Under svenska tiden muntlig eller skriftlig, från 1868 alltid skriftlig,
missnöjesanmälan eller ändringsansökan i en allmän underrätts
domslut i ett tvistemål. I vadeinlagan ingick också underrättens
protokoll och
utslag samt bevis på erlagd vadepenning. Vadeinlagan skulle under svenska tiden även inbegripa en borgensförbindelse med två ekonomiskt välsituerade löftesmän, vilka förband sig att vid behov stå för den ersättning som vademålet kunde komma att innebära för den
ändringssökande ifall denne förlorade målet. Vadeinlagan lämnades inom vadetiden in till den
överrätt som den ändringssökande sökte
prövning hos. Under autonomin kallades vadeinlagan också vadelibell, enligt tyska förebilder ibland också (vade)duplik, juridisk libell.