Lagfaren (litterat) medlem av rådstugurätt, till skillnad från illiterat rådman. Beteckningen användes i synnerhet om rådmän i större städer där rådstugurätten utgjorde en särskild avdelning av magistraten och hade en justitieborgmästare som ordförande. I praktiken var justitierådman fram till 1869 ofta detsamma som justitiekämnär. Särskilda justitierådmän fanns i städerna i Gamla Finland under perioden 1797–1811.
oikeusneuvomies
Finlands statskalender 1811-1950 1811–1950 , 1925: 31 .
Karlsson, Göran , Iso ruotsalais-suomalainen sanakirja , 358 , Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura 1982–1984 , I: 1063.
Nikkarinen, Lasse (toim.) , Lakitieto 4 , Helsinki: Otava 1983 , 2053.
Nordenstreng, Sigurd , Den ryska införlivningens tid. Fredrikshamns stads historia II , Fredrikshamn: Fredrikshamns stad 1909 , 307–308.
Nordisk familjebok. Konversationslexikon och realencyklopedi 1–38 , Stockholm: Nordisk familjeboks förlags aktiebolag 1904–1926 , 24: 13–14. http://runeberg.org/nf/
Ruuth, J.W. , Viborgs stads historia II 1906 , 569, 581–582.
Ruuth, J.W. & Erkki Kuujo , Viipurin kaupungin historia III , [Helsinki]: Torkkelin säätiö 1975 , 290.
Sonck, J. G. (Johan Gideon) , Ruotsalais-suomalainen laki- ja virkakielen sanasto, Svensk-finsk lag- och kurialterminologi , 103 1903 , 176.
Svenska Akademiens ordbok, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/