Person som yrkesmässigt idkade hantverk på landsbygden under landshövdingens översyn. Under 1500- och 1600-talet kallades de ämbetsmän. Hantverkarna erlade från 1604 näringsskatt som uppbars av kronofogdarna. Då stadgades även att varje härad skulle anta och skydda hantverkare, vanligen skomakare och skräddare. Under 1600-talet antogs även sockenhantverkare, trädgårdsmästare och murare, under 1700-talet exempelvis smeder och svarvare och under tidigt 1800-tal bl.a. glasmästare. Näringsrättigheterna utökades markant 1824 då garvare, snickare, sadel-, kruk-, hjul-, sämsk-, ur- och hattmakare samt målare fick näringsrätt i socknarna. De försågs med landshövdingens fullmakt, var skyldiga att betala näringsskatten (till kronan eller för ändamålet privilegierad stad) och att följa ordningen för hantverkare på landsbygden. De fick inte vara verksamma närmare en stad än 30 kilometer.
käsityöläinen
Henkilö, joka harjoitti käsityöammattia elinkeinonaan maaseudulla, maaherran valvonnan alaisuudessa. 1500- ja 1600-luvuilla kutsuttiin myös nimellä ”ämbetsman”. Maksoi vuodesta 1604 elinkeinoveroa, jota kantoi kruunuvouti. Ajan mittaan pitäjät ja kihlakunnat antoivat lupia yhä uusille ammateille maaseudulla ja luvan saaneet ammatinharjoittajat nauttivat maaherran suojelusta, kunhan eivät harjoittaneet ammattiaan 30 kilometriä lähempänä lähintä kaupunkia.
Andersson, Kent & Henrik (red.) Anderö , Ordbok för släktforskare , 5 uppl. , Västerås: Ica 2006 , 238.
Bonsdorff, Johan Gabriel , von , Stor-Furstendömet Finlands kameral-lagfarenhet. Första delen , Helsingfors: G.O. Wasenius 1833 , 200.
Bonsdorff, Johan Gabriel , von , Stor-Furstendömet Finlands kameral-lagfarenhet. Andra delen , Helsingfors: G.O. Wasenius 1833 , 620–621.
Sadeniemi, Matti , Nykysuomen sanakirja 1–6. Valtion toimeksiannosta teettänyt Suomalaisen Kirjallisuuden Seura , Helsinki: WSOY 1951–1961 .
Svenska Akademiens ordbok, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/