Juridiskt utbildad
sekreterare vid magistraten, ursprungligen bara i större
stad (till exempel Stockholm), underställd borgmästaren eller borgmästarna. I mindre städer var stadssekreteraren en förtroendeman i protokollförande uppgifter, som samtidigt innehade en annan
tjänst i staden. I en del stadssekreterartjänster i
Gamla Finland ingick uppgiften som notarius publicus. Under autonomin motsvarade
magistratssekreterare de tidigare stadssekreterarna. Under självständigheten förekommer beteckningen
stadssekreterare om högre
tjänsteman i en stads förvaltning.