 polismästarens kontor, i anslutning till magistraten. Poliskammaren ansvarade för handläggningen av stadens ordningsärenden och vissa andra administrativa ärenden rörande gatuunderhållet, renhållningen, samfärdseln, byggverksamheten och brandsäkerheten. Dylika kammare fanns inte i Finland. Den första poliskammaren grundades 1816 i Åbo, 1826 i Helsingfors, 1836 i Viborg. År 1897 fanns en poliskammare också i Tammerfors och 1903 ytterligare i Björneborg, Tavastehus, Kuopio, Hangö och Vasa (Nikolaistad). I Helsingfors leddes verksamheten av en polismästare biträdd av en underpolismästare. Ytterligare tjänstemän var en sekreterare och två notarier. Staden var indelad i två distrikt med var sin poliskommissarie. På detektiva avdelningen tjänstgjorde en poliskommissarie. Dessutom fanns det två kanslister. I Åbo respektive Tammerfors leddes verksamheten av en polismästare. I poliskammaren fanns två ledamöter. Den ena utsågs av stadsfullmäktige. Dessutom fanns en sekreterare. Vid detektiva avdelningen tjänstgjorde två poliskommissarier. I Viborg leddes verksamheten av en polismästare I poliskammaren fanns två ledamöter. Dessutom tjänstgjorde en sekreterare. Staden var indelad i fyra distrikt med var sin poliskommissarie. Den detektiva avdelningen saknades.
poliisikamari
Vuodesta 1816 lähtien toiminut, järjestystä kaupungin poliisipiireissä valvonut viranomainen, joka toimi ensin kenraalikuvernöörin, vuodesta 1837 läänin kuvernöörin eli maaherran alaisuudessa. Vuoteen 1867 asti poliisikamarilla oli myös tuomio-oikeus pienmmissä rikkomuksissa. Sitä johti poliisimestari ja siihen kuului kaupunginhallituksen edustajaa, oikeusneuvoston jäsen sekä joku muu virkamies, tilallinen tai elinkeinonharjoittaja.
Finlands statskalender 1811-1950 1811–1950 , 1897 .
Ignatius, K. E. F. , Statistisk Handbok för Finland. Under författarens inseende delvis omarbetad av A. G. Fontell , 2 uppl. , Helsingfors: G. W. Edlund 1890 , 73.
Nygård, Henry , Bara ett ringa obehag? Avfall och renhållning i de finländska städernas profylaktiska strategier 1830–1930 , Åbo: Åbo Akademis förlag 2004 , 86.
Sadeniemi, Matti , Nykysuomen sanakirja 1–6. Valtion toimeksiannosta teettänyt Suomalaisen Kirjallisuuden Seura , Helsinki: WSOY 1951–1961 .
Sonck, J. G. (Johan Gideon) , Ruotsalais-suomalainen laki- ja virkakielen sanasto, Svensk-finsk lag- och kurialterminologi , 103 1903 , 270.
Storfurstendömet Finlands författningssamling. Finlands författningssamling (1917 ff). , Helsingfors: 1860–1916 , 1903: nr 45/ 114: 51–66 .
Tietosanakirja I-XI , Helsinki: Tietosanakirja-osakeyhtiö 1909–1922 , VII (1915): 770, 771 . http://runeberg.org/tieto/
Westerlund, Lars , Länsförvaltningen: landshövdingarna, regeringsmakten och politiken i Finland åren 1809–1992 , 8 1993 , 35.