Förvaltningshistorisk ordbok

Beskrivning

Medlem av den lägre tjänstepersonalen, till exempel vaktmästare och biträden. Termen togs i bruk i mitten av 1600-talet i äldre förordningar och användes då exempelvis om relativt höga tjänsteställningar som sekreterare och kamrerare vid kollegierna, advokatfiskal, hovsekreterare, bergmästare, häradshövding, överauditör och direktör av posten. I Gamla Finland var betjänt en benämning på bl.a. underordnat biträde i lantkommissariaten.

Finsk beskrivning

virkailija, palvelusmies, apulainen

Kollektiivinen nimitys alemmille virkamieheille 1600-luvulta lähtien.

Källor

Bonsdorff, Johan Gabriel , von , Stor-Furstendömet Finlands kameral-lagfarenhet. Andra delen , Helsingfors: G.O. Wasenius 1833 , 602.

Länsräkenskaperna, Gamla Finland i Riksarkivet (enskild volym: FRA + nr) , 9968.

Sonck, J. G. (Johan Gideon) , Ruotsalais-suomalainen laki- ja virkakielen sanasto, Svensk-finsk lag- och kurialterminologi , 103 1903 .

Svenska Akademiens ordbok, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/

Andra språk

Tyska Diener, Kalfaktor
Ryska storož